Sanningen fortfarande subjektiv på sina håll

Publicerat i Folkvett nr 4/2005.

En av VoF:s medlemmar studerar engelskspråkig kommunikation vid Malmö högskola. I oktober skickade han oss en kopia av ett instruktionsdokument som han och kurskamraterna fått inför skrivandet av tredje terminens uppsats. De fem A4-sidorna tar upp en rad matnyttiga ting av både handfast och mera teoretisk karaktär. Bland annat ingår ett “kognitivt klassifikationsschema” inspirerat av Benjamin Blooms Taxonomy of Educational Objectives (New York 1956). Här sorteras lärdomar i sex nivåer där den högsta kallas “Utvärdering: självreflexiv presentation av materialets värde” och den lägsta “Kunskap: att minnas inlärd information”. Syftet är uppenbarligen att få studenterna att tänka själva i görligaste mån, och avsnittets oavsiktligt komiska rubrik är mycket riktigt “Texter som Återspeglar en Förmåga att Tänka”.

På sidan tre finner man en parentes som fick vår Malmö-VoF:are att sätta i halsen:

Många studenter inom naturvetenskaperna [science], som måste lära sig mycket utantill i början av studierna, tenderar att fokusera på de lägre nivåerna (kunskap, förståelse, tillämpning, analys). Man måste ofta sporra dem för att få upp dem till de högre nivåerna (syntes, utvärdering), för de tror att det är “fel” om de uttrycker egna åsikter. (Det är en myt att naturvetenskapen [science] är objektiv – alla mänskliga strävanden är till sin natur subjektiva.)

Den som studerade humaniora och samhällsvetenskap på 90-talet har hört det där om inbyggd subjektivitet till leda. Det var ett av den postmodernistiska vetenskapssociologins främsta slagord och användes gärna inom andra ämnen av folk som ville slippa utföra arbetskrävande empiriska studier och materialinsamling. Sanningen är väl snarare att all mänsklig kunskapsinhämtning löper risken att bli subjektivt färgad, men att ju mera medveten en forskare är om sina förutfattade meningar och önskemål, desto objektivare kan hon vara i sitt arbete. Och alla kan vi öppna kylskåpsdörren och skaffa objektiv kunskap om huruvida det finns mjölk hemma eller ej. Hur gärna vi än vill ha mjölk till morgonteet så kan vi inte frammana den ur intet genom subjektivitet i vårt kunskapssökande.

Att en sådan propagandafras trots sina mycket kontroversiella filosofiska följder slängs in som lakoniskt fastslagen sanning i studenthandledningar på 00-talet är synd. Det beror väl på att många av dagens universitetslärare formades i sitt tänkesätt på den tiden då den postmodernistiska hyperrelativismen var inne. Frågan är hur övriga Malmöstudenter uppfattar påståendet. Om kursledaren skulle ha några synpunkter på ens uppsats är det ju utmärkt att kunna framhålla att alla mänskliga strävanden, exempelvis uppsatsbedömning, till sin natur är subjektiva.