Hemlig religion?

Publicerat i Folkvett nr 2-3/1998.

Kan det vara olagligt att offentliggöra en religiös organisations hemliga läroskrifter? Den frågan har vi nu fått ett svar på sedan scientologerna vunnit (i den lägsta instansen) i en rättssak som handlade om just detta. En privatperson som gjort interna scientologskrifter allmänt tillgängliga riskerar nu att få betala mycket dyrt för detta.För scientologrörelsen var rättegången viktig, eftersom offentliggörandet hotade själva deras affärsidé. Denna är nämligen att alla som söker sig till rörelsen ska betala stora avgifter för en lång rad kurser, den ena efter den andra. För att nå fram till rörelsens innersta hemligheter går det åt så stora belopp att många har lämnat hus och hem, och dessutom dragit på sig skulder som de kanske aldrig kan betala tillbaka. Scientologernas hemlighetsmångleri har allså fått svåra sociala och privatekonomiska följder.

Det finns också andra, mera principiella invändningar mot systemet att sälja “religiösa sanningar” för dyra pengar. Syftet med religionsfriheten i ett demokratiskt samhälle är att varje människa fritt ska kunna välja en livsåskådning (av religiöst eller icke-religiöst slag). Scientologerna motverkar andan i denna religionsfrihet på åtminstone två sätt: De låter inte presumtiva anhängare ta ställning till läran i dess helhet, utan undanhåller dem väsentlig information. Dessutom driver de in sina anhängare i ekonomiska beroenden som gör det mycket svårt att lämna rörelsen. Naturligtvis ska det vara tillåtet att bilda hemliga klubbar och sällskap. Detta ingår i det som den demokratiska föreningsrätten ska skydda och möjliggöra. Men det är en helt annan sak om staten ska ingripa för att hindra eller straffa dem som avslöjar privata organisationers hemligheter.

Företag och andra som bedriver affärsverksamhet åtnjuter ett lagenligt skydd för sina affärshemligheter. Att så är fallet beror naturligtvis på att lagstiftaren har bedömt det som samhällsnyttigt att affärshemligheter skyddas.

Men är det verkligen ett samhällsintresse att religiösa hemligheter bevaras? Och i så fall, är detta samhällsintresse så starkt att rättsväsendet ska ha i uppdrag att framtvinga hemlighållandet?

Enligt Folkvetts mening är det precis tvärtom. Vi anser att det är ett samhällsintresse att alla som så önskar kan ta del av en så fullständig information som möjligt om de olika livsåskådningarna. I det perspektivet får tingsrättens utslag beklagansvärda följder.

Vi ska inte försöka bedöma om tingsrätten har tolkat lagen rätt eller fel. Däremot kan vi konstatera att om rättsläget är som domstolen angav, så är det angeläget att ompröva lagstiftningen. Det kan inte vara meningen att lagstiftningen ska skydda religiösa eller andra läror mot en offentlig och välinformerad diskussion.