Ledare: Saklig eller ironisk skepticism?

EN VOF-FRÅGA SOM VERKAR engagera människor (åtminstone på nätet) är hur man bäst för ut skeptiska budskap.

Debatten blir gärna konstlat polariserad, som om man måste inta en av två tydliga motsatspositioner: antingen står man för en strikt saklighet utan någon som helst inblandning av känslor, eller också ser man löje och ironi som de enda legitima skeptiska aktiviteterna.

Uppdelningen är konstlad dels därför att den bara anger två extremalternativ längs en glidande skala, dels därför att man kan vara skeptiskt aktiv i väldigt många olika sammanhang. Den taktik som är mest framgångsrik hos en viss målgrupp fungerar inte lika bra med en annan publik. En lyckad lektion om kritiskt tänkande i en högstadieklass kan t.ex. inte vara utformad efter samma mall som en kritisk forskningsöversiktsartikel om homeopati.

Föga överraskande saknar VoF en central policy för hur organisationen ser på det möjliga motsatsparet saklighet/ skämtsamhet i det skeptiska arbetet.

Folkvett anser att det inom skeptikerrörelsen – i Sverigeföreträdd av VoF – bör finnas utrymme för många typer

av skeptiskt arbete, och att envar som vill försvara den vetenskapliga kunskapsvägen må välja de metoder att påverka andra som bedöms lämpligast i varje situation. Det finns således ingen anledning att t.ex. allmänt avråda från användning av skämt och ironi. Ibland är sådana inslag både påkallade och effektiva. Dock tror vi att den skeptiker vars enda talanger är kvickhet och syrlighet riskerar att göra skeptikerrörelsen en björntjänst. I det upprop som 1982 publicerades inför bildandet av VoF står: ”Det finns de som ändå anser det lönlöst att bekämpa irrationalismen, eftersom förnuftsargument inte förefaller ha någon verkan. Vi delar inte denna bedömning. Vi tror att människors motståndskraft mot irrationalism kan ökas genom kunskap om vetenskapens metoder och resultat.” En framgångsrik skepticism måste bottna i en vilja att förmedla kunskaper, även när det valda medlet är löje och ironi. Och när man gör narr av någon är det förstås snarast åhörarna man hoppas påverka, inte den som man driver med. I den mån VoF alls ska ha någon policy i denna fråga föreslår Folkvett följande försiktiga formulering: Eventuella skämt bör i slutändan understödja, inte skymma, de sakliga argumenten.