Placeboeffekten

Många svär på att placeboeffekten är en fantastisk kraft som kan göra underverk för sjuka personer. Andra hävdar att de förbättringar som placebo verkar ge bara är en illusion som främst förklaras av att fenomenet är så svårt undersöka. 

Bakgrund 

Begreppet placebo gjorde sitt inträde inom medicinen så sent som 1955 av dr Henry K Beecher. Bland annat rapporterade han om en genomgång han hade gjort av 35 behandlingsstudier av skilda slag. Han upptäckte att de patienter som var i kontrollgruppen (det vill säga de som fick sockerpiller eller annan behandling som skulle vara verkningslös) i många fall rapporterade att de hade tillfrisknat ungefär som de som fått behandling med den verksamma substansen. Enligt Beecher så ansåg sig 30–40% av personerna i kontrollgrupperna ha blivit bättre av sin placebobehandling. För detta fenomen använde Beecher termen placebo1).

Kroppens fantastiska kraft att hela sig själv

Alla levande varelser råkar ut för skador, sjukdomar och angrepp av olika slag under sitt liv. Det kan handla om sår, benbrott, cancer, virus eller bakteriella infektioner. Även genetiska förändringar som uppkommer spontant eller på grund av yttre påverkan kan ge sjukdomstillstånd.

I många fall hanteras dessa skador och angrepp framgångsrikt av immunförsvaret och individen tillfrisknar utan behandling. Kroppen kan under de rätta förutsättningarna hantera en stor mängd problem och åkommor. I andra fall krävs medicinering eller annan behandling för att bli återställd.

Vad är placebo?

En placebobehandling tillför per definition ingenting fysiskt eller biologiskt för att underlätta läkeprocessen. Om den trots detta skulle ge ett bättre eller snabbare utfall så måste det i så fall innebära att patientens mentala föreställning på något sätt gör en skillnad. I huvudsak skulle kunna bero två olika förklaringsmodeller:

Å ena sidan kan man tänka sig en biologisk och medicinsk effekt. Kanhända är det så att till exempel minskad stress frigör hormoner eller liknande som underlättar för immunförsvaret på något sätt. Det borde i så fall innebära att immunförsvaret har utvecklats till att fungera bättre hos personer som mår bra mentalt. Men detta vore märkligt. Skador medför ju oftast stress och lidande, och att immunförsvaret skulle fungera sämre i den sinnesstämningen är svårt att förstå. Istället borde det vara tvärt om.

Å andra sidan har vi föreställningen att om man bara tror tillräckligt mycket på att man ska bli frisk, så läks kroppen snabbare eller bättre. Att objektivt kvantifiera ”tro” är oerhört vanskligt och att göra dubbelblindade studier som mäter en sådan effekt är ytterst problematiskt eller rent av omöjligt. I stället blir vi hänvisade till anekdoter och folktro och inte mycket mer. En mer andlig eller mystisk variant av detta är att någon form ”själens kraft” skulle besegra det onda utan hjälp av fysiska faktorer. Hur det skulle vara möjligt är svårt att förklara vetenskapligt.

På grund av ovanstående så har placebo i grunden låg plausibilitet, åtminstone vad gäller fysiska besvär. Ju mer välkontrollerade som vetenskapliga studier är, desto mindre ”effekt” verkar också placebobehandlingar ha. Enkelt uttryckt: Ett sockerpiller påskyndar inte läkningen av ett brutet ben och bidrar inte till att en cancertumör tillbakabildas, hur mycket man än tror på det.

Smärtbehandling

Den vanligaste föreställningen om placebo är att det kan fungera mot smärta. Men smärta skiljer sig från fysiska sjukdomar på så vis att det är svårt att mäta objektivt. Vi är främst hänvisade till patientens egen upplevelse. Faktorer som kan leda till missvisande resultat från självrapportering är bland annat att den kan färgas av försökspersonernas förväntningar, spontan förbättring av tillståndet som hade inträffat i alla fall, viljan att behaga försöksledaren, grupptryck, med mera. Medveten lögn kan inte heller uteslutas, men är inte alls nödvändig för att självrapporteringen ska bli missvisande.

Även försöksledare kan i sin tur vilseledas av till exempel önsketänkande, återgång till normaltillståndet, omedveten (eller medveten) körsbärsplockning av data och förutfattande meningar.

Placeboforskning av smärtbehandling kan alltså sägas vara en samling svårtolkade anekdoter. Betyder detta att det aldrig fungerar? Det kan man inte heller påstå med säkerhet och det kan också vara så att det finns andra effekter i samband med placebobehandlingar som leder till förbättring. Stress eller ångest förvärrar till exempel ofta smärta. Bara själva vetskapen om att man får behandling (även om den är overksam) kan i sig leda till minskad stress, vilket då i sin tur kan påverka smärtupplevelsen. Om detta är en del av det som bör kallas ”placebo” eller om det är en separat psykologisk effekt är kanske en definitionsfråga.

Vad säger vetenskapliga studier

Den brittiska skeptikern Mike Hall har under lång tid intresserat sig för placeboeffekten och granskat en stor mängd vetenskapliga placebostudier. Mycket av hans slutsatser har publicerats i den brittiska tidningen the Skeptic eller diskuterats utförligt i podcasten Skeptics with a K.

Vad han har kommit fram till är att de flesta placebostudier som visar en positiv effekt inte håller för närmare granskning. Även de som brukar framhållas som de mest övertygande är problematiska. Många av dem lider av att de är illa blindade, att slutsatserna bygger självrapportering och de sällan kan replikeras. Detta gäller även den vitt utbredda uppgiften om att färgen på ett piller påverkar dess effektivitet.

Hans slutsats är att även om placeboeffekten inte kan avfärdas, så har i alla fall han inte lyckats hitta någon studie där inte resultatet skulle kunna bero på något annat än placebo.

Att testa placebo

För att på ett objektivt sätt testa en behandlingsform så måste man använda en rigorös metod som i möjligaste mån inte påverkar utfallet. Därför används väldigt ofta placebo som en kontrollbehandling i så kallade dubbelblindade studier. Vanligtvis konstateras även en förbättring i placebogruppen, vilket bland annat beror på spontan förbättring över tid eller liknande. Det bevisar inte i sig att ”placebo fungerar”.

Men detta ger oss ett problem om vi verkligen vill undersöka placeboeffekten. Vad ska man ha för kontroll om båda grupperna i studien inte får någon verksam behandling? Båda blir ju då ”placebogrupper”. Detta är en av orsakerna till att placeboeffekten är så svår att påvisa.

Placebo och alternativmedicin

Förespråkare av alternativmedicin framhäver ofta att den ”behandling” de förordar har visat sig fungera ”lika bra som placebo”. Detta spelar på den allmänna föreställningen om den fantastiska placeboeffekten. Med tanke på hur illusorisk placeboeffekten är, är detta ett ihåligt resonemang. Vad de egentligen säger är ju att deras produkt ”fungerar lika bra som sockerpiller”.

Sammanfattning

Placeboeffekten är ett svårdefinierat begrepp som är besvärligt att undersöka eller påvisa. Trots detta finns det en utbredd tro på att placebo har någon slags mystisk inverkan på kroppens ”fantastiska förmåga att läka sig själv” och att detta är något man kan utnyttja för att tillfriskna. Specifikt vad det gäller smärta finns det en utbredd uppfattning att placebo med framgång kan användas som behandlingsform. Bra vetenskapligt stöd för placeboeffekten som sådan är dock svårt hitta.

1) Termen placebo hade använts tidigare men populariserades i sin nuvarande betydelse av Beecher.

Länkar:

• The Skeptic UK, Mike Hall: The Beecher story, the origin of the placebo effect myth, likely didn’t happen
• McGill University, Office for Science and Society, Jonathan Jarry: The ShamWow Fallacy or How Placebos Were Redefined
• The Skeptic UK, Mike Hall: The evidence for pill colour impacting placebo effects gets flimsier the more you examine it
• Clearer Thinking (podcast): Episode 245: Could the placebo effect be bullshit?
• Folkvett nr 1999-2, H. Isacsson: Från jungfrurs blygdhår till Prozac
• Wikipedia: Henry K. Beecher
• Wikipedia: Placebo

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.