Ledare: Parapsykologin i Lund under debatt

Kring månadsskiftet oktober–november 2012 försiggick en debatt i ett antal dagstidningar  om den parapsykologiska forskningen vid Lunds universitet. Den förorsakades av en intervju med Etzel Cardeña, professor i psykologi inkluderande hypnologi och parapsykologi, som publicerades i universitetets tidning LUM. Cardeña har även tidigare väckt uppmärksamhet med sina uttalanden om bevisläget inom parapsykologin (Folkvett 2005:3, s. 23–34). Den nya debatten inleddes med att en rad tunga lundanaturvetare kritiserade Cardeña i SvD, varvid denne svarade att en stor metaanalys från 2010 skulle ge starkt stöd för paranormala fenomens existens.

Metaanalysens tolkning är emellertid mycket kontroversiell (Folkvett 2010:3, s. 80–81), och det råder ingalunda någon enighet om att denna metaanalys slutligen skulle ha visat att paranormala fenomen finns. ”Det är ett problem när människor som inte kan något om ämnet plötsligt tycker att de är experter”, kommenterade Cardeña vidare kritiken i Sydsvenskan. Detta håller Folkvett med om. I debatten förekom åtminstone ett tydligt exempel på helt missriktad kritik mot parapsykologisk forskning, nämligen då en docent i experimentell infektionsmedicin uttalade sig i Sydsvenskan: ”Nyligen undervisade [docenten] studenter om vad det är som utmärker vetenskap kontra pseudovetenskap. Att Etzel Cardeña använder sig själv i försöken, väljer forskningspersoner som har en nära relation till varandra och som tror på att telepati fungerar, tycker han strider mot alla regler. – Det hade varit helt otänkbart inom till exempel läkemedelsforskning.” För den som har de minsta kunskaper om parapsykologisk forskning framstår denna kritik som trams. Kritiken om okunnighet kan dock också vändas tillbaka mot Cardeña själv. För vad var det han hade sagt i LUM, som väckte sådan kritik? Jo, följande: ”0,74 är en väldigt stark indikation på att telepati verkligen  har skett”, där 0,74 var en korrelationskoefficient som han funnit i en egen studie. Och vidare om en egen studie: ”Flera försökspersoner talar här om saker med tydlig koppling till filmer och bilder som jag eller vem det nu är som sitter i det andra huset tittar på”. Båda uttalandena är vilseledande. Det första verkar utgöra ett missförstånd om vad som går att påvisa med statistik (korrelation är inte detsamma som orsakssamband). Det andra uttalandet är kanske än mer anmärkningsvärt, med tanke på att forskning tydligt visar att en stark upplevd ”koppling” mellan vad människor i telepatiförsök tycker sig ta emot och vad som ”sänts” från ett annat rum alldeles saknar bevisvärde för frågan om det  paranormalas existens (Folkvett 2007:4, s. 46–53). Uttalandet är därför tydligt okunnigt.

Universitetets rektor tog Cardeña i försvar med ett “Goddag yxskaft”: han menade att eftersom folklorister forskar om folktro kring tomtar och troll är det också legitimt
att forska om psi. Skillnaden är förstås att folklorister i regel inte strävar efter att belägga att tomtar och troll finns. Parapsykologin i Lund kom inte särskilt bra ut ur denna debatt. Än viktigare än hur man klarar sig i massmediedebatter är dock vad man faktiskt åstadkommer i forskningsväg. Folkvett ber att få påminna om att bevisbördan
för att paranormala fenomen existerar fortfarande ligger hos dem som påstår detta. Hittills har inte evidens presenterats som håller den standard som krävs inom andra vetenskapsområden.