Svenska domstolar blev förvillade av ”minnesexperten” Sven Åke Christianson

Sven Åke Christianson

Den kände ”minnesexperten” och psykologiprofessorn Sven Åke Christianson är en av orsakerna till att Tomas Quick felaktigt dömts för mord. Läs om hur det gick till när domstolen i Falun förleddes av Christiansons märkliga hemmasnickrade minnestest där Quick konsekvent särbehandlades och troligtvis antogs vara gärningsman.

Rättegångarna mot Quick

Sture Bergwall

Thomas Quick, numera Sture Bergwall, är en av Sveriges största seriemördare genom tiderna. Eller rättare sagt var. Från att ha fällts för åtta mord (av ett 30-tal erkända) har han nu frikänts för fem och fått resning för de andra tre. Det är mycket möjligt att han kommer frikännas för samtliga mord så småningom.

Det finns flera saker i utredningarna av morden som är tveksamma, bland annat att Quick hela tiden fick starka droger under vallningar och förhör (se artikel i Folkvett), eller att han tilläts gissa på detaljer om morden tills rätt svar noterades. Ytterligare en tveksamhet är att nästan ingen teknisk bevisning fanns i domarna, som i praktiken baserades på att Quick kände till fler detaljer än vad man kunnat läsa sig till i tidningar. Läs mer

Vetenskap och pseudovetenskap mot PTSD

Vi fick en förfrågan via mail om att reda ut evidensen för två olika behandlingar av post-traumatiskt stressyndrom, PTSD.

Det handlar dels om den mycket populära metoden EMDR, som används av såväl legitimerade terapeuter som av pseudovetare, och dels om Lifespan Integration, en metod som jag inte stött på tidigare.

I USA kan Lifespan Integration bota en massa åkommor, och dessutom göra dig bättre på sport (särskilt golf)!

Jag ger en kort beskrivning av de två metoderna, med lite information om evidensläget. I inlägget ser ni också exempel på hur de två metoderna förekommer hos lekmannaterapeuter. Längst ner finns min förståelse av hur EMDR utförd av seriösa (legitimerade) behandlare är tänkt att gå till, för de som vill fördjupa sig. Där kan man också se hur många fler komponenter som ligger i behandlingen än de omstridda ögonrörelserna som gett metoden dess namn.

Vid PTSD hanterar man mycket svåra trauman som när de börjar bearbetas kan väcka mycket starka reaktioner hos patienten. Därför är det av yttersta vikt att behandlaren är psykolog eller psykoterapeut, och därmed van att hantera psykiska sjukdomstillstånd.

MBE-kliniken erbjuder snabbhjälp mot rökning

EMDR: Eye movement desensitization and reprocessing.

Metoden uppfanns 1989 av en amerikansk forskare och psykolog genom att hon bearbetade sina egna jobbiga minnen. Man konkretiserar den traumatiska upplevelsen genom att be patienten frammana den mest skrämmande bilden av händelsen som möjligt, och beskriva denna. Genom att gång på gång exponera patienten för denna bild, och samtidigt föra ett finger fram och tillbaka framför dennes ögon, minskar patientens ångest kring minnet. På senare tid har man experimenterar med att istället för fingerviftning ”tappa” med ett finger växelvis på varje sida av kroppen, vilket ofta visat sig lika effektivt. Det har även gjorts försök att genomföra behandlingen helt utan dessa fysiska komponenter, vilket inte verkar ha försämrat effekten av terapin. EMDR och Kognitiv Beteendeterapi är de samtalsterapier som rekommenderas av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) för behandling av PTSD. (Deras likvärdiga effekt stöds av denna metaanalys.) Där slås också fast att ögonrörelserna i sig saknar betydelse för behandlingens effekt.

Lifespan Integration (LI)

Metoden skapades 2002 av en licencierad amerikansk terapeut (”licensed mental health counselor”). Genom sitt arbete med traumatiserade vuxna (hon har bland annat arbetat med EMRD). Man arbetar med ”det omedvetna” och vägleder patienten genom en tidlinje över dennes liv, kantad av olika viktiga händelser. Förutom PTSD hävdar de svenska förespråkarna att LI kan användas framgångsrikt mot anorexi, bulimi och disassociativa störningar (förekommer vid t.ex. borderline personlighetsstörning och multipel personlighetsstörning). Vid sökningar på PubMed och Google Scholar kommer inga vetenskapliga undersökningar av metoden upp. Det finns inte heller några studier länkade till de amerikanska sidor som marknadsför metoden som ”Science-based therapy”.

På Comunicera lär man sig såväl KBT som NLP och EMRD på två kurser á 10-14 träffar vardera.

Metoden EMDR

EMDR genomförs i åtta steg:

  1. Anamnes: Bedömning (inklusive patientens historia)
  2. Förberedelse: Information om terapin och grundläggande träning i att återfå lugnet när det kommer jobbiga tankar
  3. Genomgång av protokollet: Man identifierar patientens trauman. Patienten beskriver en störande bild från den traumatiska händelsen, och en jobbig och en eventuellt också positiv känsla som är förknippad med den. Den positiva känslan ska graderas utifrån hur positiv den är, från 1 till 7. Den jobbiga känslan graderas mellan 1 och 10 utifrån hur störande den är. Man letar också efter kroppsliga sensationer kopplade till traumat.
  4. Desensibilisering: Det är i det här momentet som ögonrörelserna traditionellt använts. Under tiden ska patienten hålla den traumatiska bilden (och eventuella kroppsliga sensationer) uppe och associera fritt utifrån detta. Därefter får patienten ”sudda ut” den jobbiga bilden och fokusera helt på nuet. Man samtalar om hur det känns och kändes, och slutligen får patienten återigen gradera de jobbiga känslorna från 1 till 10. Man fortsätter på samma sätt tills siffran är mycket låg.
  5. Installation: Sedan börjar man arbeta med den positiva känslan kring minnet, som från början kan vara väldigt liten. Samtidigt måste det vara något realistiskt, t.ex. att man klarade av situationen eller att man är värd något trots det som hänt. Man gör på samma sätt som med de jobbiga känslorna, och slutar när patienten graderar att den positiva känslan är på 6 eller 7 av 7 när hen exponeras för traumat.
  6. Kroppsgenomgång: Om det fortfarande finns fysiska reaktioner som dyker upp i samband med att bilden av traumat kommer upp, så fortsätter man att jobba med dessa.
  7. Avslutning. Man är mån om att patienten är stabil när varje session avslutas, därför tar man sällan en minnesbild på enbart en session. Mellan sessionerna uppmanas patienten att vara uppmärksam på tankar och känslor som dyker upp, och gärna att skriva ner dessa. Man kan också uppmana patienten att använda avslappningstekniker.
  8. Uppföljning och utvärdering. Sker i början av nästa session.

Källa: http://www.uppsatser.se/uppsats/52f1e72695/

Magiprojekt – En vaccination mot bedrägeri

Samuel Varg Thunberg och Håkan Järvå har genom Ungdomsstyrelsen fått anslag att göra 18 st föreläsningar, som är anpassat för gymnasieungdomar, under 2012 och 2013. Det hela görs i samarbete med Hjälpkällan som har ansökt och fått bidraget. De har anställt Håkan och Samuel som konsulter för att göra deras magiska föreläsning.

Hjälpkällan har gett det namnet ”Magiprojektet” (tidigare kallat ”En vaccination mot bedrägeri”) och nu står Samel och Håkan alltså inför en enormt spännande utmaning där de skall informera gymnasieungdomar om hur man kan förvränga budskap i t.ex. reklam och politik.

* Hur får egentligen ett högerextremt parti sin politik att låta vettig för den vanlige åhöraren?

* Varför köper vi saker vi ser på reklam?

* Hur luras vår hjärna?

Detta är några av de många frågor som vi kommer att ge svar på under denna magiska föreläsning!

Här nedan kan du se två smakprov på vad som kan tänkas hända i föreläsningen…

Håkan Järvå är psykolog med hjärta för att hjälpa människor att lämna slutna religiösa sammanhang.

Samuel Varg Thunberg är professionell magiker och föreläsare. Han underhåller, undervisar och förbluffar människor över hela landet med sina akter – du kan läsa mer om dessa här.

Mer information om Magiprojektet samt bokning görs genom Håkan ( jag @ kan.nu ) eller Samuel ( info @ samuelvargthunberg.se )

/ Samuel Varg Thunberg

”Evidensrörelsen” ifrågasatt på Psykoterapimässan

Förra helgen var jag på psykoterapimässan, en konferens för aktiva psykoterapeuter och deras intresseorganisationer. Jag var där i egenskap av journalist, och tänkte dela med mig av lite av det jag upplevde. I den här bloggposten tittar jag på kritiken mot kravet på evidensbaserad psykoterapi i den offentliga vården.

Föga överraskande, men samtidigt något nedslående, går striden mellan KBT och psykodynamisk terapi fortfarande för fullt. Framförallt upplevde jag att de psykodynamiskt inriktade klinikerna slogs med näbbar och klor för att antingen göra ner de studier som pekar på den kognitiva beteendeterapins effektivitet, eller avfärda själva idén om att utvärdera psykoterapi. Tyvärr möttes de olika skolorna sällan under konferensen, utan den hårdaste kritiken mot evidenskraven stod oftast oemotsagd. På ett av dessa föredrag kom jag för första gången i kontakt med begreppet ”evidensrörelsen”. Det verkar vara ett sätt att likställa evidenskrav med vilka andra krav som helst som man kan ställa på en behandling, och markera emot de som menar att det här att metoden fungerar är en global förutsättning för att man över huvud taget ska ta metoden på allvar.

Gunnar Bohman

Den som introducerade mig för begreppet på mässan var Gunnar Bohman, universitetslektor och legitimerad psykolog och psykoterapeut. Han deltog på mässan både med ett eget föredrag, och i diverse paneler. Jag tänkte gå igenom några av hans och andra evidenskritikers viktigaste synpunkter.

  • Randomiserade studier kräver en mycket mallad terapi (åtminstone måste terapiperioden vara lika för alla patienter i studien). Det är annars för svårt att veta vad som var den ”aktiva ingrediensen”. Samtidigt missar man då individanpassningen, som är en viktig del i den psykodynamiska teorin.
  • Patienterna måste ha en mycket renodlad problematik för att kunna delta i studien. Denna kritik finns även gentemot medicinstudier av psykofarmaka, där man oftast väljer bort försöksdeltagare som har flera diagnoser. Enligt de som är kritiska till den här typen av studier innebär detta att man egentligen bara forskar på en minoritet av patienterna med depression, eftersom det är så oerhört många som har flera diagnoser. Hur behandlingen fungerar på de som har många olika diagnoser får man därför inte veta. Här visar sig de två teoribildningarna tydligt. Inom KBT så existerar patientens problematik i form av de symptom detta ger. Om symptomen försvinner kan man gå vidare till nästa problematik hos patienten och hantera dem. Enligt det psykodynamiska synsättet har de flesta problem en patient upplever samma orsak, och det är orsaken som måste behandlas för att patienten ska kunna må bra. Gunnar Bohman drar parallellen till tårar, de ser likadana ut hos alla, men kan ha massor av olika orsaker. Detta menar han skiljer den psykiatriska medicinen från den somatiska. Samtidigt bortser man då ifrån de många somatiska symptom som kan tyda på en rad olika sjukdomar, det mest självklara exemplet är kanske feber. Men varken tårar eller feber är heller sjukdomsdiagnoser med en självklar rekommenderad behandlingsmetod.

"Upprop för en ny psykiatri" blandar kritik av nedskärningar inom psykiatrin med krav på större erkännande av den psykodynamiska terapin som behandlingsmetod.

  • Gunnar Bohman menar också att själva fokuset på diagnosticering är förödande. Både för patienten själv, var symptom riskerar att förvärras utifrån vad som passar in i diagnosen, och dels för att man kanske missar viktigare nycklar till varför personer mår som de gör. Min egen bild är att detta faktiskt är ett reellt problem, och att patienter som inte passar in i diagnoser riskerar att falla mellan stolarna. Samtidigt finns det ingen bättre lösning än systematisering, och det enda vi kan hoppas på (och som ser ut att bli verklighet) är att den nya diagnosmanualen DSM-V erbjuder bättre kategorier än den nuvarande.
  • En depressionspatient är inte den andre lik – och därför är det orimligt att tro att de skulle bli hjälpta av samma sak. Forskare påstår sällan att ”alla kommer att bli hjälpta av den här metoden”. Däremot har Socialstyrelsen genom sina satsningar och riktlinjer velat prioritera, och då valt den metod som man trott har kunnat göra störst nytta, om än inte heltäckande sådan. Så gör man även vid val av kirurgiskt ingrepp etc. När det gäller forskningen så är en naturlig del av det vetenskapliga arbetet att allt noggrannare finna vad i en behandling som gör att den har gynnsam effekt, och för vilka.
  • Det går inte att dubbelblinda psykoterapi. Att erkänna forskningsmetoders tillkortakommanden är dock inte samma sak som att det inte är det i nuläget bästa sättet att utvärdera på. De studier som Gunnar Bohman tycker ska tas på större allvar är dock sådana som är ännu känsligare för bias.
  • Ytterligare kritik av den vetenskapliga metoden kom fram då Gunnar Bohman refererade EH Turner et al.s artikel från 2008 om vilka medicinstudier som publiceras och vilka som aldrig når allmänheten. Enligt Bohman visade undersökningen att om man publicerat alla SSRI-tester som finns registrerade hos APA skulle effekten av medicinen visa sig vara ungefär hälften så stor som om man bara tittar på de studier som publicerats. ”Effekten gick ner från 0,42 till, jag minns inte exakt men 0,8 ungefär.” upplyste han åhörarna om. Förutom att han nog tog siffrorna i fel ordning så hittar jag inget i Turners studie som pekar på en så stor skillnad mellan de publicerade och de icke-publicerade studierna. Enligt författarna själva är det en skillnad mellan 0,41 och 0,31. Bohman presenterade inte heller någon lösning på problemet. Senare under föredraget nämnde han också att studier på psykoterapi nästan alltid har ett resultat som går att koppla till vilken psykoterapeutisk skola forskarna själva anslutit sig till.
  • Ett problem som inte togs upp under föredraget, men som jag hörde under mässan, handlade om att man vill forska på mycket allvarliga psykiska sjukdomar. Användningen av kontrollgrupp riskerar därför att bli oetisk, eftersom det är viktigt att alla dessa patienter behandlas så fort och så framgångsrikt som möjligt. Samtidigt vet vi att psykiatrin idag inte på långa vägar lyckas möta det behovet idag, så i praktiken finns det många köande som utgör en ofrivillig ”kontrollgrupp” för tillfället. Den normala behandlingen vid svår depression är inte heller nödvändigtvis samtalsterapi idag, så lösningen är kanske att ge en normal medicinsk behandling till kontrollgruppen.

Pseudovetenskap på psykoterapimässan

Förra helgen var jag på psykoterapimässan, en konferens för aktiva psykoterapeuter och deras intresseorganisationer. Jag var där i egenskap av journalist, och tänkte dela med mig av lite av det jag upplevde. Här kommer några exempel på vad man kunde stöta på i mässhallen.

Expressive Arts

Svenska psykoanalytiska föreningen

Boktips: What's Wrong with the Rorschach? Science Confronts the Controversial Inkblot Test (http://www.amazon.com/Rorschach-Science-Confronts-Controversial-Inkblot/dp/078796056X)

Centrum för Hypnos och Psykoterapi

UniKrea

Boktips: Terapeuten av Anette Nyman handlar om Mullingstorp (http://www.anettenyman.se)

Heartmath

Gestaltakademin i Skandinavien

Psykosyntesförbundet

Psykosyntesförbundet
Psykosyntes är en lekmannaterapi med sitt ursprung i freudianism och allmän andlighet. De verkar vara kritiska till uppdelningar som sjukt-friskt och andra begrepp som man arbetar med inom psykiatrin. Det finns legitimerade psykoterapeuter som sysslar med psykosyntes, men legitimation eller adekvat grundutbildning är inga krav för att man ska få utbilda sig till psykosyntesterapeut. Jag var på första delen av ett föredrag med psykosyntesförbundet. Deras idéer handlar om hur man kan se på världen och på människans natur. Undermedvetna drifter kan enligt psykosyntesterapeuterna ge upphov till vad vi till vardags kallar för sjukdomar, såväl psykiatriska som medicinska. Detta är något jag och mina kollegor stötte på när vi gjorde en rundringning till olegitimerade terapeuter, och påstod av vi hade en svårt deprimerad syster. Endast två av de 32 psykosyntesterapeuter vi fick tag på hänvisade till sjukvården. Psykosyntesterapeuterna hade lätt för att relativisera den påhittade systerns tillstånd, och menade att depression är ”bara ett ord”. När jag samtalade med en av Psykosyntesförbundets företrädare på mässan sa hon att det var anmärkningsvärt att så många av deras terapeuter inte följer förbundets etiska regler (som säger att de inte ska behandla sjukdomar).