Notiser

Sverige

Persbrandt i blåsväder
Skådespelaren Mikael Persbrandt agerar reklampelare för algpreparatet Immolina som av SCN (Scandinavian Clinical Nutrition) uppges ha stark effekt på immunförsvaret och därför är ytterligt verksamt mot förkylning. Till yttermera visso har Persbrandt tagit plats i SCN:s styrelse. Någon forskning som stöder de höga anspråken finns emellertid inte i publika medicinska databaser. I Aftonbladet (2011- 01-04) avfärdas de medicinska anspråken av forskarna Hans Wigzell och Agnes Wold. Den senare reagerar på följande sätt när hon får se Immolinas hemsida: ”Åh suck, jande Imjag förstår inte varför immunförsvaret är alla charlataners favoritområde.”
JJ

Ny tidskrift
En ny tidskrift med viss anknytning till VoF:s domäner har börjat ges ut. Den heter Sans och är tänkt att vara ett slags efterträdare till Humanisternas tidning Humanisten, men kanske med något bredare anslag. Sans sägs vara ett ”existentiellt magasin i upplysningens anda”. Premiärnumret utkom i januari 2011. Nr 2 uppges få temat ”pseudovetenskap”. Mer information finns på www.Sansmagasin.se.
JJ

Kritik mot Human Dynamics
Företaget Human Dynamics säljer kurser som framför allt tycks användas som lärarfortbildning vid skolor och förskolor. Kurserna lär ut att människor kan indelas i ett antal starkt ärftliga ”grundmönster” samt att människor fungerar enligt tre principer: den emotionella, den mentala och den fysiska. En av principerna sägs vara mest dominant hos varje människa. Dessa och andra uppgivna insikter påstås ha omfattande vetenskapligt stöd. Men Emilie Stendahl konstaterar i ett kritiskt reportage i Pedagogiska Magasinet (nr 3, 2010) att påståendena om vetenskaplig underbyggnad är falska. Vidare har många, både kursdeltagare och forskare, reagerat mot den genetiska determinism som ligger bakom idén om grundmönster. Den verkar snarast vara en form av förklädd rasbiologi.
JJ

Utrikes

Tvivelaktig homeopatistudie
Virologen Luc Montagnier från Frankrike isolerade tillsammans med Francoise Barré-Sinoussi AIDS-viruset 1983 och de båda forskarna belönades med Nobelpriset för detta 2008. I somras rapporterades i media att Montagnier på Lindau-konferensen med Nobelpristagare presenterat data som tydde på att DNA från virus och bakterier kunde sända ut radiovågor och att dessa kunde påverka det omgivande vattnet så att det i sin tur kunde utsända radiovågor, även efter att själva virusen och bakterierna spätts bort. Detta påminner om den ökände homeopaten Jacques Benvenistes (1935–2004) komiska försök i samma anda som presenterades på en internationell konferens 1999.

Homeopater var inte sena att utnyttja Montagniers utsagor för att hävda att hans resultat stödjer det homeopatiska konceptet, dvs. att substanser som är så kraftigt utspädda att inget alls finns kvar av utgångsmaterialet ändå kan ha effekt. Exempelvis hävdade webbsidan Homeopathy World Community att Montagniers arbete bevisar att homeopati fungerar.

En studie publicerades av Montagnier i juni 2009 med rubriken “Electromagnetic signals are produced by aqueous nanostructures derived from bacterial DNA” i den nya vetenskapliga tidskriften Interdisciplinary Sciences: Computational Life Sciences.

Studien har analyserats av läkaren och skeptikern Harriet Hall på bloggen Science-Based Medicine (www.sciencebasedmedicine.Org/?p=2081). Hennes dissektion av studien är förödande för Montagnier. Inget av de många anmärkningsvärda påståendena kan styrkas med dokumentation. Artikeln accepterades på bara tre dagar och har många språkliga och typografiska fel vilket tyder på att den inte genomgått vederbörlig granskning.
Dan Larhammar

Wakefields fusk
Den Brittiske forskaren Andrew Wakefield var försteförfattare till en mycket uppmärksammad artikel i Lancet 1998, där vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund påstods öka risken för autism hos barn. Studien fick stort genomslag och resulterade i minskad vaccineringsfrekvens världen över, inte minst i Sverige. Ganska snart stod det dock klart att andra forskargrupper hade svårigheter att upprepa Wakefields resultat. År 2004 framkom heter det att Wakefield mottagit stora summor pengar från föräldrar som förberedde en stämning mot vaccinproducenterna.

Även andra etiskt vaccinproduoch vetenskapligt tvivelaktiga ageranden från Wakefields sida uppdagades. De flesta av Wakefields ursprungliga medförfattare drog tillbaka sitt stöd till artikeln. Efter en lång utredning kom UK General Medical Council fram till att Wakefield agerat oprofessionellt och bedrägligt.

Han miste sin läkarlicens. I en aktuell artikelserie i British Medical Journal under januari 2011 argumenterar den undersökande journalisten Brian Deer för att Wakefields agerande måste betraktas som medvetet bedrägeri. Kanske får vi anledning att i Folkvett återkomma till detaljerna i denna mycket omtalade historia.
JJ

Födslar och fullmåne
Har månens faser något inflytande på barnfödslar, t.ex. så att antalet födslar är större kring fullmåne? Många tycks tro det. För normalt kritiska personer låter det dock som en i raden av månanknutna myter. Det är många händelser som påstås öka i samband med fullmåne (olyckor, självmord, brottslighet, m.m.), men statistiska undersökningar har mycket sällan givit något stöd åt sådana samband. Oliver Kuss och Anja Kuehn, båda vid universitetet i Halle, Tyskland, har publicerat en elegant statistisk studie över möjliga samband mellan födelsetidpunkt och månens faser (”Lunar cycle and number of births: a spectral analysis of 4.071.669 births from south-western Germany”, Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 87, 2008, 1378–1379). Det analyserade materialet omfattade över 4 miljoner födslar i Baden- Württemberg 1966–2003.

Kuss och Kuehn gjorde en spektralanalys, det vill säga de undersökte periodiciteter i datamängden. Om det t.ex. var så att antalet födslar påverkades av veckodagen, skulle man finna en kraftig periodicitet på 7 dagar i materialet. Om antalet födslar påverkades av det exakta datumet på året, skulle man finna en tydlig periodicitet på 365 dagar. Båda dessa periodiciteter återfanns verkligen. Däremot fann man ingen periodicitet kring 29,5 dagar, som är den synodiska månaden (tiden från fullmåne till fullmåne), och inte heller för den sideriska månaden på 27,3 dagar eller någon näraliggande variant. (Den sideriska månaden är tiden det tar för månen att återkomma till samma position i förhållande till stjärnorna.) Kuss och Kuehn drar slutsatsen att det alldeles saknas samband mellan månens utseende eller position och antalet barnafödslar.
JJ