Ett nytt förhållningssätt!
Publicerat i Folkvett nr 1/2000.
Efter att ha läst Jesper Jerkerts recension ser jag att han har stött på ett förhållningssätt till dessa fenomen och denna forskning som är nytt för honom. Han förstår inte detta synsätt. Eftersom jag inte har satsat på att beskriva det mera ingående, får det till följd att han grovt missuppfattar mig och därmed för Folkvetts läsare målar upp en felaktig bild av mig. Jag har ambition och anledning att ha en öppen kontakt med VoF:s medlemmar, så jag skulle vilja ha utrymme för ett kort genmäle.
Några punkter:
1. Jerkert tillstår att jag faktiskt har lyckats med mitt mål, att antyda “en ny världsbild”. Detta erkännande försvinner dock för all kritik som sedan följer.
2. Jerkert menar att jag inte alls övertygar med min bok. Jag vill då påpeka att det inte alls varit min avsikt att övertyga. För att göra det krävs en helt annan bok. Eller rättare sagt, man måste läsa både enskilda forskningsrapporter för att se hur forskaren resonerar kring olika alternativa förklaringar, men också läsa andra lämpliga mer vetenskapliga översiktsböcker, t ex Dean Radins The Conscious Universe, Richard Broughtons Parapsychology: The Controversial Science eller någon bok i bokserien Advances in Parapsychological Research, redigerade av Stanley Krippner.
3. Jerkert menar att jag på flera ställen missar att ge viktiga referenser. Jag har granskat de exempel han anger (och även alla de han anger i sin längre recension på Internet), och måste faktiskt påpeka att det finns referens i varje enskilt fall han nämner. Det finns inte för varje enskild mening, men det finns för varje stycke, i princip för varje forskare och fenomen. Det har varit en av de viktigaste målsättningarna med boken, att ange referenser så läsaren kan följa upp och kontrollera. (Jag har 20 sidor referenser.)
Den första påstådda saknade referensen på s. 61 “Vi vet att parapsykiska upplevelser inte är några isolerade avvikelser. De ingår i det stora mysteriet ‘mind’ eller medvetande?.” ingår i ett stycke som är hämtat ur Handbook of Parapsyhology, en referens som anges i slutet av det stycket.
Nästa påstådda saknade referens på s. 64, att telepati är vanligt i relationer i psykoterapi, ingår på samma sätt i ett stycke hämtat från Liv efter döden? av Nils-Olof Jacobson, en referens som anges i slutet av det stycket.
På samma sätt finns det referens i varje stycke till den källa jag använder.
Om Jerkert är intresserad kan jag översända en detaljerad genomgång av övriga påstådda saknade referenser.
4. Jerkert menar att jag när det gäller telepatiforskningen vid Stockholms Universitet borde ha tagit med det senaste resultatet. Jag kände mycket riktigt till denna utveckling, men för mig har det varit viktigast att nämna att denna forskning pågår vid Stockholms Universitet, inte att redogöra för varje enskild etapp, oavsett hur forskningen utvecklas. Den intresserade får ändå ta kontakt med forskaren för att få fler detaljer om hur det utvecklas. Skulle jag redogöra för enskilda etapper skulle jag självklart redovisa alla resultat, oavsett om de bekräftar eller dementerar tidigare resultat.
5. Jerkert skriver att han i min bok kan utläsa att jag inte ger något utrymme för tvivel vad gäller reinkarnation. Hur han kan utläsa detta förstår jag inte. Jag redogör för de slutsatser som forskaren Ian Stevenson har dragit och anger tydligt de böcker han skrivit. Där kan alla resonemang kontrolleras. Tydligen uppfattar Jerkert min redogörelse för Stevensons slutsatser som att jag anser fenomenet vara bevisat. Jag får beklaga att jag uppenbarligen inte varit tillräckligt tydlig, men det hade varit omständigt och blivit tungläst om jag hela tiden hade behövt påpeka att det jag redogör för är de slutsatser den enskilde forskaren själv anser sig kunna dra, inget annat.
Stevenson redogör för en lång rad andra, enklare förklaringar, men anser dem vara dåligt underbyggda och mycket långsökta. Därför menar han att dessa fall antyder reinkarnation, men bevis för reinkarnation är det inte, och det anser ingen annan parapsykolog heller, vilket jag tydligt påpekar i min bok.
6. Jerkert tror att jag vill tillhöra en liten aktiv krets med lägre vetenskapliga krav, som kommunicerar via en tidskrift som bara denna krets läser. Det är bara att beklaga att Jerkert fått denna uppfattning. Jag känner mig helt främmande för den. Denna beskrivning kan gälla för “New Age-anhängare” som vill ha bekräftelse på sin tro. Jag är forskare och vill undersöka fenomenen förutsättningslöst. Jag kan bara än en gång påpeka att Jerkert inte alls förstått mitt förhållningssätt till dessa fenomen och denna forskning.
Avslutning: Jag hoppas en dialog ska vara möjlig mellan oss parapsykologer och er kritiker. Skillnaden oss emellan är, tror jag, att ni inte tror att det ligger något i dessa fenomen, vilket vi gör. När vi ska granska fenomen och utföra och bedöma experiment har vi ambitionen att vara lika kritiska som ni. Där är det ingen skillnad.
Vi har faktiskt sedan tidigare en dialog med andra kritiska forskare. Adrian Parker i Göteborg har t ex ett samarbete med James Alcock och till vårt 50 årsjubileum för två år sedan bjöd vi (Sällskapet för Parapsykologisk Forskning, SPF) in kritikern Richard Wiseman.
Jerkert menar på s. 47 att man antingen vill tillhöra en krets med lägre vetenskapliga krav, eller bli skeptiker. Han verkar inte förstå att det finns ett tredje förhållningssätt, att vara öppen men ytterst kritisk. Det är det förhållningssätt jag har och som jag inte alls satsat på att beskriva i min bok. Exempel på detta förhållningssätt kan ni få i sommar på den internationella kongressen i psykologi i Stockholm, då det faktiskt ordnas ett seminarium i parapsykologi med ledande parapsykologer, professorerna i parapsykologi Robert Morris vid universitetet i Edinburgh och Deborah Delanoy i Northampton, samt fysikern Edwin May från USA. Medverkar gör också ledande svenska parapsykologer.
Av Jerkerts recension kan man ana att han anser att jag är troende inför denna forskning (och det framgår tydligt av Internet-versionen). Jag vill då kort påpeka att parapsykologi faktiskt sedan 1969 är en vetenskap godkänd av AAAS (American Association for the Advancement of Science). Att säga att man inte tror på parapsykologi är faktiskt lika oegentligt som att säga att man inte tror på kvantfysik. Det är forskning det gäller, med resultat man ska bedöma och dra slutsatser av. Det handlar inte om tyckande och tro.