Före Folkvett

Publicerat i Folkvett nr 1/2003.

Rune Lindkvist skriver om den allra första Folkvett-tidningen, nr 1/1983.

Starten var anspråkslös. De fem hophäftade A4-bladen kallades bara “Medlemsblad nr 1/83”. Men sex nummer skickades ut första året, 1983. Denna yttre anspråkslöshet bibehölls också när det stolta namnet åsatts skriften, fr.o.m. 1/84. Bladantalet hade dock utökats till sex.

Men tillbaka till Medlemsblad nr 1/83.

“Vi skall rapportera om föreningens verksamhet och försöka bevaka artiklar, böcker, radio- och TV-program, utställningar, filmer mm, som handlar om pseudovetenskap av olika slag” heter det i den inledande presentationen, där man också välkomnar inlägg från medlemmarna. Dessa 34 personer presenteras på blad 4, med författaren Bengt Anderberg som första namn.

Det första av de “längre inlägg” som utlovas ingå i varje nummer är en redogörelse av Sven Ove Hansson, “Vetenskap och folkbildning i andra länder”. Han nämner som den ojämförligt mest aktiva föreningen Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal (CSICOP), bildad 1976, och dess avläggare i Australien, Kanada och Nya Zeeland. Föreningens tidning, Skeptical Inquirer, presenteras utförligt, att den finns på KTH:s bibliotek och vad den kostar att prenumerera på. Några spektakulära exempel ges från senaste numret: Att ett berömt Loch Ness-foto visar sig vara en knotig trädstam, om guvernörskandidaten i Wyoming som uppger sig få information i utrikespolitiska frågor genom ständig kontakt med UFO-varelser, om s.k. grafoterapeuter som erbjuder kurser i hur man kan höja sin intelligens genom att ändra sin handstil.

Så följer en mera detaljerad arbetsplan för första verksamhetsåret (VoF bildades 4/12-82). Information om föreningen bör spridas “särskilt till sådana som kan vilja bli medlemmar”, ett “medlemscirkulär” bör startas för korta meddelanden om “händelser, artiklar mm” och alla bör hjälpa till. Styrelsen åläggs utröna vilka frågor olika medlemmar är intresserade av och bör undersöka möjligheten att i samarbete med något förlag ge ut en antologi om pseudovetenskap. Dock avslutas planen med:

“Vi bör betrakta det första verksamhetsåret som ett uppbyggnadsår, och akta oss för orealistiska ambitioner. Vi bör också observera att sådan folkbildningsverksamhet, som föreningen vill främja, långtifrån alltid behöver ske i föreningens regi. Det är lika värdefullt om vi stimulerar varandra till individuellt arbete och till arbete inom andra organisationer”.

En sida har rubriken Läst, sett & hört:

Från SACO/SR-tidningen refereras SOH:s replikskifte med Göran Dahl (om positivismen), Liv Ohlson (om antroposofin), och Jan Grönholm (om astrologin). Från Ny Teknik en ordväxling mellan Lena Carlsson och Jens Tellefsen om ovederhäftiga försök med psykokinesi, från Aftonbladet om Jan Grönholms kritik av vår förening, att den skulle hävda att det finns vetenskapliga svar på alla frågor. Dessutom uppmärksammas böcker om bluffar inom parapsykologin och om trolleri. Även en fallbeskrivning av radiodoktorn Peter Paul Heineman (sedermera Årets folkbildare 1992) refereras. Om ett självmord där en astrolog-spådom kunde antas ha haft betydelse.

Det sista bladet är avsett att fungera som affisch. Där återges den föreningsstadgans målsättning som sedan fanns med i alla tidningsnummer t.o.m. 2/97, när formatet ändrades.

Innehållet i medlemsbladet verkar överraskande välbekant. Inriktningen av verksamheten tycks redan från början ha varit självklar.