Ett bibelord för skeptiker

Publicerat i Folkvett nr 2/2006.

Bibelcitat hör kanske inte till de vanligaste inslagen i Folkvett. Men här kommer ett avsnitt ur den apokryfiska delen av Daniels bok i den senaste bibelöversättningen. Berättelsen handlar om en gudastaty som benämndes Bel (“Herren”). Varje dag försåg babylonierna honom med tolv säckar vetemjöl, fyrtio får och 240 liter vin. Daniel blev kritiserad av kungen för att han inte deltog i dyrkandet av Bel.

“Tror du inte att Bel är en levande gud?” sade kungen. “Ser du inte hur mycket han äter och dricker varje dag?”

Daniel skrattade och svarade: “Låt inte lura dig, konung. Inuti är han av lera och utanpå av koppar, och ätit eller druckit har han aldrig gjort.”

Kungen blev rasande och kallade till sig Bels präster och sade till dem: “Tala om för mig vem som äter upp all denna mat, annars skall ni dö! Men om ni kan bevisa att Bel äter upp den skall Daniel dö därför att han har hädat Bel.”

“Må det bli som du har sagt”, sade Daniel.

Det fanns 70 belpräster och dessutom hustrur och barn till dem. Kungen gick till Bels tempel tillsammans med Daniel, och prästerna sade till honom: “Nu går vi ut härifrån. Du, konung, skall duka fram maten och blanda till vinet och ställa fram det. Stäng sedan porten och försegla den med ditt sigill. Om du inte finner att Bel har förtärt alltsammans när du kommer i morgon bitti, då skall vi dö. Annars skall Daniel dö för sina lögner om oss.”

De var övermodiga, ty de hade gjort en hemlig ingång under bordet, och den vägen brukade de ta sig in för att äta upp det framsatta.

När så prästerna hade gått ut ställde kungen fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den över hela tempelgolvet, medan bara kungen såg det. Sedan gick de ut, stängde porten, förseglade den med kungens sigill och gick därifrån.

På natten kom prästerna som vanligt med sina hustrur och barn och åt upp och drack upp allt som fanns.

Tidigt på morgonen kom kungen tillsammans med Daniel.

“Är sigillen obrutna, Daniel?” frågade kungen. Daniel svarade: “Ja, konung.”

Kungen öppnade porten, kastade en blick på altaret och ropade med hög röst: “Stor är du, Bel, det var inget bedrägeri med dig!”

Men Daniel skrattade, grep tag i kungen för att han inte skulle gå in och sade: “Titta på golvet och tänk efter vad detta är för spår.”

Kungen sade: “Jag ser spår av män och kvinnor och barn.”

Han blev rasande och lät gripa prästerna och deras hustrur och barn. De visade honom lönnluckorna där de brukade ta sig in för att äta upp det som fanns på bordet. Sedan lät kungen döda dem, och Bel utlämnade han åt Daniel, som förstörde både honom och hans tempel.