Seriös bluffbok

Publicerat i Folkvett nr 2/2004.

The Bluffer’s Guide to Astrology and Fortune Telling. Alexander C. Rae, Oval Books 2000. 64 sidor.

Den lilla bokserien “Bluff your way in…” består av tunna böcker som enligt reklamen “innehåller fakta, jargong och allt du behöver för att genast bli expert”. Åtminstone några av böckerna är seriösare än vad titeln anger. Flera av dem ger en sakkunnig om än lätt rapsodisk introduktion till sitt ämne.

Seriens bok om astrologi och spådomskonst ger, trots den lättsamma tonen, en mycket bättre inblick i ämnet än flertalet av de böcker som inte utger sig för att lära ut bluff. Redan i förordet klargörs att allt som behövs för att kunna framstå som en framstående expert på astrologi är förmågan att bluffa sig fram. Och strax därefter får vi lära oss att bluff är så viktigt inom astrologin att astrologerna har ett särskilt ord för det, nämligen “tolkning” (när man “tolkar horoskop”).

De viktigaste reglerna för horoskoptolkning redovisas mycket översiktligt, däribland huvudregeln att alltid säga vad kunden verkar att vilja höra. “Tricket är att tala om för folk vad de önskar höra, utan att det märks att det är detta man gör.” En annan fundamental regel är att göra många och ospecifika förutsägelser. Då kan man vara tämligen säker på att någon eller några av dem kommer att stämma in.

Ett enkelt och respektingivande knep är att tala om för folk i vilket zodiaktecken Pluto stod när de föddes. Det imponerar alltid, särskilt på personer som tidigare har fått ett horoskop utställt så att de kan kontrollera uppgiften. Knepet för att lyckas med detta är enkelt. Pluto rör sig så sakta att det räcker att ungefärligt bedöma folks ålder. De som föddes mellan 1939 och 1956 hade Pluto i Lejonet, mellan 1957 och 1971 var Pluto i Vågen, etc. Även Uranus och Neptunus rör sig tillräckligt långsamt för att detta trick ska fungera.

Ett annat enkelt knep är att framträda som expert på kinesisk astrologi. Eftersom nästan ingen vet något om denna form av astrologi kan man fritt använda sin fantasi, och t.ex. själv hitta på vilka stjärntecken man vill. “Om någon gör sig viktig och talar om att Flodhästen eller Illern inte finns i kinesiska horoskop, så fråga bara personen i fråga om hon har lärt sig kantonesisk eller shanghai-isk astrologi, och var själv expert på den andra.”

Boken innehåller också korta men instruktiva kapitel om andra spådomskonster än astrologi, t.ex. konsten att spå i händer. Här finns handfasta råd som att alltid vara ensam med kunden då man utför spådomen. Då kan man utan problem använda i stort sett samma spådom på alla människor. Ett annat intressant knep är att tala om för kunden att hon har långa fingrar som tyder på en konstnärlig läggning – detta är något som nästan alla vill höra.

För den som tröttnat på att spå i händer ger boken också en kort introduktion till den sorgligt bortglömda metoposkopin, konsten att spå efter veck och linjer i pannan. Boken innehåller kort sagt allt som en bildad person behöver veta om spådomskonsten. Minst.