Turinsvepningen

turinsvepningen
Nytt fotografi av Turinsvepningen. Positiv till vänster och negativ till höger. Kontrasten har förstärkts.

Turinsvepningen, linneduk, 4,5 x 1,2 m, med bilden av en sargad manskropp. Dess skador tycks överensstämma med skildringen i Nya Testamentet av Jesus från Nasarets sista dygn och död. Duken återger både kroppens framsida och baksida som om den vikts över kroppen varefter denna på ett ögonblick gjort ljusbruna avtryck där den vidrört tyget, nästan som på en fotografisk film. Kroppens sidor syns dock inte som de skulle om duken varit svept kring liket.

Radiometrisk datering visar att Turinsvepningen är endast ca 700 år gammal

Tyget har kol-14-daterats till perioden 1260-1390 e.Kr. Denna datering sammanfaller med det första skriftliga belägget för dukens existens, år 1357. Då förevisades den i en liten kyrka byggd för ändamålet av Geoffrey de Charny vid Lirey i norra Frankrike. Senare har den förvarats i den italienska staden Turin. Många har velat tro, eller tror till och med fortfarande, att Turinduken är Jesus svepning. Den skickligt utförda duken är i själva verket ett medeltida kyrkligt konstverk, eller, mindre välvilligt uttryckt, en förfalskad relik. Den bygger på samma idé som legenden om Veronikas svetteduk, där det berättas om en kvinna som torkade Jesus ansikte under Golgata-vandringen varvid hans bild framträdde på handduken. Även denna har inspirerat medeltida relikmakare.

De som tror att Turinsvepningen är Jesus svepning antar att den är identisk med en bildduk som skall ha försvunnit vid plundringen av Konstantinopel år 1204, och att denna duk varit nästan 1200 år gammal redan då. Konstantinopel-svepningen och andra under medeltiden omnämnda bilddukar bör nog snarare ses som typfränder till Turinsvepningen, dvs. som belägg för att Jesus svepning var en etablerad typ i tidens relikverkstäder. Redan vid den ursprungliga förevisningen i Lirey krävde stiftets biskop att duken skulle tas undan eftersom han menade att den var en förfalskning.

Reliker efter populära helgon kunde under medeltiden locka enorma pilgrimsskaror till en kyrka och därmed alstra lika enorma intäkter. Det mest framträdande exemplet är Santiago de Compostela i norra Spanien. Staden blev ett pilgrimsmål av högsta rang tack vare en osannolik historia om att Jesus obemärkte bror Jakob skulle ligga begraven där. Kanske hade Geoffrey de Charny liknande förhoppningar för sin kyrka och dess relik. Lirey förblev dock en liten by.

Vidare läsning:

Vetenskap och Folkbildning