Årets folkbildare 2013: Dan Josefsson

VoF-styrelsens Linda Strand Lundberg intervjuar Årets folkbildare 2013.

När Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare gavs ut 2012 var det en fortsättning på ett grävande arbete Råstam ägnat flera år åt. Det hade bland annat resulterat i tevedokumentärer där Thomas Quick tog tillbaka tidigare morderkännanden.(1) Genom att bit för bit dissekera förundersökningarna och peka på stora brister i såväl förhör som teknisk bevisning la Råstam grunden till de resningsprocesser som 2013 ledde till att Sture Bergwall friades för det sista av de åtta mord han blivit dömd för. När Råstam avled i januari 2012 återstod dock flera frågetecken. Hur kunde läkare, terapeuter, poliser och åklagare samstämmigt ha bidragit till att denna process kunde äga rum och varför genomskådade ingen Bergwalls lögner? Detta bestämde sig Dan Josefsson, efter ett samtal med Sture Bergwalls bror, för att ta reda på.

Historien om den stora mängd narkotikaklassade läkemedel som Bergwall/Quick försågs med på Säter berättades redan i Råstams bok. I Folkvett 2013:3 redogjorde Joacim Jonsson för ett pseudovetenskapligt test som använts som bevis på Bergwalls skuld.(2) Det Josefsson beskriver i Mannen som slutade ljuga(3) samt dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick(4) är historien om vården och den skadliga, ovetenskapliga terapin som försiggick på Säter. Josefssons slutsats är att människorna inom vården som bidrog till att skapa seriemördaren Thomas Quick tillhörde en sekt ledd av psykoterapeuten Margit Norell (1914-2005). Polis och åklagare var inte själva med i gruppen men övertygades om att idéerna var rimliga och vetenskapligt förankrade. Josefsson intervjuades i november 2013 av Martin Wicklin, 2012 års Folkbildare, i programmet Medierna och beskrev hur den bristande tankefriheten och den känslomässiga bindningen till ledaren pekade på att det rörde sig om just en sekt.(5) När jag ringer upp Dan Josefsson en blåsig februaridag berättar han mer:
– Det finns en definition av sekter som utgår från att det rör sig om en utbrytargrupp från en moderorganisation som man anser har övergett den sanna läran. Margit Norell var en del av en rörelse som ville vrida psykoterapin tillbaka till ett tidigare stadium, före 1897. Jag kunde se starka inslag av religiositet och den första jag intervjuade beskrev det faktiskt just som en sekt.
I boken beskrivs hur folk som inte trodde på sektens teorier – att Quick var en mördare – snabbt försvann ur utredningarna. Endast de troende fick chansen att delta som terapeuter eller mordutredare. Med hjälp av wallraffande lyckades Josefsson ta sig in i den innersta kretsen. Genom att hävda att han skrev en hyllningsbok om Margit Norell fick han möjlighet att intervjua dem som tidigare inte hade pratat med journalister och kunde därmed berätta historien ingen annan hade fått höra.

Norell hade ägnat hela sitt vuxna liv åt att utarbeta egna metoder inom sin psykoterapeutiska verksamhet, starkt påverkad av neofreudianska behandlingsmetoder. Margit Norell vände sig emot den ortodoxa freudianska terapin vars utgångspunkt var att terapeuten skulle vara en neutral spegel. Norell tog i stället ställning i terapin och skapade relationer till sina klienter och patienter. En av hennes största förebilder var psykoanalytikern och författaren Frieda Fromm-Reichmann vars psykodynamiska perspektiv gick ut på att känna och förstå hela människan. Genom att bilda en grupp med sig själv som studieledare, expert och facit kunde Norell sprida sina idéer till blivande psykoterapeuter. Trots att den första gruppen, Holistiska föreningen, sparkade ut Margit Norell kunde hon snabbt knyta en ny gruppering runt sig.

Margit Norell hade som terapeut redan under 1970-talet återuppväckt det hon ansåg vara bortträngda minnen hos en kvinna som behandlades. När Jeffrey M Masson 1984 gav ut boken Sveket mot sanningen: hur Freud kom att överge sin förförelseteori fick han omgående en anhängare i Norell. Massons teorier grundades på antagandet att många människor utsätts för trauman i barndomen. Dessa trängs sedan bort på grund av mentala försvarsmekanismer. Trots att händelserna, ofta av sexuell och incestuös karaktär, är glömda minns kroppen och detta orsakar ångest, sömnstörningar eller andra problem. Terapeuter kan med hjälp av hypnos, drömtydning och diverse psykoterapeutiska metoder återuppväcka de bortträngda minnena. Under några år blev tron på bortträngda minnen vanlig även utanför Norells lilla krets av terapeuter. Nästintill alla beteenden bland vuxna ansågs kunna vara tecken på sexuella trauman under barndomen. Svårigheter att uttrycka känslor ansågs vara ett sådant tecken, precis som det omvända, liksom problem med att säga nej eller komma nära en älskare. Forskning redan under början av 1990-talet påvisade den stora risken att skapa falska minnen under terapisessioner, men Norellgruppen bortsåg helt från detta. I stället fortsatte man aktivt att arbeta med tekniker som skulle återuppväcka dessa så kallade bortträngda minnen.

Säters rättspsykiatriska klinik blev Norells egen experimentverkstad, och patienter som Lars-Inge Svartenbrandt utsattes för hennes behandlingsmetoder genom terapeuter som gick i handledning hos Norell under tiden de arbetade på Säter. När Sture Bergwall, nu i form av Thomas Quick, började erkänna mord efter mord och belönades med droger, uppmärksamhet och kändisstatus fanns Norell hela tiden med i bakgrunden som handledare åt samtliga terapeuter Bergwall träffade. Bortträngda minnen av hemska händelser under barndomen hade enligt Norellgruppen lett till att Bergwall blivit en seriemördare med multipla personligheter.
– Det blev väldigt galet på 80- och 90-talet, berättar Dan Josefsson. Man kan tro att Thomas Quick handlar om en seriemördare, men för den här gruppen var Quick främst ett exempel på en man som fick tillbaka bortträngda minnen av sexuella övergrepp. Han blev deras flaggskepp, deras Titanic. När jag började arbetet med boken ställde jag mig frågan: hur kunde det komma sig att en hel grupp människor runt Sture Bergwall gjorde allt de gjorde för att få Quick fälld för mord han inte hade begått? Det var en stor gåta. Handlade det om cynism? Var de ett gäng skurkar? Handlade det kanske om karriärlust som vissa faktiskt har antytt? Nej, min slutsats blev att det rörde sig om tro. De trodde verkligen. Det handlade om en irrationell tro på bortträngda minnen där Norell var den ideologiska ledaren.

I USA hade man i mitten av 90-talet börjat avfärda bortträngda minnen som bevis i rättegångar på grund av den stora risken att det handlade om falska minnen. De aktiva terapeuterna på Säter lyckades dock övertyga såväl polis som åklagare om det förträffliga i terapimetoden, och rättsväsendets representanter blev även de anhängare av pseudovetenskapliga behandlingsmetoder byggda på bortträngda och återuppväckta minnen. Idéer och fantasier från terapin återberättades i polisförhör. Många befängda påståenden och felaktiga utsagor ändrades efter hand med hjälp av ledande frågor och vallningar tills historien var någorlunda vattentät och kunde berättas i rätten. Detta kunde ske med hjälp av cirkelresonemang och ad hoc-teorier.
– Sven Å Christianson blev den vetenskapliga garanten för att bortträngda minnen finns, förklarar Dan Josefsson. Han framträdde som minnesexpert i rätten och hänvisade till aktuell forskning. Han lade fram en modell där han beskrev två motstridiga minnesmekanismer. Dels hur människan kommer ihåg traumatiska händelser. Det är viktigt för vår överlevnad att minnas att till exempel ”lejon är farliga”. Dels hänvisade Christianson till en motverkande mekanism som i stället gör att man glömmer. När jag sökte på några av de fraser han använt sig av i rätten fann jag till min förvåning att de överensstämde med en teori som publicerades först 1997 – långt efter att den åberopades i tingsrätten. Den som la fram teorin i boken var Christianson själv och Quick lyftes fram som bevis på de två motverkande minnesmekanismerna. Det är som en magisk resa i en tidsmaskin.
När jag frågar Dan Josefsson om han i sin research hittat någon vetenskaplig evidens för att bortträngda minnen faktiskt existerar berättar han om ett definitionsproblem:
– Bortträngda minnen som en helt omedveten eller delvis medveten process där man motar bort obehagliga upplevelser så att de helt försvinner och inte kan plockas fram, det finns inte. Vi fungerar inte så. Vissa försöker hitta belägg för teorin om bortträngda minnen genom att ändra definitionen. Men att låta bli att tänka på obehagliga minnen i kanske tio eller tjugo år, det är inte samma sak. En människa som till exempel har upplevt ett koncentrationsläger och sett sin familj mördas framför sina ögon kommer aldrig att glömma att det har hänt. Om någon frågar om det går det att plocka fram.

Även förhörsledaren Seppo Penttinen var en stark anhängare av teorin om bortträngda minnen. Det fanns en tro på att man måste närma sig bortträngda minnen med försiktighet och att alla felaktiga uppgifter man fick berodde på försvarsmekanismer då minnena var så traumatiska. Felaktigheter, så kallade ”medvetna avvikelser”, blev därmed bevis för att Thomas Quick var skyldig. I rättssalen hävdade Penttinen att Quick ändrat uppgifter spontant och utan att förhörsledaren till exempel enträget upprepat samma fråga tills han fick rätt svar. Detta trots att det måste ha stått klart för alla inblandade parter under förundersökningen att den åtalade inte kände till något alls om morden. Seppo Penttinen begick därmed mened.
Dan Josefsson förklarar varför:
– Seppo var troende. Han upplevde att han gjorde något gott när han gjorde allt som stod i hans makt för att få Sture fälld. Om Quick någon gång råkade gissa rätt var ju det en stor framgång och ett bevis på att han var skyldig. När Quick i förhören berättade hur han högg Gry med en kniv i lungan, trots att hon inte alls hade blivit knivhuggen, så var det också ett bevis. Det var ett självbekräftande slutet system.

Dan Josefsson avslutar vårt samtal med att påpeka att Norell och gruppen runt henne var långt ifrån ensamma om att tro på bortträngda och återskapade minnen. Många psykoterapeuter med denna syn är verksamma än idag, även om det inte längre är ett rättsligt problem i samma utsträckning som under 1990-talet. Bokens ”Lena Arvidsson” vittnade i en rättegång för några år sedan i samband med ett fall som rörde bortträngda minnen av sexuella övergrepp, men den åtalade friades.
– Att det inte är ett rättsligt problem idag är ju en sak, säger Josefsson. Katastrofen i familjen blir ju enorm trots att det inte blir en rättssak. Det kanske till och med är värre att aldrig få en chans att få sin sak prövad när man blir falskt anklagad. Under 90-talet fanns det enormt många som höll på med den här sortens ovetenskapliga metoder där terapeuten påverkar sin klient att fantisera ihop händelser. Många finns nog kvar idag, men det är svårt att veta hur många och vilka de är. I USA är detta betydligt mer marginaliserat. Enorma skadeståndsprocesser där patienter stämde sina terapeuter gjorde att de med självbevarelsedrift slutade. Här i Sverige finns de fortfarande kvar.

Att Dan Josefsson brinner för historierna om offren för de ovetenskapliga terapimetoderna går inte att ta miste på. Han menar att det är minst lika allvarligt som tvångssteriliseringarna och berättar flera historier om splittrade familjer där fäder anklagats för incest och övergrepp. Josefsson föreslår att Thomas Quickkommissionen som tillsatts av regeringen ska vidgas till att titta på alla dessa fall av bortträngda minnen och konsekvenserna i form av fällande domar mot i många fall helt oskyldiga människor. Om inte detta sker kommer vi med all säkerhet få höra mer från 2013 års Folkbildare i framtiden.

Källor och referenser
Råstam, H. (2012) Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare, Ordfront, Stockholm.
Jonsson, J. (2013) Pseudovetenskapen i Quick-målet, Folkvett 3/2013.
Josefsson, D. Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, Lind & Co, Stockholm.
Josefsson, D. (2013) Kvinnan bakom Thomas Quick, Tv-dokumentär sänd i SVT 26/11 2013. Ej tillgänglig via SVT-play efter 24/2 2014.
Reportern som slutade ljuga, Medierna, 2013-11-30 www.sr.se.
Josefsson höll en engelskspråkig föreläsning på centrum för psykoterapiforskning, Karolinska Institutet, i januari 2014, vilken sammanfattade fallet. Den finns tillgänglig på www.youtube.com/psychiatrylectures.

Noter
1. Råstam (2012).
2. Jonsson (2013) i Folkvett 2013:3.
3. Josefsson (2013).
4. Josefsson, Tv-dokumentär (2013).
5. Medierna, 2013-11-30.