Publicerat i Folkvett nr 1/1996.

Simon Rose: The Book of Brilliant Hoaxes. Virgin Books 1995

Det engelska ordet “hoax” är inte lätt att översätta. Det mest näraliggande ordet på svenska är kanske låneordet “practical joke”. Lexikonet ger översättningar som “skämt”, “upptåg” och “bluff”.

Den här boken har inget annat syfte än underhållande. Den är en samling berättelser om vad olika upptågsmakare haft för sig. Typisk är berättelsen om vännerna som köpte en parksoffa som de bar omkring inne i Central Park i New York. Naturligtvis blev de upprepade gånger gripna av poliser som trodde att de var på väg att stjäla soffan. Väl inne på polisstationen visade de upp kvittot som bevisade att soffan var deras egen.

Men författaren har ett kritiskt sinnelag, och avslöjar längs vägen en hel del vandringssägner och andra myter. Så t ex avslöjar han myten om att irländska orter har extremt långa ursprungliga namn, i stil med “Llanfairpwllgwyngyllgogerychwryndrobwllllantysiliogogogoch.” Det finns några få namn av detta slag, men de är moderna konstruktioner, avsedda som turistattraktioner. (Med en smula eftertanke inser man hur orimligt det är att någon skulle beteckna sin hemort med ett ord som tar så orimligt lång tid att säga.)

Ibland har dock det kritiska sinnelaget inte riktigt räckt till. Ett exempel: Författaren hävdar att det år 1993 gick ut ett meddelande på polisradion i South Yorkshire om att ett flygande tefat hade landat på en angiven plats. Ett flertal bilister dök upp, men fick inte se något tefat utan blev i stället haffade för att ha tjuvlyssnat på polisradion. Meddelandet var alltså en fälla för att få fast tjuvlyssnarna.

Sant? Knappast, eftersom en sådan bevisning inte skulle hålla inför domstol i något civiliserat land.

Om man inte tar boken alltför mycket på allvar erbjuder den en mycket roande läsning. Ett par exempel till:

Den franske zoologen George Léopold Cuvier var känd för sin torra, strikt logiska stil. En student försökte skrämma honom genom att smyga in till honom på natten, utklädd till djävulen, väcka honom och hota med att äta upp honom. “Alla djur med horn och klövar är växtätare”, svarade Cuvier, “så jag vet att du inte kommer att äta mig”. Varpå han lade sig tillrätta att sova igen.

Den första april för några år sedan hävdade en radiopratare på BBC att jordens dragningskraft för tillfället var försvagad på grund av inverkan från planeten Pluto. Om man hoppade upp i luften, skulle det kännas som om man liksom flöt tillbaka ner till markytan. BBC fick flera telefonsamtal från människor som hade upplevt denna flytande känsla.

Sven Ove Hansson