UFO-avhoppare blir skeptisk lokalavdelning

Publicerat i Folkvett nr 1/1999.

Rune Lindkvist. En avdelning av UFO-Sverige har lämnat sin riksorganisation och i stället bildat en lokalavdelning av Vetenskap och folkbildning.

Det är fem medlemmar i UFO-Trestad som i november 1998 bytte sin riksorganisation, UFO-Sverige, mot Vetenskap och folkbildning, där de nu bildat lokalavdelning.

Anledningen finns omsorgsfullt redovisad i det brev till UFO-Sveriges styrelse som jag tagit del av. Några citat: ”Ett naturligt steg i en utvecklingsprocess mot allt större vetenskaplighet. (…) Då så många (medlemmar) visat sig vara New age-influerade, närmast nyreligiösa respektive tefats- och ET-troende, är våra möjligheter att verka inom UFO-Sverige i stort sett uttömda. (…) Någon forskning i ordets bemärkelse bedrivs inte, i stället gör man allt för att vårda och sälja fenomenet.”

När jag hör mig för om reaktionerna från UFO-Sverige, sänder mig UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn ett 15-sidigt dokument som justerats och godkänts av samtliga arton ”styrelsemedlemmar och ersättare”. Där bemöts och tillbakavisas det mesta av anklagelserna, bl.a. med hänvisning till att man vill ”fortsätta verka som en demokratisk organisation” och att ”det är både fel och missriktat att kritisera UFO-Sverige utifrån de passiva medlemmarnas åsikter”. Idag finns 25 lokalgrupper med sammanlagt ca 500 medlemmar. Antalet ”enskilda medlemmar” anges till ca 300.

Hela styrelsen påstås, sedan 23/1 -99, stå bakom en ny policyformulering, ”att det finns en kärna av UFO-rapporter som förtjänar vidare forskning” (tidigare: ”som representerar hittills okända fenomen”) (…) ”Denna nya skrivning kommer att föreläggas riksstämman i maj”. Man understryker också att ”UFO-Sverige, till skillnad från exempelvis Vetenskap och Folkbildning, inte avfärdar möjligheten att vi har att göra med ett eller flera ännu outforskade fenomen”.

Med tanke på det relativt stora utrymme som UFO-frågan redan fått i Folkvett (senast i 1/98) vill jag här lämna detta meningsutbyte, som i grunden tycks handla om huruvida det idag kan anses meningsfullt att, med aldrig så ambitiös ”vetenskaplighet”, ägna kraft åt den lilla resten ”outforskade fenomen”.

I mitt samtal med Clas Svahn hänvisar han till att UFO-Sveriges idoga verksamhet att söka förklara alla dessa tusentals rapporter också är ett viktigt folkbildande arbete. Men han förstår mina tankar om att all dennna verksamhet inte nödvändigtvis behöver minska folks benägenhet att misstänka åtminstone något litet utomjordiskt vara inblandat. ”Ingen rök utan eld” sitter ju djupt i oss. Fortfarande tycker han dock att också Vetenskap och Folkbildning borde ägna sig åt direkta undersökningar av området UFO-rapporter.