post id: 34307
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=34307
  

Elöverkänslighet eller elallergi. Från att ha varit ett i princip icke-existerande fenomen så har det sedan millennieskiftet blivit förhållandevis vanligt att människor säger sig känna av och få obehag av elektriska fält. Ett vanligt förlopp är att man först anser sig känna av en viss typ av strålning (från lysrör, bildskärmar, basstationer för mobiltelefoni) och att det sedan utvidgas till all strålning oavsett elektriskt maskineri.

Det rör sig om långvågig strålning där det saknas kända fysiologiska mekanismer som skulle göra den farlig, så länge inte intensiteten når termiska nivåer (dvs. man blir “mikrad”). Intensiteten från exempelvis en mobiltelefonmast – vare sig det gäller en 3G-, 4G- eller 5G-mast – är dock så låg att just detta är fullständigt uteslutet. Ordet ”strålning” är visserligen korrekt, men en smula olyckligt valt eftersom det kommit att starkt förknippas med radioaktiv alfa-, beta- och gammastrålning (där bara den sistnämnda är av elektromagnetisk natur), vilka onekligen är ohälsosamma. Det är därför lätt att anta att all strålning per automatik är farlig, vilket inte alls är fallet.

De elöverkänsligas tes är inte primärt att man på lång sikt blir sjuk, utan att man direkt känner av strålning och kan avgöra huruvida man är utsatt för den eller inte.*

Elöverkänslighet och elallergi har inget med elektriska fält att göra

Det experimentella läget är betydligt enklare då det handlar om den påstådda elallergiska effekten, eftersom den är omedelbar. Det har gjorts otaliga försök, men i skrivande stund tycks ingen någonsin ha uppvisat förmågan att känna av den elektromagnetiska strålning det handlar om (viss osynlig elektromagnetisk strålning går att känna, företrädesvis då värmestrålning, men återigen – det är inte det som frågan gäller).

Det typiska experimentet är att försökspersonen placeras nära en elektrisk apparatur som varken kan ses eller höras. Försökspersonen får sedan tala om, med hjälp av sina allergiska symptom, när apparaturen uppfattas vara av- eller påslagen. Ingen har upprepade gånger lyckats bättre än rena gissningar. Däremot har andra (inte dubbelblinda) försök visat att symptomen är starkt korrelerade till när försökspersonen tror att fältet är aktivt.

Forskningen i Sverige och i andra länder, under de senaste decennierna, har inte med säkerhet kunnat påvisa några negativa hälsoeffekter av elektro­magnetiska fält.
 
Vetenskaps­rådet  1)

Det förefaller med andra ord vara en långsökt slutsats att besvären skulle ha något med elektriska fält att göra. Vad de beror på är inte helt klarlagt; även om viss korrelation med en allmänt dålig arbetsmiljö kan skönjas är det vanskligt att kategoriskt uttala sig om exakta orsaker på annat sätt än vad det inte tycks vara.

Det är visserligen sant att elsanering (då man bygger om vissa rum eller kommunala områden för att skärma av dem elektromagnetiskt) ibland ger god effekt. Med anledning av ovan nämnda undersökningar kan man dock anta att det rör sig om en placeboeffekt, känslan av att må bättre efter att ha tagit ett verkningslöst preparat såsom sockerpiller. Alternativt kan arbetsmiljön ha fått sig en allmän uppryckning när omgivningen totalrenoverats. I vilket fall har skattepengar tyvärr slösats bort på verkningslösa elsaneringsprojekt i offentlig sektor.**

Det finns även vissa observationsstudier som anser sig kunna påvisa att en del personer är elöverkänsliga. Tittar man närmre på dessa så är de dock ofta fulla av logiska felslut, till exempel genom att förväxla korrelation med orsaksamband. Ett typexempel på sådan studie är att undersöka personer som själva anser sig vara elöverkänsliga och konstatera att de verkligen har fysiska besvär. Detta lyfts då fram som bevis på elöverkänslighet, trots att besvären mycket väl ju kan bero på något helt annat. De “klassiska” symptomen på elöverkänslighet är väldigt allmänna (bland annat huvudvärk, tinnitus, eksem, balansproblem, utmattning, ångest, sömnsvårigheter) och kan ha en mängd andra orsaker. Man bevisar inte förekomsten av elöverkänslighet genom att konstatera att ingen annan förklaring (ännu) har hittats i de enskilda fallen.

Noceboeffekten

Många har koll på vad placeboeffekten är, men inte alla vet vad dess motsats “nocebo” är. Det förklaras bra i en artikel från The
Guardian (fritt översatt till svenska):

Noceboeffekten är tendensen hos människor att må dåligt när de tror att de har utsatts för något farligt. Den har varit känd i århundraden och är bekant för många läkare från universitetstiden, då studenter ofta utvecklar symptom på den senaste sjukdomen som de har studerat, ett fenomen som är så vanligt att det har en egen plats i den medicinska ordboken: ‘Medical Student’ Syndrome’. 2)

Ett exempel på noceboeffekten är en lokalnyhet från Dalarna 2010 3). En familj som, efter att ha flyttat ut i skogen för att komma ifrån strålningen från samhället samt strålningssäkrat sin boende, fortfarande upplevde sjukdomssymptom. De menade att symptomen måste orsakas av att vargar med radiosändare strök omkring i området. Efter ett antal vändor till bland annat Länsstyrelsen kunde det dels konstateras 1) att man måste vara så nära vargen som 5 meter för att någon som helst effekt från radiosändaren ska kunna plockas upp, dels 2) att det inte fanns några vargar med radiosändare i hela Dalarna.

Kvacksalvare tjänar pengar på rädsla för elektriska fält

Rädslan för elektromagnetisk strålning har dessvärre inte förbisetts av, i bästa fall välmenande, kvacksalvare. Så kallade strålningsreducerande produkter såsom kläder, tyg, exklusiva armband i rostfritt stål, eller en simpel rysk gråsten att ha i fickan för “den som är on-the-go”, säljs ibland för en rejäl slant. Om produkten inte hjälper så beror det troligen på att du inte köpt just den produkt du behöver.

Mår du fortfarande dåligt efter att köpt en strålningsskyddande linnehatt för 790 spänn? “Din skalle erbjuder en liten grad av skydd, men det räcker inte för den stora volymen av strålning vi utsätts för regelbundet”, som det står på RTK:s hemsida. Så du bör nog komplettera din strålningsskyddande garderob med en hoodie och ett par byxor för ytterligare åtta lax. Om du fortfarande mår dåligt så kanske du behöver täcka dina väggar med “elektriskt ledande och strålningsavskärmande grundfärg” för 790 kr litern. (Det blir ca 90 SEK per kvm, att jämföra med Flüggerfärg för knappt 35 SEK.) Du kan förstås behöva måla två lager, eventuellt både inne- och utomhus…

Människor som mår dåligt ska mötas av respekt och omtanke, även om sjukdoms­symp­tomen har andra orsaker än de tror.

Samman­fattande slutord

Det är synnerligen viktigt att påpeka att det inte finns någon anledning att tro att de drabbade bluffar eller är speciellt okunniga. Ingen förnekar att symptomen finns, att de drabbade har besvär och att de behöver hjälp. Det är dock högst tveksamt om någon blir hjälpt av att man – av missriktad respekt och omsorg – okritiskt accepterar de påstådda orsakerna till besvären. Människor som mår dåligt ska mötas av respekt och omtanke, även om sjukdomssymptomen har andra orsaker än de tror.
 

* Det är viktigt att göra skillnad mellan de effekter de drabbade gör gällande att de känner av, och skador orsakade av långvarig exponering. Det senare är en fråga om många år eller decennier, och även om inte heller sådan exponering är bevisat farlig så är det i alla händelser en annan fråga.

** 2011 utsågs Miljönämnden i Mora/Orsa till Årets förvillare för att de bortsett från vetenskaplig kunskap i hanteringen av så kallad elöverkänslighet.

Källor och vidare läsning:

• 1) Vetenskapsrådet, Forskning om hälsoeffekter av elektromagnetiska fält: en analys av kvalitet, inriktning och problem, Ord & Form, Uppsala, 2002
• 2) Dr. James Rubin och prof. Sir Simon Wessely, Better Call Saul: is electromagnetic hypersensitivity a real health risk?, The Guardian, 15 feb 2015
• 3) Aaron Israelson, Störs av varg som inte finns, Nyheter 24, 29 januari 2010
• G.J. Rubin, Das Munshi J., Wessely S., Electromagnetic hypersensitivity: a systematic review of provocation studies, Psychosomatic Medicine, Mar-Apr;67(2) 2005: 224-32
• Jesper Jerkert, Vad vet vi idag om elöverkänslighet?, Folkvett nr 2 2010.
• Mats Reimer, Lidandet är verkligt men orsaken är inte klarlagd, Dagens Samhälle, 26 nov 2020
• Socialstyrelsens expertgrupp, Elektriska och magnetiska fält och hälsoeffekter, SoS-rapport 1995:1
• Världshälsoorganisationen om Elektromagnetiska fält
• P4 Värmland, Forskare och politiker vill stoppa skattepengar till elallergiker, 2 feb 2024
• Bonus: Ring P1, Täppas Fogelberg tar emot fyra samtal om elöverkänslighet, 30 mars 2006 (sammanklippt version, 17 min)

 

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.