Rosalind Franklin

Rosalind Franklin är känd som den som upptäckte DNA-molekylens struktur, och som sedan totalt förbigicks när Nobelpriset istället tillföll Watson, Crick och Wilkins. 

En pionjär inom DNA-forskning

Rosalind Franklin (1920-1958) var en brittisk forskare som gjorde viktiga upptäckter inom området röntgenkristallografi och hon utvidgade tveklöst vår förståelse för olika ämnens molekylära strukturer. Hennes arbete inom kolindustrin var avgörande för hur vi idag klassificerar och förstår olika kolämnen och utgjorde grunden för hennes doktorsexamen i kemi.

DNA-strukturen

Efter andra världskriget var hon verksam i Paris och blev expert på röntgendiffraktion genom sitt fortsatta arbete rörande kolbaserade strukturer av kol och grafit. På King’s College i London fick hon på 1950-talet i uppdrag att arbeta med DNA-molekylstrukturen tillsammans med kollegan Maurice Wilkins. Franklin och Wilkins kom dessvärre inte överens särskilt bra och de arbetade därför vidare med olika modeller av DNA-molekylen. I slutet av 1951 hade Franklin kommit fram till att strukturen var spiralformad och i början av 1953 att den var en dubbelspiral. Vid den tiden träffade hon och Wilkins de båda Cambridgeforskarna James Watson och Francis Crick. De använde Franklins röntgenstrålebilder för att förfina sitt arbete med att konstruera den DNA-modell som publicerades i Nature 1953. Franklin och Wilkins omnämndes bara i en fotnot.

Vidare arbeten

Franklin fortsatte sitt arbete inom röntgenkristallografi och fastställde bland annat hur polioviruset är strukturerat. Hon avled i äggstockscancer i april 1958. 1962 gick Nobelpriset i fysiologi eller medicin till Crick, Watson och Wilkins för deras upptäckter rörande DNA. Reglerna förbjuder postuma nomineringar eller delning av utmärkelser på mer än tre personer så Franklin inkluderades inte. En annan kollega till henne, Aaron Klug, fortsatte hennes arbete och tilldelades Nobelpriset i kemi 1982 för sin “utveckling av kristallografisk elektronmikroskopi och [sin] strukturella bestämning av biologiskt viktiga nukleinsyraproteinkomplex”. Hade Rosalind Franklin levt så hade hon sannolikt delat detta med honom.

Eftermäle

Rosalind Franklin räknas ofta som en de mest förbigångna forskarna i Nobelprisets och vetenskapens historia, och hon anges ofta som ett exempel på hur kvinnliga forskare regelmässigt ignoreras. Det är inte helt rättvist. Det är onekligen sant att män är oproportionerligt representerade i Nobelprissammanhang och att många kvinnor som har gjort extraordinära upptäckter har berövats på sina upptäckter av manliga kollegor. Och det hjälper inte saken att James Watson var en person som offentligt ofta förde fram både sexistiska och rasistiska åsikter.

Ändå är det så att eftersom Rosalind Franklin dog redan 1958, innan någon person alls nominerats till Nobelpriset för upptäckten an DNA-strukturen, så kunde hon enligt reglerna inte komma i fråga för de senare Nobelprisen 1962 (eller 1982), hur välförtjänt det än hade varit. Avslutningsvis så får vi konstatera att Rosalind Franklin tveklöst är en person som för alltid bör minnas för sitt banbrytande bidrag till vetenskapen.

Texten först utlagd 18 jan 2021. Bearbetad och återpublicerad 21 apr 2025.

Länkar:

• King’s College London: Photo 51 and the discovery of DNA’s structure
• Wikipedia: Rosalind Franklin
• the Independent: James Watson: The most controversial statements made by the father of DNA

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.