Respekt och ödmjukhet

Publicerat i Folkvett nr 2/1999.

En av de vanligaste anklagelserna mot oss skeptiker är att vi inte respekterar avvikande uppfattningar. Ofta slinker det också med att skeptiker inte respekterar de personer som framför de avvikande uppfattningarna. Det är en anklagelse som är värd att ta på allvar och reflektera över.

Men man måste vara noga med vad “respektera” någon innebär. Att respektera en uppfattning innebär inte nödvändigtvis att man måste hålla den för sann. Och att respektera en person innebär inte att man okritiskt måste hålla med henne i allt.

Tvärtom. Många vetenskapsmän respekterar varandra högeligen, men är oense i det mesta. Att utsätta någons ståndpunkt för kritik är i sådana sammanhang just ett sätt att betyga henne respekt. Och att alltid ställa krav på dokumentation och bevis, även om man faktiskt tror på vad någon säger, är också att göra det.

För några år sedan intervjuades en medlem i en av de mer framträdande meditationssekterna i radio. Han menade att guruns ord visst fick ifrågasättas, bara man ifrågasatte med ödmjukhet. Det visade sig senare att ödmjukheten bottnade i att gurun inte kunde ha fel. Det är något annat än vad vi vanligtvis menar med ödmjukhet.

På samma sätt är det med respekt. Om respekt för någon skulle innebära att underdånigt acceptera alla hennes påståenden, låt oss då vara synnerligen respektlösa. Om respekt däremot innebär att tillåta sig att kritiskt granska någons påståenden och läror – låt oss då respektera alla och envar.

Ett bra exempel på den sortens respekt är Randis pris – en stor summa pengar till den som under kontrollerade former kan åstadkomma något “övernaturligt”. Det är att respektera sin motståndare.