Det mytologiska myllret bakom Bibeln

Publicerat i Folkvett nr 4/2004.

Secret Origins of the Bible. Tim Callahan. Altadena, Kalifornien: Millennium Press 2002. 471 s. ISBN 0-9655047-9-4.

Bibeln är en antologi med texter från olika tider. Vem skrev dem och när då? Och hur är det med sanningshalten? Är texterna tillförlitliga historiska källor, är de fulla av propaganda, är de fiktion eller kanske en blandning av allt detta? Och i vilken mån är texterna självständiga? Är allesammans originella, eller bygger de på äldre verk och på varandra?

Troende judar, kristna och muslimer ser väl bibeltexterna som i stort sett mycket gamla, sanningsenliga och självständiga uppenbarelser som undan för undan meddelats fromma skribenter genom gudomlig inspiration. Bokstavstroende hävdar att vartenda ord är sant. Andra har dock yppat starka tvivel. Med början senast hos kyrkofadern Hieronymus på 300-talet e.Kr. har bibelläsare insett att det finns märkliga motsägelser, upprepningar och anakronismer i många bibeltexter. Från och med reformationen på 1500-talet systematiserades denna kritiska läsning av Bibeln, som då började utsättas för samma stränga undersökningar som renässansens lärde inlett rörande den grekiska och romerska antikens litteratur. Man insåg att det fanns mönster och skarvar i texterna som avslöjade redaktionella ingrepp och sammanfogningar. När de egyptiska hieroglyferna och kilskriften dechiffrerats upptäckte man äldre texter som uppenbarligen utgjort förlagor till delar av Gamla Testamentet.

Litterärkritik kallas denna forskningstradition. Den frodas än idag och ingick t.ex. i förutsättningarna för Bibel 2000 (jfr Bertil Albrektsons artikel i Folkvett 2003:2 och den oumbärliga Notboken till Bibel 2000). Enligt litterärkritiken är Bibeln ett lappverk innehållande såväl tillförlitliga historiska uppgifter och propaganda som fiktion – eller mytologi, om man så vill. “… gränsen mellan historieskrivning och litterärt berättande är flytande i bibeln” säger Bibelkommissionen i Notboken (s. 397). Många bibeltexter består av samredigerade och tillrättalagda brottstycken av äldre verk – muntliga och skriftliga – från olika håll. Bibeln utgör en grabbnäve ur ett mycket större ormbo av ständigt muterande mytologisk litteratur. Denna uppfattning är sedan 1800-talet vetenskapens ståndpunkt. Den är också djupt hädisk.

Anledningen till att vi idag har just Bibelns texturval stående i bokhyllan och inte något annat är att Gamla Testamentet (GT) kom att bli det centrala identitetsskapande dokumentet för världshistoriens mest seglivade etniska identitet, judendomen, och att Nya Testamentet (NT) kom att bilda grund för den numerärt mest framgångsrika religionen i världshistorien, kristendomen. Om det hade gått bättre för hettiterna, minoerna, kananéerna, Isis-kulten eller gnostikerna så hade kanske Bibeln haft ett helt annat innehåll.

Man kan också formulera det så här. Det märkliga är inte att gatlyktan (Bibeln) lyser på just den markplätt vi ser (kulten av Jahve). Det märkliga är att den lyser över huvud taget fastän alla jämnåriga lyktor har slocknat för länge sedan.

En som intresserar sig för bibelforskning är den amerikanske skeptikern Tim Callahan, religionsredaktör på Skeptic magazine och E-Skeptic magazine. 1997 gav han ut boken Bible Prophecy. Failure or Fulfillment? där han granskade tolkningar genom tiderna av Bibelns många profetior. Här återgav han bl.a. den bibelvetenskapliga standarduppfattningen att anledningen till att Nya Testamentet tycks innehålla så många uppfyllelser av profetior ur Gamla Testamentet är att NT till stor del är fiktion skriven med just dessa uppfyllelser som syfte, för att legitimera Jesus från Nasaret som den Herrens smorde (hebr. mashíach, grek. christós) som tidens judendom väntade på.

2002 gav Callahan ut Secret Origins of the Bible, som är föremålet för denna recension. Bokens huvudbudskap är att bibeltexterna hänger intimt samman med den övriga mytologiska litteraturen från det forna Mellanöstern. GT visar tydliga spår av en lång och komplicerad redaktionell historia där man anpassat äldre polyteistiska traditioner till en monoteistisk modell. På drygt 400 tättsatta sidor (varav huvuddelen behandlar GT) granskar Callahan viktiga bibelberättelser utifrån fem frågeställningar (s. 4-5):

1. Är berättelsen bokstavlig sanning att döma av historien, arkeologin och naturvetenskapen?
2. Finns det interna inkonsekvenser, anakronismer eller andra interna ledtrådar som ogiltigförklarar berättelsen om den skall anses historiskt korrekt och uppfattas bokstavligen?
3. Bygger resonemangen bakom berättelsen, och de etiska ställningstaganden som den anvisar, på en världsbild som är främmande för dagens etik?
4. Finns det en mytisk innebörd i berättelsen som skiljer sig från en bokstavlig tolkning?
5. Vad drar troende för sociala och politiska slutsatser av berättelsen, och hur välgrundat är deras bruk av Bibeln som stöd för personliga och politiska ställningstaganden?

För en svensk läsare liknar boken ett brev från en skyttegrav i ett avlägset krig. Callahans huvudärende är att meddela de viktigaste resultaten av 200 års vetenskaplig bibelforskning. Han gör också detta med den äran, men hela tiden i skuggan av en våldsam konflikt där fienden heter “fundamentalisterna”, d.v.s. USA:s mäktiga och stridbara kristna höger (jfr min bokrecension i Folkvett 1997:2). Callahan förutsätter att merparten av hans läsare har ett starkt känslomässigt förhållande till Bibeln och att de har fått i sig med modersmjölken att den inspirerats av Gud.

Denna konflikt som Callahan inte kan bortse från är i stort sett ovidkommande i Sverige. Svenskarna i gemen är så sekulariserade att innerlig religiös tro här ses som en lustig egenhet. Ta t.ex. vår nya statsfinansierade bibelöversättning, Bibel 2000. Hur Bibelkommissionen såg på texternas gudomliga ofelbarhet framgår redan av den inledande kommentaren till Första Moseboken: “Boken har en brokig förhistoria. Det material som ställts samman i Första Moseboken kommer alldeles säkert från olika källor. Någon enskild författare går därför inte att ange …”.

En svensk Tim Callahan skulle alltså ha kunnat skriva en kortare bok. Secret Origins innehåller, i enlighet med punkterna 3 och 5 ovan, många politiska utvikningar med udden riktad mot fundamentalisterna. Tre sidor (s. 69-72) ägnas t.ex. åt att förklara att evolutionsläran faktiskt inte som vissa fundamentalister hävdat lider av inbyggd rasism, och läsaren påminns noga om att amerikanska fundamentalister tvärtom under 1800-talet använde Noas förbannelse över sin smygtittande sonson Kanaan (1 Mos 9:25-27) som ett argument för slaveriet. (I själva verket var detta bibelställe ursprungligen avsett att rättfärdiga israeliternas förtryck av kananéerna.)

Bokens tilltal och formalia intar en mellanställning mellan redovisande populärvetenskap och undersökande inomvetenskap. Å ena sidan är referenserna i texten få samt litteraturlistan kort med tonvikten på handböcker och sekundärlitteratur. Å andra sidan presenterar Callahan gärna egna tolkningar, i den mån man kan bedöma vilka resonemang som är hans och vad som är hämtat ur handböckerna. Callahan är fritidsforskare, vilket förstås inte påverkar värdet av hans argumentation, men det märks i enstaka detaljer att bibelforskning inte är hans huvudsyssla. Hans tvåvägskontakter med akademiska forskare tycks inskränka sig till korta samtal efter offentliga föreläsningar (s. 96), och den lektor Drees vars beröm citeras på omslagets baksida är kyrkohistoriker inriktad på det medeltida England. Hur som helst skall fastslås, som Callahan själv gör, att trots bokens sensationslystna titel är dess centrala argumentation vetenskapligt okontroversiell och allt annat än hemlig eller ockult. Den slår in dörrar som numera bara är stängda i de fundamentalistiska miljöer där kreationismen omhuldas.

Secret Origins är en gedigen kanonad från den skeptiska sidan i ett ursinnigt krig mellan amerikanska amatörforskare. Den är spännande och lärorik läsning, mestadels klar och välargumenterad, sympatisk och humanistisk, samt skriven med en god portion humor. Jag skulle dock ha tyckt ännu bättre om boken om Callahan redovisat sina källor tydligare, angivit hur pass accepterade de enskilda resonemangen är inom bibelforskningen, och begränsat den politiska polemiken till ett särskilt kapitel. För läsare som söker välgrundad kunskap mer än polemik är boken delvis sviktande is att gå på. Bra bredvidläsningsböcker är de återhållsamma (men lika hädiska) En bok om Gamla testamentet (5:e upplagan, Albrektson & Ringgren 1992) och En bok om Nya testamentet (5:e upplagan, Gerhardsson m.fl. 1989).