Dogon är ett folkslag på ungefär som lever i sydöstra Mali i Västafrika. Enligt Robert Temple, författare till boken Siriusmysteriet (eng: The Sirius Mystery) kom Dogon-folket i kontakt med en sorts fula, amfibiska utomjordingar, Nommos, för ungefär 5000 år sedan. Utomjordingarna kom hit av någon okänt skäl från en planet som kretsar kring Sirius 8,6 ljusår från jorden. Dessa påstådda besökare verkar inte ha uträttat mycket mer än att ha försett jordmänniskorna med lite oanvändbar astronomisk information.

En av Temples huvudsakliga belägg är stammens påstådda kännedom om Sirius B, en dubbelstjärna till Sirius. Dogonfolket sägs ha känt till att Sirius B kretsade kring Sirius och att ett omlopp tar 50 år. Temple anför en sandteckning Dogonfolket gjorde för att förklara sina trosuppfattningar. Men diagrammet som Temple presenterar är inte det kompletta diagram som Dogonfolket visade för den franska antropoologerna Marcel Friaule och Germaine Dieterlen, som är ursprunget till Temples berättelse. Temple har antingen misuppfattat Dogonfolkets trosuppfattningar, eller förvanskat Griaule och Diterelens påståenden för att passa hans fantastiska historia.

Griaule och Dieterlen beskriver en ceremoni för att förnya världen, förknippat med den starka stjärnan Sirius (sigu tolo, “Siguis stjärna”), som hålls av Dogonfolket vart sextionde år. Enligt Griaule och Dieterlen nämnder Dogonfolket också en följeslagare, po tolo “Digitaria-stjärnan” (Sirius B) och beskriver dess densitet och rotation. Griaule försökte inte förklara hur Dogonfolket kunde könna till detta om en stjärna som inte kan ses utan teleskop, och han gjorde inga påståenden om åldern på denna information eller om någon koppling till fornegypten. (Temple) Griaule and Dieterlen describe a world renovation ceremony, associated with the bright star Sirius (sigu tolo, “star of Sigui”), called sigui, held by the Dogon every sixty years. According to Griaule and Dieterlen the Dogon also name a companion star, po tolo “Digitaria star” (Sirius B) and describe its density and rotational characteristics. Griaule did not attempt to explain how the Dogon could know this about a star that cannot be seen without telescopes, and he made no claims about the antiquity of this information or of a connection with ancient Egypt. (Temple)

Temple räknar upp ett antla astronomiska uppfattningar hos Dogonfolket som verkar märkvärdiga. De har en traditionell tro på ett heliocentriskt system och elliptiska omlopp för astronomiska fenomen. De verkar bland annat ha känt till Jupiters månar och Saturnus ringar. Varifrån fick de dessa kunskaper, frågar han sig, om inte från utomjordiska besökare? De har inga teleskop eller andra vetenskapliga instrument. Hur kunde de då få denna kunskap? Temples svar är att de fick denna kunskap från amfibiska utomjordingar från yttre rymden.

Afrocentriker å andra sidan , påstod att Dogonfolket kunde se Sirius B utan teleskop, tack vare den speciella synskärpa de hade på grund av stora mängder melaniner. (Welsing, F. C. 1987. “Lecture 1st Melanin Conference, San Francisco, September 16-17, 1987”). Det finns förstås inga belägg för sådan synskärpa eller för andra lika långsökta idéer som till exempel att Dogonfolket ärvt sina kunskaper från svarta egyptier som hade teleskop.

Ett jordiskt ursprung?

Carl Sagan håller med Temple om att Dogonfolket inte kan ha fått sina kunskaper utan kontakt med en teknologiskt avancerad civilisation. Men Sagan menar att den civilisationen kan ha varit jordisk snarare än utomjordisk. Kanske var källan Temple själv och hans lösa spekulationer om det han fått från Griaule som baserade sin skildring på en intervju med en enda person Ambara, och en tolk.

Enligt Sagan har Västafrika haft många bseäökare från teknologiska civilisationer från planeten Jorden. Dogonfolket har ett traditionellt intresse i himlen och astronomiska fenomen. Om en europé hade besökt Dogonfolket på 1920- eller 1930-talet, kunde samspråket lätt ha kommit att handla om astronomiska saker, inklusive Sirius, både den starkast lysande stjärnan på himlen och central i Dogonfolkets myter. Dessutom hade det förekommit rejält med diskussioner om Sirius under 1920-talets vetenskapliga tidskrifter, så när Griaule anlände kunde Dogonfolket mycket väl ha tidigare ha fått grundläggande kunskaper om 1900-talets tekniska frågor förmedlade till sig i diskussioner med besökare från andra platser på jorden.

Alternativt kan Griaules egen skildring spegla hans eget intresse mer än Dogonfolkets. Han gjorde ingen hemlighet av att hans syfte var att upprätta afrikanskt tanketradition. När Walter van Beek undersökte Dogonfolket fann han inga belägg för att de visste att Sirius är en dubbelstjärna eller att Sirius B är mycket masstät och har en 50-årig omloppsperiod.

Kunskaper om stjärnorna är inte viktiga vare sig i dagliga livet eller i ritualer (för Dogonfolket). Soloens position och månens faster är mer iktiga för dem. Ingen dogon utanför Griaules informanter hade någonsin hört talas om sigu tolo eller po tolo… Än viktigare: ingen inte ens inom kretsen av Griaules informanter hade någonsin hört om eller förstod att Sirius var en dubbelstjärna (Ortiz de Montellano). Knowledge of the stars is not important either in daily life or in ritual [to the Dogon]. The position of the sun and the phases of the moon are more pertinent for Dogon reckoning. No Dogon outside of the circle of Griaule’s informants had ever heard of sigu tolo or po tolo… Most important, no one, even within the circle of Griaule informants, had ever heard or understood that Sirius was a double star (Ortiz de Montellano)

Enligt Thomas Bullard spekulerar van Beek att Griaule “ville framhäva komplexiteten i afrikanska religioner och frågade sina informanter på ett så kraftigt ledande sätt att de skapade nya myter genom konfabulation. Antingen informerade Griaule Dogonfolket om Sirius B eller så “feltolkade han referenser till andra synliga stjärnor nära Sirius som ett igenkännande av den osynliga följeslagaren”. (Bullard)

Det enda mysteriet är hur någon kan ta vare sig idén om amfibiska utomjordingar eller melanin som orsakar teleskopsyn på allvar.

Se även

Forntida astronauterZecharia Sitchin, och UFO.

Vidareläsning

Webb

Investigating the Sirius “Mystery” by Ian Ridpath, Skeptical Inquirer, Fall 1978.
The Dogon Revisited by Bernard R. Ortiz de Montellano
Can Tales of Sirius Be Serious? by Jay Ingram
Sirius

Böcker

Bullard, Thomas. E. “Ancient Astronauts,” in The Encyclopedia of the Paranormal, ed. G. Stein (Amherst, N.Y.: Prometheus Books, 1996), pp. 30-31.
Griaule, Marcel. Conversations With Ogotemmeli: An Introduction to Dogon Religious Ideas originally published in 1948, reprint (Oxford University Press 1997).
James, Peter and Nick Thorpe. Ancient Mysteries (Ballantine Books, 1999).
McDaid, Liam. (2004). “Legends of the Dogon: belief in a long-solved mystery resurfaces.” Skeptic. 11.1.
Randi, James. Flim-Flam! (Buffalo, New York: Prometheus Books,1982), pp. 68-70.
Sagan, Carl. Broca’s Brain (New York: Random House, 1979), ch. 6, “White Dwarfs and Little Green Men”.
Sagan, Carl. The Demon-Haunted World – Science as a Candle in the Dark (New York: Random House, 1995). Recension
van Beek, Walter E. A. “Dogon Restudied: A Field Evaluation of the Work of Marcel Griaule,” Current Anthropology 32, 1992, pp. 139-167.
Vetenskap och Folkbildning