Forskare eller förvaltare?

Publicerat i Folkvett nr 3-4/2000.

Den 28 augusti i år handlade Sveriges Televisions vetenskapsprogram NOVA bl.a. om arkeoastronomi. Uppsalaastronomen Göran Henrikssons påståenden om samband mellan hällristningar och forntida astronomi kritiserades av medverkande forskare för att vara spekulativa och inte ha tillräcklig vetenskaplig grund.

Ett par veckor senare fick NOVA-redaktionen ett brev från Uppsala Universitets centrala förvaltning, undertecknat av två tjänstemän vid informationsavdelningen. I brevet kritiserar förvaltningstjänstemännen de forskare som framträdde i programmet med ord som “inte … sakligt korrekt”, “inte en relevant kritik av Henrikssons forskningsmetod” och “inte … duger i en vetenskaplig kritik”. Brevet avslutas med ett påstående om att den kritiserade forskaren (Henriksson) lidit skada av kritiken och en begäran om “ett erkännande av att han blivit illa behandlad”.

I Dagens Nyheter 24/9 2000 intervjuas Jon Hogdal, en av de två förvaltningstjänstemän som skrivit under brevet. Han säger om Henrikssons forskning att det “finns kritiker som inte vill vara med om hans revolutionerande omtolkningar. De säger, att så enkelt kan det inte vara. Det finns en akademisk jantelag.”

Vi har levt i föreställningen att det fanns en bred samstämmighet vid universiteten om rollfördelningen mellan forskare och förvaltning. Att ta ställning i vetenskapliga frågor är i allt väsentligt en uppgift för enskilda forskare. Om universitetet någon gång ska ta officiell ställning i fråga om vad som är rätt och fel i vetenskapen, är detta en grannlaga kollegial uppgift för forskarna. Universitetsförvaltningens uppgifter är många och betydelsefulla, men i dem ingår inte att på egen hand bedöma vem som har rätt och fel i vetenskapliga debatter.

Vi hoppas att varken NOVA eller andra redaktioner låter sig skrämmas av detta oförblommerade maktspråk från universitetsförvaltningens sida. För Folkvetts del ser vi det som särskilt angeläget i denna situation att bidra till en kritisk granskning av den arkeoastronomiska verksamheten vid Uppsala Universitet. Därför ägnar vi en stor del av detta nummer åt Jonathan Lindströms och Curt Roslunds artikel i ämnet. Det är genom en fri och öppen debatt mellan forskare och andra sakkunniga, inte genom proklamationer från universitetsförvaltningar, som vetenskapliga frågor ska avgöras.