Publicerat i Folkvett nr 4/1998.

Hanno Essén och Hans Isaksson. Inom den så kallade alternativa medicinen talar man ofta och gärna om energi. Men denna “energi” har mycket lite att göra med det vetenskapliga energibegreppet.

Såväl vad gäller inom nyandligheten som inom alternativmedicinen (med modernare EU-terminologi: icke-konventionell medicin) dominerar tre allmänna filosofiska hållningar:

  1. tron på det övernaturliga (ockultism)
  2. mysticism
  3. vitalism.

För den som önskar att bilda sig en allmän uppfattning om en alternativmedicinsk metod kan denna grova indelning ge en viss vägledning.

Ett stort antal av de metoder, system och allmänna förhållningssätt som tillhör alternativmedicinen är mysticistiska eller hemfallna åt tron på det övernaturliga, det vill säga de är icke-naturalistiska. Enligt naturalismen tjänar det inget förklarande syfte att förutsätta existensen av övernaturliga eller paranormala faktorer – som till exempel Gud, andar eller fritt omkringfarande själar. De flesta alternativmedicinska metoder står i motsats till naturalismen. Och av de metoder som är förenliga med naturalismen – till exempel vätesuperoxidbehandling, orthomelylär diet, och hajbroskolja – saknar de flesta bevis för att de har något terapeutiskt eller diagnostiskt värde. I de fall en viss dokumenterad effekt trots allt finns beror metodernas alternativa karaktär på att denna effekt är underlägsen eller osäker jämfört med motsvarande konventionella metoders.

Att tro på det övernaturliga innebär att man antar existensen av krafter (eller faktorer) som ligger utanför universum men icke desto mindre påverkar detsamma. Mysticismen innebär allmänt talat tron på realiteter som endast är tillgängliga genom subjektiv erfarenhet. Mysticismen och tron på det övernaturliga sammanfaller delvis: Enligt båda dessa filosofier är kunskap direkt tillgänglig, paranormalt, utan studier eller forskning. Denna uppfattning är motsatt vetenskapens. Ändå presenteras många icke-naturalistiska metoder rutinmässigt som vetenskapliga. Deras anhängare förefaller ovilliga att beskriva dem som i första hand religiösa eller ockulta.

Vitalismen

De flesta alternativmedicinska metoder är vitalistiska. Vitalismen är gammal, inom den biologiska vetenskapen som regel övervunnen, föreställning om att en osynlig, ogreppbar, unik princip eller energiform ligger bakom alla processer i levande organismer. Exempelvis: då den uppfattas i termer av “själ” framträder “livskraften” som övernaturlig – som chi (till exempel inom akupunkturen) tycks den snarare mysticistisk.

Inom alternativmedicinen betjänar sig vitalismen främst av två stödhypoteser: teismen (en form av tro på det övernaturliga) och den starka holismen (besläktad med hindu-mystiken). Allmänt talat innebär teism tron på en gud eller på gudar. Den starka holismen är en form av panteism, eller spinozism, som anser att naturen är gudomlig. Enligt den starka holismen utgör universum en enda obruten substans – en helhet – där alla ting står i omedelbar förbindelse med varandra.

Den starka holismen är en mindre iögonfallande ingrediens i icke-naturalistiska metoder. Den ingår i absent healing och i metoder som baseras på “eterisk kommunikation” eller på etern som ett “femte element”.

Den vitalistiska principen har bland annat följande synonymer: livskraft, bioenergi, kosmisk energi, kosmisk energikraft, kosmisk kraft, kosmisk livsenergi, kosmisk livskraft, élan vital, varats energi, force vitale, inre livsenergi, inre energi, livsenergi, livskraftsenergi, livsstyrka, livskälleenergi, nervkraft, personlig energi, ande, subtil energi, universell energi, universell livsenergi, universell livsenergikraft, universell livskraft, universell livskraftsenergi, universell livsprincip, vital kosmisk kraft, vitalelement, vitalenergi, vital energikraft, vitalitet, vital livskraft, vital livskraftsenergi, vitalistisk princip, vitalitetsenergi, vital livsande, vital magnetism, vital princip, livsande. Uttrycket “läkande kraft” är synonymt med de flesta av dessa uttryck.

Det handlar således om den påstådda existensen av en icke-materiell “kraft” som upprätthåller “livet” eller “läker”. Det är påfallande hur ofta ordet “energi” används för att beteckna den helande kraft som utövarna av olika kvasivetenskapliga behandlingsmetoder tillskriver dem. Inom new age och alternativmedicin är energi ett av de mest använda orden av tekniskt-vetenskapligt ursprung. Genom att använda det gör man med ett raskt grepp pseudovetenskap av sin lära. Anledningen till att man ofta ostraffat kan göra så är troligen att energibegreppet är ganska komplext och att få har klart för sig vad man menar med “energi”, vilka former av energi som finns och hur de mäts.

Med vilken rätt talar man således inom alternativmedicinen om energi? En utvikning i fysikens vetenskap är på sin plats.

Energi och “energi”

Energi är en av fysikens bevarade (synonym: konserverade) storheter och innebär “förmåga att uträtta arbete”. Idéerna om att det finns storheter som alltid är konstanta och varken kan uppstå eller förintas utan bara flytta omkring och ändra skepnad föddes redan under antiken. Under sjutton- och artonhundratalen kom man fram till att två mycket grundläggande sådana storheter finns: massa och elektrisk laddning.

Vad betyder det då att massan är bevarad (konstant, konserverad)? Ett exempel: En person upptar under ett dygn ett viss antal kilogram massa i form av mat och dryck samt i form av syre via lungorna. Under samma dygn avger personen ett visst antal kilogram massa i form av avföring, svettning, samt utsöndring av koldioxid och vattenånga via lungorna. Om det som upptagits är mer än det som avgivits har personen ökat sin massa, och därmed sin vikt, med precis mellanskillnaden mellan de två mängderna. Omvänt: Om det som avgivits varit mer än det som upptagits har man minskat i vikt i motsvarande grad. Detta illustrerar konserverades storheters allmänna beteende: ett system som karaktäriseras av en given begränsningsyta kan öka storheten bara genom ett nettoinflöde genom ytan och minska den genom ett nettoutflöde.

Under artonhundratalet kom man så småningom att misstänka att det fanns ytterligare en bevarad storhet. Inom mekaniken hade man länge känt till att något man kallade energi kunde övergå mellan två former: rörelseenergi och lägesenergi (mera tekniskt benämnda kinetisk respektive potentiell energi). Hela verkligheten beskrevs dock inte av mekaniken. Kemiska och biologiska processer föreföll ligga utanför denna begreppsapparat. Ett stort steg kom när man insåg att värme är en energiform. Med enkla experiment fann man att en given mängd värme svarade precis mot en given väldefinierad mängd mekanisk energi.

Med mera experimenterande fann man ytterligare energiformer. Den viktigaste av dessa i detta sammanhang är kemisk energi. Kemiska reaktioner mellan olika ämnen avger eller förbrukar energi. Med den atomistiska synen på världen som gjorde sitt segertåg under nittonhundratalet har man insett att kemisk energi inte är någon fundamentalt ny energiform. I stället visar det sig att kemisk energi kan förstås som rörelseenergi, lägesenergi och värme hos atomära partiklar. En tysk läkare vid namn Mayer var pionjär när det gällde tillämpningen av dessa idéer på biologiska system, och speciellt människor. Han kom därigenom att bli en av de första som förde fram energi som en generellt bevarad storhet.

Hur fungerar då energins bevarande i människor och djur? Vi tillförs energi i form av föda som innehåller energirika molekyler som tillsammans med syre från luften via lungorna och blodomloppet förbränns och avger sin kemiska energi i kemiska reaktioner. En viktig del av den energi som tillförs blir till värmeenergi som kroppen behöver för att bibehålla sin kroppstemperatur. När man vistas i en varm omgivning minskar detta behov. Energin från de kemiska reaktionerna i kroppen övergår också i nya former kemisk energi i våra celler och kan sedan användas för att skapa muskelrörelse, driva nervimpulser i hjärnan och nervsystemet och så vidare.

Syret i luften och de energirika molekylerna som djur äter för att förbränna kommer båda från de gröna växterna som producerar dessa ur luftens koldioxid, vatten och solenergi. I alla dessa processer är alltid energin bevarad. Man har med noggranna mätningar konstaterat att så är fallet. Det är inte lika lätt som det är med massa. Att massan är bevarad kan man konstatera med en våg. Energi finns i flera former och ett antal olika mätmetoder måste kombineras för att man skall visa att den är konstant. Det är viktigt att notera att energi, som de flesta andra fysikaliska begrepp, är kvantitativ och att lagen om energins bevarande kontrolleras genom mätning och räkningar. Flera olika enheter för att mäta energi finns. Numera är Joule den fördragna stadardenheten, förr var kalorier vanliga.

Slutligen bör man nämna att man inom modern fysik, närmare bestämt relativitetsteorin, konstaterat att massa också är en energiform och att massa kan övergå till energi och omvänt. De separata lagarna om massans och energins bevarande har därmed slagits ihop till en enda konservationslag. I normala (och fysiologiska) sammanhang är dock omvandlingen mellan dessa försumbar och de bevaras var för sig. Endast i kärnkraftverk, termonukleära bomber och astrofysikaliska objekt som stjärnor är omvandlingen mellan massa och energi av kvantitativ betydelse.

Det är dock inte svårt att känna igen pseudovetenskplig användning av ordet. Det mest typiska är att användningen aldrig är kvantitativ. Hur mycket kosmisk energi, vitalenergi, livsenergi, subtil energi eller universell energi det rör sig om mätt i Joule eller kalorier får man aldrig veta. Visst kan vissa storheter vara lite svårare att mäta än andra men om de har någon substans alls så måste man kunna göra någon sorts uppskattningar. Man borde åtminstone kunna säga om det rör sig om tusendels eller miljarder Joule men inte ens dessa grova skattningar kan man få av pseudovetenskaparna. Termerna energi och kraft används här metaforiskt – utan att detta klargörs – för att förklara fenomen och effekter som oftast inte ens föreligger.

Man kan komma med många andra invändningar mot alternativmedicinsk användning av energibegreppet. Förutom att den aldrig är kvantitativ är den nästan alltid fullständigt osystematisk och inkonsekvent. Ibland talas om positiva och negativa energier, eller goda och onda energier och så vidare. Det finns energicentra och energimönster. Rent allmänt talas mycket om energi från universum, osynliga energiflöden och energifält. Hur man mäter och uppfångar dessa energier får man dock aldrig veta.

Försöker man pressa en person som på detta sätt talar om energi, eller kanske till och med om energier, på preciseringar och detaljer kommer man oftast ingenstans. Mycket snabbt erkänns att det rör sig om något helt annat än naturvetarens energi. Det handlar här om “psykisk energi”, “universell” eller “andlig” energi, som det inte finns några metoder att enkelt mäta. Men finns det några metoder alls att mäta den? Nej, det gör det nog inte. Det är bara en allmän metafor för livskraft eller vitalitet eller något som varken kan påvisas eller klart definieras. Kort sagt det är bara ord, ord och åter ord. Dessutom ord som har till huvuduppgift, verkar det, att dölja en total brist på klarhet, definitioner och metoder.

Om alla dessa alternativmedicinska synonymer för “livsprincipen”, “läkande kraft” etc. gäller att deras täckning i verkligheten är obevisad (att däremot bevisa deras icke-realitet torde självfallet vara förenat med lika stora principiella svårigheter som att bevisa att jultomten eller påskharen inte existerar). Denna principiella oförmåga hos den filosofi som underligger vårt gängse naturvetenskapliga tänkande – att påvisa en icke-existens av en entitet eller en effekt – ger den öppning som behövs för c:a 1200 i dag kända alternativmedicinska metoder som i stort sett saknar dokumenterad effekt.