Publicerat i Folkvett nr 1/2000.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning arbetar i svensk folkrörelsetradition, precis som Ordfront Magasin (OM), med övertygelsen att spridandet av kunskap om natur och samhälle tjänar demokratin. Varje år har vi glädjen att utnämna en person som arbetat i samma anda till Årets Folkbildare. För 1999 gavs utmärkelsen till Georg Klein för hans klarsynta och humanistiska beskrivningar av vetenskap, människor och kultur.

En mindre trevlig uppgift som vi finner nödvändig är att utse Årets Förvillare bland alla dem som sprider pseudovetenskapliga föreställningar. Den senast utsedda är Eva Moberg. Hon fortsätter i sitt inlägg att blanda samman naturvetenskapens grundprinciper om reproducerbarhet, generalitet och ifrågasättande med det som ofta föregår vetenskapliga insatser, nämligen forskningspolitiska prioriteringar, och med det som följer på vetenskapliga upptäckter, dvs tillämpningar.

Moberg lyckas t o m blanda ihop naturvetenskapen med dess totala motsats, religioner. Att påstå sig försöka göra naturvetenskapen avmystifierad, trots att den redan har som bärande grundidé att vägra tillgripa mystik, är ett närmast desperat försök till begreppsförvirring.

Om enskilda forskare drar slutsatser som är ogrundade ska de naturligtvis kritiseras. Det är en av naturvetenskapens grundprinciper. I få andra verksamheter är det lika riskabelt att övertolka eller ljuga. Enskilda bristfälliga studier kan ibland publiceras, men det sker trots och inte tack vare naturvetenskapens arbetsmetoder.

Forskare bör ingalunda avsvära sig allt ansvar för forskningens tillämpningar. Men de kan heller inte avkrävas totalt ansvar. Om geologer avråder från tunnelbygge i Hallandsåsen men politiker trots detta beslutar att tunneln ska byggas, och om ett kommersiellt företag därtill underlåter att informera om ett tätningsmedels risker, så skulle det självfallet vara missriktat att lägga skulden på forskarna. Det vore direkt korkat att generellt skuldbelägga naturvetenskapen som kunskapssökande verksamhet.

All kunskap kan missbrukas. Mikroorganismer kan användas för att tillverka läkemedel men de kan också sprida farsoter. Stål kan användas för att göra vattenpumpar eller gevär. Böcker kan sprida kunskap men även rasistiska idéer.

Men även om kunskap kan missbrukas så kan okunnighet utnyttjas ännu värre.

V&F skiljer sig från flertalet forskare genom att verkligen undersöka grunden för extraordinära påståenden såsom astrologi, homeopati, parapsykologi och andra företeelser inom trivialjournalistik och New Age.

Nästan alltid kan påstådda övernaturliga händelser förklaras av den mänskliga hjärnans psykologi.

Det är således inte alls fråga om att, som Moberg påstår, hålla tyst om paranormala upplevelser. Tvärtom, de skall analyseras för att man på rationella grunder ska kunna avgöra om de är rimliga eller bör betraktas som hallucinationer.

Det tragiska och samtidigt komiska med Mobergs inställning är att hon själv blivit grundlurad av just pseudovetenskapliga påståenden:

I sin hyllning av Dean Radins bok The Conscious Universe lät sig Moberg (OM 3/99) godtroget förföras att skriva “Nu är det så grundligt vetenskapligt bevisat som det över huvud taget är möjligt: Sådant som telepati, klärvoajans, prekognition och psykokinesi existerar!” Vetenskapliga litteraturdatabaser innehåller dock inga säkra data för något enda av dessa fenomen.

Att beskriva verksamheter som reiki och zonterapi som “accepterade och vedertagna” är inget annat än aningslös (eller medveten?) propaganda (OM 6/98).

I OM 6/98 hyllade Moberg Årets Förvillare 1998, Erland Lagerroth, och beskrev hans bok Världen och vetandet sjunger på nytt som “utomordentligt inträngande”. Med en smula vetenskaplig allmänbildning kan man se att boken är ytligt mystifierande med sin blandning av vetenskapliga termer och poetiska ordvändningar.

Moberg lurades av Michael Dentons Evolution – a Theory in Crisis att kritisera evolutionen (Expressen 1987). Baskunskaper i biologi och logik skulle ha räckt för att genomskåda detta praktexempel på pseudovetenskap. Moberg fann sig plötsligt gå i samma led som den amerikanska ultrahögerns skapelsetroende fundamentalister. Hon försökte rättfärdiga detta med “Vi som saknar vetenskaplig prestige” när en mer adekvat beskrivning skulle ha varit “Vi som saknar vetenskaplig kunskap”. Således står Moberg försvarslös inför pseudovetenskapens ordsvada och auktoritetstro. Det egna förnuftet är inte alltid så förnuftigt – då hjälper det att ta del av naturvetenskapens mödosamt erhållna resultat.

Naturvetenskapliga principer som reproducerbarhet, kritik och utveckling ligger till grund även för demokratiska principer och står i skarp kontrast mot auktoritetstro och personliga tolkningar av (övernaturliga) upplevelser. Det är förvånande att Moberg utan att bli motsagd kan sprida sin antiintellektuella och okritiska auktoritetstro i en tidskrift som OM.

Mottagaren av utmärkselsen Årets Förvillare meddelas av tradition telepatiskt. Om signalen inte nådde fram är det kanske dags att ifrågasätta telepatin.

Dan Larhammar

Läs Eva Mobergs replik