Publicerat i Folkvett nr 4/2002.

Martin Rundkvist. Kreationister brukar hävda att jorden är ca 6000 år gammal. Om man bara hänvisar till rätt auktoritet kan man hävda att den är ännu yngre.

Många kristna kreationister hävdar på grundval av Gamla Testamentet att världen skapades för drygt 6000 år sedan. I den judiska traditionen räknar man på samma basis i stället med att skapelsen inträffade för närmare 5800 år sedan. Texterna har inget att säga om någonting före detta datum, vilket är föga förvånande då skrivkonsten bara är omkring 5200 år gammal. Innan man började studera geologi och arkeologi kunde man inte veta något om tiden före skrifthistorien.

Argumentet är dock inte unikt för den judisk-kristna traditionen. Romaren Titus Lucretius Carus, avliden kort före år 50 f. Kr., var polyteist och anhängare av greken Epikuros filosofiska skola. Hans långa filosofiska diktverk på hexameter, Om tingens natur, har nyligen kommit ut i en utmärkt svensk översättning av Ingvar Björkeson. Här kan man läsa följande.

Vidare, om inte jord och himmel haft någon början,
aldrig någonsin fötts utan funnits i eviga tider,
varför har då ingen skald besjungit sådant som hände
före thebanernas krig och Trojas fall och förstöring?
Vart har så många hjältars dåd tagit vägen, och varför
inskrevs ej deras namn i ryktets eviga hävder?
Jag skulle tro att vår värld befinner sig än i sin ungdom,
att universum också är ungt och nyligen skapat.
(Om tingens natur V:324-331)

Lucretius argumenterar här för att världen inte kan vara speciellt gammal eftersom grekerna och romarna inte visste något om tider före den då den homeriska epiken utspelar sig. Med dagens arkeologiska kunskaper vet vi att Iliadens värld är sagans, men dess äldsta komponenter verkar kunna dateras till den mykenska bronsåldern. Det innebär att världen skulle ha uppstått som tidigast för 3500 år sedan. Och vem kan väl ifrågasätta en sådan auktoritet som Lucretius?

Vetenskap och Folkbildning