Publicerat i Folkvett nr 3-4/1994.

Dale Beyerstein: Sai Baba’s Miracles: An Overview. Indian Skeptic, Podanur, 1994

Sri Sathya Sai Baba, som föddes 1926 i en liten by i södra Indien, bestämde sig vid 14 års ålder för att han var en reinkarnation av ett hinduiskt helgon som dog år 1918. Sedan dess har han och hans anhängare betraktat honom som gudomlig. Han har för närvarande cirka 6 miljoner anhängare med över 2000 religiösa centra över hela världen. (I termer om aktiva troende är han alltså betydligt större än t ex Svenska Kyrkan, så man kanske ska vara försiktig med ordet “sekt” i sammanhanget.)

Sai Baba är kanske mest känd för sina “materialisationer”. Han tar fram aska ur luften åt sina fattiga anhängare. Åt sina rika anhängare tar han fram guldringar och klockor av kända schweiziska märken (som han alltså påstår att han har skapat ur intet). De indiska skeptikerna har ägnat Sai Baba stor uppmärksamhet, och bl a avslöjat de trolleritrick med vilka han genomför materialisationerna.

Beyersteins lilla volym är en koncis och klar sammanfattning av Sai Babas metoder. Den avslöjar effektivt påståendena om materialisationer och andra mirakel. Det är inte litet som Sai Baba påstår sig ha åstadkommit. Han ska ha omvandlat vatten till bensin när en bil stod utan bränsle. Vid några tillfällen ska han ha varit på två platser samtidigt. Som kronan på verket ska han ha återuppväckt två personer från det döda. Beyerstein visar med all önskvärd tydlighet att inget av dessa mirakel är dokumenterat på ett sätt som ger minsta anledning att tro på dem.

Men det intressantaste i boken tyckte jag var redovisningen av de oerhörda anspråk med vilka Sai Baba framträder.

“Jag är allting, överallt, allvetande och allsmäktig, så vad jag än vill inträffar genast.” Detta uttalande är inte hämtad ur någon psykiatrisk journal, utan så har Sai Baba faktiskt själv sagt, och hans anhängare tror på det. Beyerstein citerar ur en intervju som den devote anhängaren John Hislop gjort med Sai Baba. (Både Hislop och Sai Baba själv omtalade honom i tredje person som “Swami”.) Hislop: Jag skriver många brev till Swami om aktiviteter, problem och framsteg i den amerikanska Sai-organisationen. Men jag tycker ofta att det är dumt att beskriva problem och händelser, eftersom jag vet av mina direkta erfarenheter att Swami är allestädes närvarande och vet allt om händelserna. Sai Baba:… Vad gäller att skriva, är skrivandet av brev till Swami till för att tillfredsställa dig själv. Hislop: För att tillfredsställa mig själv, Swami? Sai Baba: Ja, för att tillfredsställa dig själv. Du skriver till Swami, och ditt sinne är då fritt från saken. Det är inte så att Swami inte skulle veta. Antag att du håller tillbaka något bekymmer, då får du skuldkänslor. Men berätta för Swami, så försvinner skuldkänslorna. Gör din plikt fullständigt i det arbete som Swami har gett dig.

Vid ett annat tillfälle blev Baba tillfrågad hur det kunde komma sig att han kunde utantill några sällan spelade kompositioner av den indiske kompositören Thyagaraja. Han svarade: “Thyagaraja fick dessa sånger från mig.”

Som sagt, sex miljoner anhängare.

Sven Ove Hansson

Vetenskap och Folkbildning