Bibelfantasier från medicinprofessor
Publicerat i Folkvett nr 2/2004.
Martin Rundkvist, fil. dr i arkeologi, har läst en överraskande bok av en professor vid Karolinska Institutet.
THE EXODUS CASE. A scientific examination of the Exodus story – and a deep look into the Red Sea. Lennart Möller. Översatt till engelska av Margaret Bäckman. Köpenhamn: Scandinavia, 2000, 315 s. ISBN 87-7247-230-8.
Lennart Möller är specialist på hälsovådliga luftföroreningar och DNA-skadorna som de orsakar. Sedan 2001 är han professor i miljömedicin vid institutionen för biovetenskaper vid Karolinska Institutet. Bland Möllers vetenskapliga arbeten märks t.ex. den av honom redigerade volymen Environmental Medicine (Karolinska Institutet och Arbetarskyddsnämnden, Stockholm 2000).
Vid sidan av miljömedicinen är Möller bl.a. amatörgeolog, folkpartistisk kommunpolitiker och aktiv inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Han har givit ut boken Liknelser och bilder i de fyra evangelierna. Ett försök till förklaring för dig som är ung eller nykristen (EFS förlag, Uppsala 1988) och redigerat antologin Etik i verkligheten. En serie debattinlägg (Cordia förlag, Uppsala 1991). Möller är även intresserad av biblisk arkeologi, och om detta handlar hans bok The Exodus Case. A scientific examination of the Exodus story – and a deep look into the Red Sea (2000).
Boken är frukten av omfattande resor i Främre Orienten och Egypten. Huvudsyftet sägs vara att pröva följande hypotes: “Bibeltexterna som behandlas i denna bok (1 Mos. 11:27 t.o.m. 2 Mos. 40:38) är sanna historiska dokument” (s. 14, 16). Ett bisyfte är att utvärdera och vidareutveckla bibelarkeologiska arbeten av amerikanen Ron Wyatt (s. 13). Ambitionen är uttalat vetenskaplig. Möller vill förutsättningslöst pröva sin bibeltrogna hypotes och uppmanar läsaren att förhålla sig kritiskt men att ha ett öppet sinne.
Så långt allt någorlunda väl. Men några saker kan redan i inledningen göra läsaren betänksam. Till att börja med är det naivt att bedöma dessa långa texter som traderats i tusentals år som antingen sanna eller falska i sin helhet. Fackhistoriker prövar enskilda sakuppgifter ur texter, inte hela böcker på en gång. Men Möller framhåller att han varken är teolog, historiker eller arkeolog – ja, han understryker att han alls inte vet vad dessa vetenskaper har för uppfattningar i de frågor han behandlar. Möller menar att han därigenom kan bidra med ett fräscht perspektiv.
Så hänvisningen till Ron Wyatt. Med honom är vi långt ute i Dänikenland. Wyatt (1933-1999) var en bibelfantast av så extremt slag att till och med många kreationistiska debattörer tar avstånd från hans arbeten. Bland Wyatts fantastiska upptäckter kan nämnas vraket efter Noaks ark, Sodom & Gomorra, Förbundsarken samt stolphålet efter Kristi kors, komplett med fläckar av mänskligt blod. Celler i detta blod skall ha uppvisat blott 23 kromosomer, hälften så många som hos vanliga människor, vilket bevisar riktigheten av dogmen om jungfrufödseln.
Möllers perspektiv är uttalat förnuftsfientligt. “Problemet uppstår när förnuftet tillmäts högsta betydelse. Det betyder att endast det är riktigt och sant som kan förstås på ett logiskt vis. Det man inte förstår är osant. Om en vetenskapsman börjar tänka såhär stannar forskningen upp.” (s. 15). Endast Gud är fullkomlig, och människan är ett bräckligt käril. Titanic, exempelvis, gick ju till botten fast hon skulle vara osänkbar, påpekar Möller. Detta innebär milt uttryckt ett problem med hans forskningsupplägg. Möller är kristen och därmed starkt disponerad att tro att den hypotes han vill pröva är formulerad av Gud Fader Allsmäktig, inför vars allvetenhet varje mänsklig strävan är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
I inledningen (s. 15) gör Möller också en vetenskapsteoretisk programförklaring. Han hävdar att det bästa tillvägagångssättet i vetenskapliga sammanhang är att hålla påståenden för sanna tills de motbevisats. Så går det till exempelvis i arkeologin, försäkrar Möller. Detta är en parodi på Karl Poppers vetenskapskriterium. Popper menade att endast de hypoteser är vetenskapliga som skulle kunna motbevisas om de vore falska, och att man bör hålla sådana hypoteser för sanna först när de prövats grundligt utan att motbevisas. Möllers modell lämnar inget utrymme för det ovetbara. Han vill pröva om Moseböckerna talar sant eller falskt, men han vill inte acceptera att det mesta av deras innehåll är oprövbart, och därmed beläget helt och hållet i trons domän. Om något av det prövbara i innehållet motstår försök till motbevis så skall tydligen både det och allt det oprövbara hållas för sant. Själv har jag formulerat hypotesen att de som byggde Cheops-pyramiden brukade sjunga en arbetssång med samma melodi som Carolas “Fångad av en stormvind” när de släpade på stenblocken. Min hypotes är omöjlig att motbevisa och därmed, i enlighet med Möllers resonemang, vetenskaplig sanning.
Möllers framställning följer de utvalda bibeltexterna steg för steg från Abraham i Ur till Moses på berget Sinai. Snart inser läsaren att han inte alls försöker motbevisa sin hypotes, tvärtom: Möller letar intensivt efter sådant som stämmer med den. Att de utvalda bibeltexterna vore historisk sanning är alltså i själva verket inte alls en hypotes som han försöker pröva. Det är ett axiom för hans undersökningar, ett grundantagande som han aldrig ifrågasätter. I den mån Möller alls tar sin pseudopopperianska vetenskapsteori på allvar så menar han tydligen att det är läsaren, och inte han, som skall försöka motbevisa hans hypotes.
På s. 242 frågar han t.ex. retoriskt om det verkligen kan stämma att Israels barn levde 40 år på manna i öknen. Vad man än tror om detta, fastslår Möller, så “kvarstår faktum att ungefär två miljoner israeliter överlevde på något sätt i öknen”. Men det “faktum” att några israeliter alls levde i öknen har bibeltexten som sitt enda stöd, och det är ju bibeltextens källvärde Möller säger sig vilja pröva. Påståendet att israeliternas antal var hela två miljoner bygger på Möllers egna beräkningar utifrån uppgifter ur Bibeln.
Möller är frejdig och fullständigt orädd när det gäller främmande vetenskapliga discipliner. Där en författare med sämre självförtroende skulle ha läst in sig på handböcker om rådande vetenskapliga uppfattningar klampar Möller glatt in med uppenbarad sanning på fickan och börjar forska från noll. Envar sin egen professor, och inte bara i miljömedicin!
Boken varvar bibelreferat med de mest hisnande spekulationer i arkeologi, historia, geologi och ortnamnsforskning. Gomorra låg nedanför Masadaklippan, och anledningen till att där nu bara finns en oformlig gipsansamling är att Gomorra var byggt av kalksten och förstördes av ett svavelregn. Kalk + svavel = gips! Josef, son av Jakob, är identisk med Imhotep, arkitekten till trappstegspyramiden vid Sakkara. Denna insikt flyttar tredje dynastin tusen år framåt i tiden från dess accepterade datering, vilket inte bekymrar Möller då han menar att den dynastiska kronologin för Egypten är behäftad med stora osäkerheter. Josef förmedlade pyramidbyggandets konst från farfarsfadern Abrahams hemtrakter i Mesopotamien till Egypten. Moses är identisk med farao Tutmosis II. Denna identifikation stöds bl.a. av att faraons porträttskulpturer har krökt näsa vilket tyder på hebreiskt ursprung!
Framställningen av uttåget ur Egypten är särskilt intressant för en arkeolog eftersom Möller här presenterar egna marinarkeologiska fältundersökningar. Han menar att israeliterna korsade Röda Havet mitt över Aqabaviken, ett område som numera lägligt nog har många dykcentra för turister. Möller menar sig här ha funnit spår på havsbotten av hur vattnen delades, något som liknar en stenröjd vägbank och ymniga rester av Faraos drunknade armé. Här blommar Möller ut i komplett önsketänkande. Ett uppenbarligen sentida metallblankt hjul liggande uppe på havsbotten blir ett förgyllt stridsvagnshjul från Faraos armé. Fotografier av formlösa korallanhopningar förses med “förtydligande” rekonstruktionsteckningar och blir vagndelar och skelettrester. Röda Havet tillskrivs särskilda kemiska egenskaper som gör att ben där fossiliseras extremt snabbt och liknar koraller. Möller visar bilder på sina fynd, ett koben och något som liknar ett mänskligt lårben av papier-maché, utan att anföra något som skulle kunna datera dem till den berörda perioden.
Öster om viken, i nordvästra Saudiarabien, hittar Möller sitt originellt belägna Sinai, och återigen hör alla lämningar han ser ihop med just hans utvalda berättelse. En bit av en malsten, runda hyddgrunder, stensträngar längs bergets fot, allt stämmer. Han finner Mose altare med tolv pelare, Elie grotta, guldkalvens altare, och på en sten ligger fortfarande guldstoft kvar sedan Moses förintade kalven. Möller säger sig på s. 19 ha haft ännu mera stöd för sina tolkningar, men tyvärr har anonyma krafter (tydligen de saudiska myndigheterna) hindrat honom från att dokumentera vissa saker och förstört delar av hans dokumentation.
Var och en med en smula allmänbildning bör kunna se att Möller fabulerar. Detta är mycket märkligt då han själv är en välmeriterad vetenskapsman. Från sin akademiska position har han med The Exodus Case gjort en vrålande kamikazeflygning rakt ner i pseudovetenskapliga fantasier. Han sätter uppenbarligen Bibeln högre än de flesta vetenskaper. Men hur ser han på sin eget ämne? Är miljömedicinen ett undantag från den bibliska doktrinen, eller har dess sanningsanspråk samma sekundära rang som alla andra vetenskapers?
The Exodus Case är ett så extremt exempel på pseudovetenskap att man ibland undrar om Möller skämtar. Driver medicinprofessorn och EFS:aren med de bokstavstroende? Än så länge har han i alla fall inte avslöjat bluffen. Han medverkar i videofilmen The Exodus Revealed. Search for the Red Sea crossing (Questar Inc. 2001, VHS och DVD). Ännu hösten 2002 föreläste Möller över The Exodus Case hos den kristna stiftelsen Ladan i Markaryd, och stiftelsen säljer nu kassetter med Möllers föreläsning. Boken har också blivit utgiven på polska (Muza förlag, Warszawa 2002). I linje med den bibeltrogna tendensen hos The Exodus Case är Möller en av de hundra vetenskapsmän som ställt sig bakom ett anti-darwinistiskt upprop anordnat av konservativa Discovery Institute. Genom hemmafirman Leocordia AB säljer han The Exodus Case och Environmental Medicine samt erbjuder datorutbildning. Oavsett vilka sammanhang han rör sig i sticker Möller inte under stol med sin akademiska titel, befattning och arbetsgivare – han redovisar dem t.ex. på s. 14 i The Exodus Case. Frågan är vad kollegorna på Karolinska Institutet tycker om professor Möllers pseudovetenskapliga bisyssla.
Mer information med anknytning till Lennart Möller kan läsaren finna på följande nätadresser: