Forum för vetenskap och folkbildning

Är det någon som har läst Moira von Wrights diskussion om fysikläroböcker. Den finns som PDF på nedanstående länk:

http://www.skolverket.se/publikationer?id=590

Någon som har några reflektioner eller synpunkter på den?

Tråkigt flum. Jag förstår inte vad det går ut på.

Anledningen till att jag frågar är osäkerhet om vad hon menar, speciellt rörande saker som har med vetenskap att göra.

På sid 7 står t ex:

"En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärd och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan."

Då kan man undra vilken roll vetenskapen skall ha i undervisningen.

Ett annat citat som man kan bli fundersam över finns på sid 12:

"En vanlig kritik riktad gentemot den traditionella naturvetenskapen är den starka gräns som dras mellan kunskap och känsla. Genom att betona kravet på objektivitet och känslofritt kunskapsbygge utesluter naturvetenskapen andra slag av kunskapsvägar och kunskapsformer."

Det här (på sid 24) är inte heller oproblematiskt:

"En viktig fråga att synliggöra är i vilken mån man omdömet om flickans sätt att resonera sammankopplas med värderingen om det vetenskapliga tänkandet som en ”högre” form av tänkande, som något sannare och bättre — en bedömning som läraren synbarligen gjorde. Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets och demokrati-idealen. Här framkommer även den asymmetriska
relationen mellan manligt och kvinnligt: Vissa sätt att tänka och resonera premieras mera än andra i naturvetenskapliga sammanhang. Det relationsinriktade tänkandet tenderar att hamna i underläge gentemot det abstraherande särskiljande tänkandet."

Eller detta på sid 38:

"Tro eller veta
Förhållandet mellan tro och veta berörs också då man snuddar vid metafysiska frågor. I den mån metafysiska frågor tas upp, behandlas de övervägande som negativa och i motsatsförhållande till naturvetenskapen – utom i de texter som avviker från gängse mönster genom att väva in myter och berättelser som en del av människans sökande och
levnadsvisdom, dit även den naturvetenskapliga kunskapen kan räknas. I dessa ställs inte tro i diametral motsats till vetande, snarare förklarar man då hur vetandet har tagit olika form genom tiden. Att man behandlar en fråga historiskt är således inte den springande punkten, utan det handlar om hur man gör det. Visar man respekt för olika kulturers och tidsepokers myter och vetande, eller framställer man dessa med ett löjets och dumhetens skimmer? Vanligast är att man behandlar metafysik som tro, och fysik som vetande. Ett exempel som används för att illustrera detta är astrologin. Skillnaden mellan texterna ligger främst i de tonfall med vilka man uttalar sig om relationen :
Det antika synsättet ledde till slutsatsen att himlakropparnas rörelse underhålls av mer eller
mindre gudomlig vilja. Denna uppfattning lever kvar i astrologiska sammanhang. Det är en
viktig folkbildningsuppgift att hålla vidskepelsen borta från naturvetenskapen.
(Ölme m.fl. 1997, s. 91) "

Jag vet inte om jag tolkar henne rätt. Därför valde jag att ställa frågan här på forumet, för att se om andra gör likartade eller annorlunda tolkningar. Det följer mer av formuleringar på sidan 39 och framåt som jag finner märkliga.

Du kanske får bättre svar om du kontaktar henne direkt:

http://www.oru.se/templates/oruExtNormal____29095.aspx

Jag uppfattar hennes kommentarer som tämligen oroväckande.

Dokken, jag har naturligtvis övervägt att kontakta henne direkt, men egentligen är jag nog mer intresserad av hur hennes text uppfattas av andra, snarare än hennes egna avsikter (men det kan ju ändras i framtiden).
Min reaktion var ungefär den som Trilobite beskriver, men jag är rädd att jag är lite "lättretlig" när det gäller den typ av frågor som von Wright diskuterar.

Hmmm... varför uttalar hon sig om vetenskap och fysisk... hon är ju pedagog inte naturvetare.
Det här stör mig... mycket. Läste en del av det hon skrev och jag får en känsla av att hon skulle vilja göra fysik som ett valbart ämne.
Bra idé... ta bort förståelsen för all den fysiska världen kring oss...

...och fokusera på det viktiga så som hur vacker en kristall är.

Är Moira von Wright = Samtala?

Eller kan det vara så att hon, med sin genusfokus, tror att fysiken måste presenteras estetiskt tilltalande för att kvinnor ska ta det till sig? Det låter ju som bakvända världen.

Hon är på intet sätt unik bland akademiska "genusexperter" eller vad man nu ska kalla dem. Jag har haft föreläsare som framfört ungefär samma vetenskapssyn. Den "manliga hårda vetenskapen" är en del av förtrycket. Jojomen.

Fy fan. Vilken läskig kvinnosyn den människan tycks ha...

Sören Holst vid Stockholms Universitet kommenterar (bland annat) von Wrights åsikter i en artikel på sin hemsida:
http://www.physto.se/~holst/moira2.pdf

Sören Holst har på det stora hela rätt, men han lämnar (i mina ögon) en onödig lucka i sitt resonemang som nogranna kritiker kan skjuta in sig på:



Jo faktum är att "vetenskaplig kunskap" visst är en social konstruktion. Verkligheten som beskrivs och förklaras av vetenskapen är det dock inte. Förmodligen var det som han egentligen menade, men rätt ska vara rätt.

Flickan? Pratar hon om en speciell händelse, eller menar hon faktiskt flickor generellt? Oroväckande resonemang oavsett! Så vetenskapligt tänkande kan sättas mot "kvinnligt tänkande" (vad nu det är...), är det verkligen så hon menar? Som kvinna inom natuvetenskapen sitter man och är förolämpad nu.

Ja, definitivt. Och synen på kunskap är lika dubiös…

Resonemanget utgår från en lektionshändelse som beskrivs från slutet av sidan 13 och fram till sidan 15. Men jag håller med dig, resonemanget är oroväckande i vilket fall.

Jo, läskig kvinnosyn var ordet.

Jag har hittills bara orkat läsa halva uppsatsen men det ser ju inte alls bra ut. Som feminist och samhällsvetare med stort intresse för läroboksstudier så är jag faktiskt upprörd att en så flummig forskare, som von Wright uppenbarligen är, fått i uppdrag att studera en sån intressant fråga. För att vara ärlig så har jag dock inte riktigt listat utvad hennes egentliga frågeställningar är. Om inte annat så är hennes teoridel, särskillt när hon skrivet om den naturvetenskapliga världsbilden, ett utmärkt exempel på varför diskursbegreppet i samhällsvetenskaplig forskning borde ha dränkts vid födseln.

Angående att kontakta henne för att få förklarat vad hon egentligen menar så tycker jag att det inte är onödigt. Ett vetenskapligt arbete ska kunna stå på egna ben och jag tycker inte att det är särskilt svårt att förstå sig på vad hon menar i ovanstående citat.

Det vore dock intressant att få reda på om hon menar att ifrågasättande av den vardagliga förståelsen av kön från skolans håll är att betrakta som "symboliskt våld"?

(sid 7)

(sid 9)

(sid 13)

Sedan så är det pinsamt att hon framställer det som om Carol Gilligan kommit med några egentliga kvantitativa resultat i sitt, i ju för sig intressanta, teoretiserande kring pojkar och flickors syn på etik och moral.

Värt att fundera på. Jag återkommer när jag läst mer.



Nej, hon uttalar sig om den pedagogiska framställningen av fysiken, vilket i allra högsta grad är ett samhällsvetenskapligt eller kanske till och med humanistiskt område. Varför skulle det föresten vara konstigt att en samhällsvetare uttalar sig om vetenskap?