Tarot för godtrogna

Publicerat i Folkvett nr 4/2002.

Lars Ekelöf. Rose-Anne, Tor, Karin och Anneli påstår att de kan se in i framtiden och vägleda andra. De är tarotkortens uttolkare och ambassadörer. Förmågan delar de med allt fler, om man ska tro en allt aggressivare annonsering. Men det ska man inte – bakom annonserna figurerar ett fåtal företag med kopplingar till bland annat sexbranschen.

Annonserna ser vi i vecko- och kvällstidningar, på de kommersiella TV-bolagens text-TV-sidor och ibland i förbiflimrande reklaminslag. Satsningen är rejäl och genomslaget är stort. Erbjudandena går inte av för hackor. Med tarotkortens hjälp ska den som är villig att ringa en så kallad betallinje för 17 till 20 kronor i minuten få vägledning in i framtiden. Arbete, kärlek, hälsa och ekonomi är de viktigaste områden som utforskas. Insikt och förklaring är nyckelord när tillförlitligheten ska slås fast.

Ann-Christine skriver: “Med tarotkortens hjälp kan jag medialt också se andra människors tidigare liv”. Anna-Karin presenterar sig såhär: “Förutom Numerologi kan jag också använda mig av vanliga spelkort. Jag kan se och kommunicera med guider, skyddsänglar och dina nära och kära som avlidit.”

Birgitta presenterar sin förmåga på följande sätt: “Min specialitet är att få vägleda människor som är mycket nere och deprimerade och inte ser sin väg. (…) Det händer att jag ser skyddsänglar hos dessa människor och kan då förmedla deras budskap. (…) Jag plockar själv örter och gör salvor och krämer som läker, helar och botar. När jag gör krämer tar jag hjälp av mina förfäders kunskap. Genom att använda trolltrumman och pendeln får jag kontakt med dem, och på det sättet får jag reda på t.ex. exakt vilka ingredienser och vilken månbestrålning örterna ska ha, för att få rätt kraft i salvan/krämen.”

Jag kom i kontakt med en tarotkonsulent, som han vill kallas, när jag gjorde ett reportage för radioprogrammet Studio Ett i en helt annan fråga. Han berättade i anslutning till min intervju att han tjänade mellan åtta- och femtontusen i månaden på att svara på en så kallad betallinje för tarot. Jag hajade till, eftersom jag insåg att bolaget som han jobbade åt också ville han sin andel, liksom teleoperatören.

Och när han med lätt konstruerat bekymrad min berättade att det ofta var deprimerade människor och självmordskandidater som utnyttjade betallinjen blev jag något yr. Jag hade bland annat i tidningen Vår Bostad sett de många annonserna. Mitt intresse stärktes för frågan. Hur stort var egentligen tarot och vilka var det som sysslade med det? Jag har inga svar på frågorna, men när jag började gräva lite fick jag några antydningar.

I varje annons ska enligt Etiska rådet för betalsamtal också annonsören och annonsörens adress framgå. Nästan samtliga annonsörer i Vår Bostad hade boxnummer och påfallande ofta samma boxnummer och postnummeradress. Namnet på företagen skiftade dock ofta – liksom tarotutövarna.

Så kan företaget ena stunden heta DFT, för att sen kallas De-ef Tele eller Dtelecom. Ett av de större företagen heter genomgående Balder i annonserna. I det nummer av Vår Bostad jag studerade hade företaget fem annonser. Bakom de annonserna står stockholmsföretaget Baldertech och bakom många av de andra annonserna finns företagen Teledigit och Karriär & Livsutveckling, det senare med hemortsadress i Malmö.

Patrik Lind heter en av delägarna till Baldertech. Han berättar att människor utnyttjar företagets betallinjer för mellan 12-15 miljoner kronor om året. Företaget har ungefär 60 personer deltidsanställda. Omräknat till heltidstjänster blir det enligt Patrik Lind omkring 30.

Vad han inte berättade var att företaget vid sidan om huvudinkomstkällan med tarot också funnit andra sätt att tjäna pengar via telefon. Nämligen exempelvis genom linjen “69:an” där man enligt den hesa kvinnorösten är “mer vågade” för 15:70 i minuten.

Enligt Joakim Rolander på Etiska rådet för betalsamtal är det för övrigt inte ovanligt bland de stora tarotföretagen att de också sysslar med telefonsex och spel, och då utanför Etiska rådets kontrollmöjlighet. Etiska rådets kontroll bygger på frivillighet och vissa bestämda nummerserier.

Kontrollen av tarotutövarna handlar mest om marknadsföring och att missnöjda kunder ska kunna reklamera. Men att reklamera ett felslaget horoskop eller en felaktig förutsägelse är oftast inte lönt. Enligt Joakim Rolander får man hänföra det till “felmarginalen”.

Och när det gäller tarotutövarnas löften om att de kan prata med exempelvis djuren säger Joakim Rolander med en suck att också doktor Doolittle hade den förmågan?