Följande text har mailats till Lena Strömberg på GP.

I GP 18 maj fanns en artikel i avdelningen Konsument om så kallade fjärrskådare, ”medier”. De får i uppgift att med sina övernaturliga förmågor berätta var en borttappad ring befinner sig.

I avdelningen testas produkter av alla de slag. Läsarna får reda på vilka som är bättre och sämre. Ibland varnas för rent skräp och bedrägerier. När man i detta sammanhang tar itu med en så uppenbart genomrutten bransch som den ”mediala” så kan det bara vara av en anledning: Att visa upp dem som de bondfångare de är. (Huruvida bedragarna även lurar sig själva är en helt annan fråga; många av dem tror säkert att de har de påstådda förmågorna.)

Men det är inte vad vi får. Lena Strömberg levererar en så naiv och okritisk beskrivning att det hela ter sig som ett avancerat skämt. Hon betalade 850:- för en rad vilda gissningar som hon kunnat få gratis. På ett sätt fick hon valuta för pengarna; fjärrskådarna levererar gärna många och varierande besked, hellre än få och raka.

Vi får veta att ringen ligger i en necessär, en låda, en burk eller annan förpackning, hemma i huset, vid eller i något smalt, något mörkt, någon form av textil, en ficka, ett utrymme utan fönster, ett rum med ljust golv, ett trähus, ett rum med rutor, ett rum med långa gardiner, ett vardagsrum, ett välstädat rum, ett rum som har med konst att göra, ett rum med träd utanför, ett hus med utbyggnad, nära ett fönster, nära ett hörn, på en lägre möbel och/eller nära papper. Men inte i ett badrum och inte på ett golv.

Om ringen hittas lär flera av gissningarna visa sig vara korrekta. Det beror naturligtvis inte på att några övernaturliga förmågor är inblandade.

”Testet” avrundas med en intervju med en av skojarna. Journalisten intar en 100 % okritisk hållning och låter Anna-Lena Vikström göra reklam för sig själv och sin verksamhet. (Den ”gamla traditionen” att fjärrskådare inte ska göra väsen av sig har inte hindrat Vikström från att visa upp sig i TV 4, radio och tidningar, allt enligt hennes hemsida.)

Så får professor Etzel Cardeña uttala sig, Sveriges första professor i parapsykologi. Han drar upp en av den godtrogna branschens klassiker, projektet Stargate, där parapsykologer fick chans att visa att bland annat fjärrskådning var på riktigt. Det avslutades sedan man efter över 20 års forskning inte kommit fram till något påtagligt och användbart. Det enda man kom fram till var det statistiska underlag Cardeña nämner. I själva verket är det frågan om svaga indikationer i ett stort material, indikationer som kan förklaras med fusk, slarv, en benägenhet att förbättra resultat och hellre rapportera lyckade försök än misslyckade. (Exempel: Om man gissar 100 slantsinglingar och får 51 rätt så förs det in i tabellerna, får man 49 konstaterar man att något misstag gjorts och kasserar experimentet.)

Vi ser fram emot en granskning av den mediala branschen värd namnet.

/Peter Olausson, Föreningen Vetenskap och Folkbildning Göteborg

Länkar till artiklarna:
Tre fjärrskådare – ingen ring
Tränat sedan barndomen, intervju med Anna-Lena Vikström
”Inte omöjligt se på avstånd”, intervju med Etzel Cardeña