Astrologi håller inte för vetenskaplig prövning

Publicerat i Folkvett nr 1/1995.

Under senare år har intresset för astrologi upplevt något av en renässans. Utförliga horoskop är i dag vanliga inslag i våra veckotidningar, spektakulära astrologiska förutsägelser ges stort utrymme i massmedia och kända astrologer får oemotsagda föra ut sitt budskap i radio och TV. Med eller mot vår vilja har astrologin blivit en del av vår intellektuella vardag. De flesta människor vet i dag i vilket stjärntecken de och nära bekanta är födda. Många tror på fullt allvar att stjärnorna utövar ett avgörande inflytande på deras handlande. Det är allmänt bekant att tidpunkten för viktiga politiska framträdanden av USAs tidigare president Ronald Reagan bestämdes i samråd med en känd astrolog i San Francisco. Det finns seriösa psykologer som förordar användandet av astrologi vid t ex anställningsintervjuer, yrkesrådgivning och kriminalvård. Företrädare för New Age-rörelsen ser astrologi som ett hjälpmedel för den nya människan att frigöra sina inneboende krafter för lösandet av de problem som mänskligheten i dag står inför på vår jord.

Har astrologin verkligen den betydelse som astrologerna vill tillskriva den och som massmedia gärna berättar om? Är astrologin så tillförlitlig att den kan ges en praktisk användning som vissa förespråkar? Är det sant som många astrologer vill göra sken av att astrologi är gammal visdom som nu fått sin slutliga bekräftelse genom modern vetenskaplig forskning?

Horoskopet

Vi skall börja med att se på hur astrologerna arbetar. Deras förutsägelser baserar sig på solens, månens och planeternas ställning på himlen vid en persons födelse. Därför använder de sig av ett hjälpmedel som de kallar för födelsehoroskop och som i grunden inte är något annat än en schematisk beskrivning av var på himlen dessa himlakroppar befann sig i födelseögonblicket. Upprättandet av horoskop underlättas väsentligt av att solen, månen och planeterna endast kan röra sig utefter ett smalt band på stjärnhimlen. Astrologerna kallar detta band för djurkretsen och delar in det i tolv lika stora stjärntecken: Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna.

När man hör talas om dessa stjärntecken skall man komma ihåg att de inte överensstämmer med stjärnbilderna som bär samma namn. En stjärnbild är en naturlig gruppering av stjärnor som bildar ett lätt igenkännligt mönster, medan stjärntecknen ingår i en matematiskt abstrakt indelning av himlen. Stjärnbilderna varierar i storlek, och i verkligheten passerar solen, månen och planeterna genom fler stjärnbilder än de tolv som lånat sina namn åt stjärntecknen.

Solen gör ett fullt omlopp runt himlen på ett år. Enligt astrologerna träder den in i Vädurens tecken varje år tid vid vårdagjämningen omkring den 21 mars och tillbringar sedan en månad i varje nytt tecken. Månen rör sig mycket snabbare. Den passerar genom alla tecknen på en månad, men det finns ingen enkel regel som talar om var den befinner sig vid en viss tidpunkt. Planeternas rörelser är ännu mer svåröverskådliga.

Astrologerna nöjer sig inte enbart med djurkretsens indelning i stjärntecken. De delar dessutom in den i tolv s k himmelshus som i motsats till tecknen inte behöver vara lika långa. Husen har inga namn utan numreras från ett till tolv räknat motsols från den punkt i öster där djurkretsen skär horisonten. Medan stjärntecknen följer med stjärnorna i deras dagliga rörelse över himlen, förblir husindelningen fast förankrad i horisonten. De första sex husen befinner sig alltid under horisonten och de sex övriga över. På ett dygn går solen, månen och alla planeterna genom samtliga tolv husen. I sin enklaste form är horoskopet en cirkel som representerar djurkretsens indelning i såväl stjärntecken som himmelshus och med planeterna intecknade. För att kunna upprätta ett horoskop fordras kunskap om himlakropparnas rörelser. Astrologerna hämtar sådana uppgifter från tabellverk eller datorprogram. Eftersom himlens utseende ändras med jordens rotation och observationsortens läge har två personer aldrig samma horoskop såvida de inte är födda samtidigt på samma ort.

Ursprung i magi

Medan horoskopet kan betraktas som en schematisk bild av himlen, bygger den astrologiska tolkningen av det på magiska föreställningar som går långt tillbaka i tiden till Mesopotamien några tusen år före vår tideräknings början. Där betraktades planeterna som omen eller tecken på himlen från gudarna till människorna om kommande händelser på samma sätt som man trodde sig finna liknande tecken i inälvorna till slaktade offerdjur. Men planeterna hade en överlägsen egenskap när det gällde att se in i framtiden som andra spådomskonster som drömtydning och inälvsskådning saknade. Liksom solen och månen återkom en planet alltid i sin bana efter en bestämd tid. Planeterna irrade inte omkring hur som helst på himlen utan rörde sig på ett lagbundet sätt. Deras eviga och orubbliga kretslopp på himlen kunde då användas för att ge besked om gudarnas vilja till envar tid. Framtiden kom då att framstå som utstakad en gång för alla. Den enskilda människans liv betraktades som förutbestämd från vaggan till graven genom planeternas ställning vid födelsen. Det gällde bara att tyda tecknen rätt.

Planeten Mars röda sken påminde om blodets färg. Den kom därför att förebåda våld och ond, bråd död då blod ofta flyter. På motsvarande sätt borde den ljusa och vackra Venus förebringa lycka, lek och älskog. Båda föreställningarna lever kvar i modern astrologi.

Månens skiftande faser, dess pånyttfödelse varje månad, tillväxt och sedermera avtagande sågs som en påtaglig symbol för livet och dess förgänglighet. Att tiden för en fullständig fasväxling från nymåne över halvmåne, fullmåne och avtagande halvmåne till nästa nymåne i stort överensstämde med tiden mellan två menstruationer togs till intäkt för att månen hade ett inflytande på människors fruktsamhet och livets tillkomst. Fortfarande står månen i astrologi för sexualitet, trots att vi nu med bestämdhet kan säga att något sådant samband inte existerar.

Det äldsta bevarade födelsehoroskopet är upprättat för den 29 april 410 f Kr. Det innehåller bara en kort beskrivning av var på himlen solen, månen och planeterna befann sig samt ett konstaterande att utsikterna i livet såg goda ut.

Antikens naturuppfattning

När Alexander den store 331 f Kr lade under sig Mesopotamien kom grekerna i kontakt med astrologi. De såg genast en förklaring till planeternas påstådda inflytande på våra liv. Själen kunde överföra inflytandet från planeterna till människorna, när den steg ned från de gudomliga himmelssfärerna, där planeterna rörde sig, för att vid födelsen ta sig in i barnet med första andetaget. De ljusa dansande dammkornen i en solstråle var den synliga vittnesbörden om själar på väg till jorden. Fortfarande räknar astrologerna livets begynnelse inte med befruktningen utan från barnets första skrik.

Grekerna förfinade astrologin och byggde ett komplicerat regelsystem för tolkningen av horoskop. Det var nu som solen, månen och varje planet tilldelades bestämda karaktärsdrag som de sades råda över. Styrkan och inriktningen för dessa karaktärsdrag modererades sedan efter det stjärntecken och himmelshus som ifrågavarande himlakropp befann sig i.

Astrologin kan vid denna tid ses som ett försök att finna samband och ordning i naturen. Det kan ha varit ett sådant försök till en naturvetenskaplig förklaring till solens skenbara ökning i ljus och värme under våren som ledde grekerna till den felaktiga slutsatsen, att styrkan på himlakropparnas inflytande på oss berodde på i vilket stjärntecken de vistades. De kunde inte föreställa sig att jorden omgavs av en mäktig atmosfär som kunde absorbera ljuset från vinterns lågt stående sol till den grad, att den annars så intensivt lysande solskivan blev både blek och sval. I stället antog de att solen hämtade sin lyskraft från stjärnorna i himmelsbakgrunden. Tillväxten i solens styrka under våren kunde då förklaras med att solen gick från ett svagt stjärntecken, Fiskarna, till allt starkare och starkare tecken, Väduren och Oxen.

Antikens astrologi sammanfattades av Klaudios Ptolemaios i boken Tetrabiblos som skrevs i Alexandria cirka 140 e Kr. Den visar prov på ett imponerande mått av fyndighet och förslagenhet hos antikens människor när det gällde att ge naturföreteelserna en förklaring. Likväl hade de ofta fel. Men det är ändå denna naturuppfattning som alltsedan dess legat till grund för astrologin.

Astrologi ingen vetenskap

Astrologer framhåller ofta astrologins ålder och det faktum att den inte undergått några nämnvärda förändringar på snart två tusen år som bevis på dess fullkomlighet. Det är inte sant. Astrologins stabilitet beror inte på att den bestått tidens test utan därför att den kom att betraktas som en religiös dogm som inte fick ifrågasättas. Den bygger visserligen på föreställningar som en gång representerade den tidens vetande men som nu med vår utvidgade kunskap måste klassificeras som vidskepelse. Medan astronomin utvecklades till en aktiv och levande vetenskap, fastnade astrologin i ett fixt och oföränderligt regelsystem. Astrologin har inte som astronomin följt med sin tid utan har fullständigt tappat kontakten med den verklighet den vill beskriva.

En vetenskap karakteriseras av sitt sätt att arbeta. Den måste uppfylla bestämda villkor. Det vetenskapliga arbetssättet går ut på att samla observationer av ett fenomen och försöka hitta ett mönster bland dem. Mönstret kan sedan användas för att formulera en hypotes för uppträdandet av fenomenet. Om hypotesen håller för en noggrann prövning med hjälp av nya observationer, kan den ställas samman med andra hypoteser till en teori. Om den motstår alla försök till vederläggning upphöjs den till naturlag. Sådana lagar används för att beskriva hur världen omkring oss fungerar. Så arbetar astronomi.

Astrologins regler för hur planeternas ställning på himlen vid födelsen påverkar våra liv bygger på ofullständiga observationer. Solen hämtar inte sin lyskraft från stjärnorna bakom den. Det är en ren tillfällighet att månens fasväxling sker med samma period som kvinnors menstruation. Reglerna har aldrig anpassats efter nya rön. Därmed faller astrologin som vetenskap.

Trots det vill astrologerna gärna få oss att tro att astrologi är grundad på erfarenhet av vad som hänt människor med olika horoskop. Det kan inte vara riktigt. Även om man under antiken haft tillgång till födelsehoroskop för alla människor som då levde, skulle det inte ha räckt för att fylla alla de kombinationer som himlakropparna kan uppträda i horoskopet. Solen, månen och de fem då kända planeterna kan inta inte mindre än tjuotusen miljarder olika kombinationer med de tolv stjärntecken och tolv himmelshus som astrologerna använder. Så många människor har tillsammans ännu inte existerat på jorden.

Kosmisk påverkan

Det låter bestickand när astrologer jämför det påstådda astrologiska inflytandet med välkända effekter på oss från solen och månen som solbränna och uppkomsten av ebb och flod i världshaven. Visst påverkas vi av skeenden i kosmos. Jorden tvingas till ett ständigt kretslopp kring solen på grund av solens gravitation. Men vi känner inte av solens dragningskraft, därför att den på jorden helt överträffas av jordens egen tyngdkraft. Det kan knappast vara solens gravitation som ger utslag i våra horoskop

Vi reser till södern för att sola och hämta krafter. Men överdrivet solbadande är inte hälsosamt. Solljus innehåller ultraviolett ljus som förutom att ge oss en klädsam solbränna också i värsta fall kan ge upphov till elakartad hudcancer. Men vår huds känslighet för solljus beror inte på i vilket stjärntecken solen stod då vi föddes.

Solen påverkar oss på fler sätt. Den påverkar vårt psyke. När solen lyser, känner vi oss glada och upprymda. Ljusbehandling som ersättning för solen på vintern kan vara en hjälp mot depressioner. Men vårt behov av sol och ljus bestäms inte av när på året vi är födda.

Vid sidan av ljus utsänder solen också en ström av atomära partiklar. Eftersom de är elektriskt laddade, avlänkas de i jordens magnetfält. Vid polerna där magnetfältet är sämst utvecklat kan de tränga ned i atmosfären och där åstadkomma norrsken resp sydsken. En liten del av dem kan nå ända ned till oss och förorsaka ändringar i våra arvsanlag. Men det gäller enbart för människor som vistas i polnära trakter och horoskopet ger ingen upplysning om dessa risker.

Vår kunskap om kosmos är ofullständig. För bara några år sedan uppdagades att jorden upprepade gånger i sin historia kan ha utsatts för massförintelse av liv till följd av kollisioner med småkroppar i solsystemet. Vi kommer att göra fler sådana upptäckter, men vi har inget som helst belägg för att kosmiska krafter bedriver det spel med oss som astrologin vill göra gällande.

Kvantmekaniken inget stöd

I dag är det på modet att se universum som en helhet. Det som händer långt ute i universum borde då också ha en följdverkan för oss på jorden resonerar man. Det är här som astrologerna tror sig finna stöd för astrologin i kvantmekaniken.

Albert Einstein påvisade 1935 tillsammans med Boris Podolsky och Nathan Rosen en förbryllande egenskap hos kvantmekaniken. Om två partiklar har gemensamt ursprung och man gör en mätning av en egenskap hos den ena partikeln, skulle man i vissa fall kunna påverka samma egenskap hos den andra partikeln, även om mätningarna arrangerades på ett sådant sätt att inte ens en signal med ljusets hastighet skulle hinna förmedla resultatet från den ena partiken till den andra. Detta strider mot sunt förnuft och motsägelsen går under namnet EPR-paradoxen efter upptäckarna.

Den brittiske fysikern John Bell kom 1965 på ett sätt att avgöra om EPR-paradoxen är förenlig med verkligheten. Med detta test lyckades den franske fysikern Alain Aspect 1982 genom mätningar med en precision på någon miljarddels sekund experimentellt bevisa att EPR-paradoxen faktiskt existerar. Detta experiment av Aspect har astrologerna tagit till intäkt för att alla delar av universum, inklusive människan, står i intim och omedelbar samverkan. Planeternas inflytande på oss skulle endast vara en återspegling av hela universums påverkan på solsystemet.

Enligt den mest accepterade teorin för universums uppkomst uppstod all den materia vi finner i stjärnorna och mellan stjärnorna i en gigantisk explosion, Big Bang, för ungefär tio miljarder år sedan. Två partiklar från denna urexplosion skulle mycket riktigt fortfarande kunna samverka enligt EPR-paradoxen, även om de så befann sig i helt olika delar av universum på miljarder ljusårs avstånd från varandra, om det inte varit för att de under tiden utsatts för allvarliga störningar från omgivningen. I universum där elementarpartiklar ständigt växelverkar med varandra, kan vi inte få upplysning om ett fenomen genom att observera ett annat. Aspects experiment kan följaktligen inte läggas till grund för astrologin. Astrologi har inget som helst stöd i kvantmekaniken.

Inget statistiskt stöd

Likväl är astrologerna fullständigt enstämmiga i sin åsikt att astrologi fungerar. De älskar att ge trovärdiga exempel på hur väl den stämmer med verkligheten. De brukar hänvisa till en undersökning som stod att läsa för några år sedan i den ansedda brittiska vetenskapliga tidskriften Nature att åtta av deras femton journalister var födda med solen i ett och samma av djurkretsens tolv tecken, nämligen Fiskarna. Detta är ett stjärntecken som passar in på vetenskapsjournalister, ty en person född i Fiskarna påstås av astrologerna ha lätt för att ta upp nya intryck och förmedla dem vidare.

Det uppseendeväckande resultatet är med all sannolikhet en ren tillfällighet. Anledningen till att undersökningen relaterades i Nature var just för att visa vilken utomordentligt elak förmåga slumpen har att spela stora spratt med små siffror. Resultatet stod sig inte heller i en senare test som omfattade 2088 journalister.

För att riktigt kunna pröva astrologins påståenden måste det till stora statistiska undersökningar på tusentals personer. Det har faktiskt också gjorts några sådana arbeten. Vanligen har man försökt testa om de astrologiska faktorer som astrologerna påstår främjar karaktär och begåvning nödvändig för framgång i vissa yrken också verkligen återfinns oftare i dessa människors födelsehoroskop än i vanligt folks. Totalt har ett sextiotal yrken om tillsammans fler än en kvarts miljon människor undersökts rörande solens plats i djurkretsen. Flertalet yrken visar en jämn födelsefördelning mellan de tolv tecknen. Men det finns några yrken som företer en stark koncentration till ett tecken. I en undersökning avseende 5111 amerikanska och kanadensiska bibliotekarier befanns exempelvis ett betydande flertal vara födda med solen i Vågen. Nu kan man emellertid förvänta sig att någon grupp helt på grund av statistiska fluktuationer skall avvika från de övriga bland så många grupper. Astrologer har heller aldrig förutsagt att Vågen skulle vara ett betydelsefullt tecken för bibliotekarier.

Mars vållar strid

De flesta statistiska undersökningar har varit förhållandevis enkla och oftast enbart rört solens plats i djurkretsen utan hänsyn till månens och planeternas ställning eller till horoskopets husindelning. Ett undantag är de undersökningar som utförts av Michel Gauquelin, en fransk statistiker, som sedan 1950-talet gjort en stor insats för att testa astrologin.

Ett resultat av Gauquelins undersökningar som rönt stor uppmärksamhet var att de som uppnått stor framgång i sina yrken oftare än andra tycktes vara födda då en viss planet just gått upp eller passerad söder i deras födelseort. Planeterna var olika för olika yrken. För idrottsmän var det Mars, för militärer Jupiter och för vetenskapsmän Saturnus. Effekten var ytterst liten. I Gauquelins undersökning av 1553 franska toppidrottsmän var 11,1 procent födda kort efter Mars uppgång jämfört med förväntade 8,9 procent om enbart slumpen rått.

Det avgörande för om de samband som Gauquelin hittat för planeterna är verkliga eller enbart tillfälliga är om resultaten står sig vid förnyad prövning. Två sådana helt oberoende undersökningar har gjorts på den s k Mars-effekten på idrottsmän. Den första undersökningen utfördes i Belgien av en sammanslutning av vetenskapsmän kallad Comité Para, och den bekräftade delvis Gauquelins resultat. Belgiska idrottsmän ser ut att föredra att födas med Mars en bit över horisonten i öster i likhet med sina franska kolleger. Men sedan upphörde likheten. Den belgiska undersökningen visade i motsats till Gauquelins fler födslar vid Mars passage i norr än i söder.

Den andra undersökningen utfördes i USA av en organsition för vetenskaplig granskning av påstådda övernaturliga fenomen, CSICOP. Den gav ett klart negativt besked. Amerikanska idrottsmän visar ingen Mars-effekt.

Gauquelin har hårt kritiserat den amerikanska undersökningen. Enligt hans uppfattning innehöll den idrottsmän som varken tillhörde eliten eller utövade en riktig idrott. Den allvarligaste anmärkningen var dock att undersökningen utförts i två etapper. Den första ertappen lär ha uppvisat en Mars-effekt. Man får lätt misstanken att undersökningen byggts på till dess att effekten försvann.

Bedömningen av resultatet av de tre undersökningarna är delad. Flertalet forskare anser att stödet för Gauquelins Mars-effekt är otillräckligt. Gauquelin å sin sida har alltid hållit fast vid sin uppfattning att samtliga nya undersökningar stödde hans.

Nederlag för astrologin

Från astrologiskt håll har man med viss rätt kritiserat statistiska undersökningar som alltför enkla för att testa en så komplicerad företeelse som astrologi. Därför har man försökt att hitta vägar att bedöma astrologin som helhet. Den amerikanske psykologen Vernon Clark gjorde i början på 1960-talet en serie försök där astrologer hade till uppgift att para ihop rätt person med hans rätta horoskop. Resultaten väckte stor uppmärksamhet eftersom astrologerna tycktes lyckas bättre än vad slumpen förutsade. Men i ingetdera av försöken deltog fler än tio försökspersoner. Försöken har därför kritiserats från vetenskapligt håll för att främst testa astrologernas tur och inte astrologins tillförlitlighet.

En ambitiös utvidgning av Clarks försök gjordes för några år sedan av den amerikanske fysikern Shawn Carlson. Han lät 28 astrologer försöka peka ut det rätta av tre olika personlighetsbeskrivningar, varav två var falska, för inte mindre än 116 försökspersoner enbart med ledning av deras födelsehoroskop. Personlighetsbeskrivningarna var gjorda enligt en allmänt erkänd psykologisk test som astrologerna ansåg sig väl förtrogna med. Om slumpen enbart styrde astrologernas val av personlighetsbeskrivning borde bara vart tredje val vara korrekt. Astrologerna var naturligtvis övertygade om att lyckas långt bättre eller i minst hälften av fallen. Resultatet blev emellertid bara 40 rätt, vilket är precis vad man kan förvänta sig av slumpen.

Trots att astrologerna tillhörde USAs skickligaste, trots att de själva varit med om att utforma och godkänna försöket och trots att de självsäkert hävdat att de skulle klara sig långt bättre än slumpen, så misslyckades de totalt att visa att astrologi har ett berättigande.

Astrologins attraktionskraft

Hur kan det komma sig att astrologi ändå åtnjuter en sådan popularitet, när allt pekar på att den saknar verklighetsunderlag? Det är känt att många människor imponeras av hur exakt tolkningen av deras horoskop till synes stämmer med vad de själva tror om sig. Vi glömmer lätt att vi gärna uppfattar oss som mycket unika med alldeles bestämda egenskaper och tänker inte på att vi delar samma egenskaper med flertalet i vår omgivning. Vi människor är så mångfasetterade till vår natur att det vore märkligt om inte en allmänt hållen personlighetsbeskrivning ganska väl skulle passa in på de flesta av oss.

Tron på ett inflytande från stjärnorna är kanske heller inte så svår att förstå i vår tid. Vi lever i en sammansatt värld ständigt i växelverkan med andra människor och krafter. Vi känner instinktivt att vi är en del av en större helhet. Då är det lätt att acceptera att det som försiggår ute i rymden också kan påverka oss på jorden. Vi är i dag starkt medvetna om att vi påverkas av många gånger osynliga risker i miljön. Det medför att vi också blir öppna för att det kan finnas okända krafter som kan påverka oss från rymden.

Praktiserande astrologer är fullt och fast övertygade om att födelsehoroskopet ger korrekt information om en persons karaktär och livsöde. Det är säkert så de upplever astrologin. De konsulteras ju främst av personer som redan tror att stjärnorna styr deras liv och som därför är beredda att godta allt vad en astrolog kan tänkas se i deras horoskop. Det är också allmänt omvittnat att astrologer brukar vara goda människokännare. Mycket av den framgång de tillskriver astrologin kan i stället ligga i deras förmåga att beskriva en människa precis som denne helst vill att andra skall se henne.

Tyvärr är det så att astrologin fyller ett behov i vårt samhälle. Vi lever i en så effektiv, opersonlig och ensam värld att många människor har svårt att få grepp om sin tillvaro. Det är för att få reda på sina förutsättningar att lyckas i en komplicerad och föränderlig värld som många sätter sin tilltro till astrologi. Det är att beklaga att de då råkar vända sig till en vidskepelse. Astrologi kan inte tillföra oss någon ny kunskap. Den bara sprider en massa gamla fördomar.

Curt Roslund