Saxat ur Folkvett

Publicerat i Folkvett nr 2/2010.

Under denna rubrik kommer vi att återge korta glimtar ur tidigare Folkvett-nummer.

”VI HADE GÅTT FRAM över Stockholms kraftigaste vattenledningsrör utan att slagrutan varskott därom och på andra ställen, där det var ett tiotal meter eller mer till närmaste vattenrör, hade den gjort kraftiga utslag. En omständighet som denna senare försätter ej en slagruteman i någon större förlägenhet; han säger att där finnas utan tvivel kraftiga naturliga vattenådror. (…) Någon redogörelse för det synnerligen noggranna försöket har jag ej heller sett till, oaktat en sådan av allt att döma varit planerad, såvida så kallat positivt resultat vunnits. Men nu var ju resultatet absolut negativt, och det intresserar ju ej allmänheten, ännu mindre dem, som satt i gång hela denna storartade undersökning, slagrutemännen.”
Svante Arrhenius, fysiker och kemist (Nobelpriset i fysik 1903), redogör för en undersökning med slagruta utförd i Humlegården juni 1906, först publicerad i Stockholms Dagblad den 26 januari 1914 (återgiven i Folkvett 2003:4)

I Folkvett 1996:2 beskrevs en ”organism” som kunde suga åt sig negativa tankar och göra om dem till konstruktiva drömmar. Den uppgavs komma från Indien, och befann sig vid tillfället i stadsdelen Majorna i Göteborg, närmare bestämt i en tvåliters glassask. Dess föda utgjordes av en daglig kopp sött te. När den vuxit sig tillräckligt stor skulle delar av den ges bort till tre andra personer, för att spridas vidare och vidare i allt större välgörande omfattning. Med tanke på att det gått fjorton år så efterlyser redaktionen rapporter från Majorna med omnejd om tankesugande tesugna organismer, eventuellt med en svag doft av jäst. (En av redaktionsmedlemmarna träffade på organismen redan på tidiga 80-talet, hos en new age-orienterad familj på Värmdö som hade släppt den lös i sin torrtoalett.)

”Den knepiga frågan med att hitta ett passande engelskt namn på föreningen avgjordes också under mötet, som enade sig om Swedish Society for the Public Promotion of Scientific Method.” Från medlemsmötet våren -83. Passande eller inte, så verkar det långa namnet inte ha använts i någon märkbar omfattning. (Folkvett 1983:3)