Paravetenskap en del av tron

Publicerat i Folkvett nr 4/2002.

Samtidigt som intresset för ”det övernaturliga” är mycket stort bland svenskarna spelar det paranormala en liten roll i människors liv. Den slutsatsen drar docent Ulf Sjödin i sin bok Mer mellan himmel och jord? som kom ut förra hösten. I en teologisk avhandling från Lund pekar Lars Ahlin på att de traditionella religionerna kan komma att förändras sedan new age kom in i bilden. Clas Svahn har läst de båda undersökningarna.

Trots att new age-frågorna fick mycket stor plats i medierna under 90-talet och att intresset för new age och paravetenskap är relativt stort, visar siffror från 1998 att endast 60.000 svenskar då var medlemmar i någon form av alternativ religiös rörelse. I siffran ingår också medlemmar i Jehovas Vittnen och Mormonkyrkan. Den låga siffran antyder att new age-intresset knappast har påverkat människors världsbild i någon högre grad. Docenten i religionsbeteendevetenskap Ulf Sjödin har under många år intresserat sig för människors intresse för och tro på vad han kallar paravetenskapliga företeelser. 1994 [1] konstaterade han att den svenska skolan inte klarade av att ta emot elevernas många livsfilosofiska frågeställningar inom ramen för den fastlagda studieplanen. När nya frågeställningar och nya ”förkunnare” dök upp hann skolan helt enkelt inte med. En enkätundersökning, som genomfördes under 1992, besvarades av 459 ungdomar och gav sådana svar att Sjödin beslutade sig för att följa upp den vid ett senare tillfälle. Bland annat visade det sig att så många som 32 procent sade sig instämma helt eller delvis i påståendet att jorden ibland besöks av utomjordiska varelser i flygande tefat och att lika många sade sig tro på spöken.

I en senare studie publicerad 1995 [2] förstärktes bilden. Bland de 1.488 ungdomar i åldern 16-17 år som då utfrågades svarade hela 38 procent att de helt eller delvis instämde i påståendet att jorden ibland besöks av utomjordiska varelser i flygande tefat. När det gällde populationen som helhet blev resultatet 24 procent. Sjödins undersökning visade också att intresset för paravetenskapliga fenomen generellt ökat sedan 1980. I en senare studie publicerad 2001 [3] försökte Sjödin att mera kvalitativt studera svenskarnas tro på olika företeelser inom new age-området och andra omstridda fenomen. Resultatet visade att trots att många är intresserade av området så är intresset ganska ytligt. Även om många intresserar sig för ufo, spöken och astrologi så betyder det inte att man låter dessa frågor påverka ens liv. De ses som ett harmlöst tidsfördriv.

Tron på paranormala fenomen och liknande är starkast hos kvinnor, framför allt hos yngre och välutbildade, medan männen oftare är rena skeptiker. Tvärtemot vad man kan tro spelar utbildningsnivån ingen roll när det gäller dem som säger sig ha en stark tro på paravetenskapliga fenomen. Antalet skeptiker (omkring 22 procent) är också lika stort bland grundskoleutbildade som universitetsutbildade. Var femte vuxen tror på spöken och nästan var tredje att jorden besöks av utomjordiska varelser. 79 procent tror på en gud och/eller ett liv efter döden och 41 procent att ens liv avgörs av ödet eller slumpen.

Trots de höga siffrorna menar Sjödin att detta inte tyder på någon större förändring av världsbilden.

För den som under en längre tid har följt debatten är det lätt att konstatera att svenskarnas ”kunskaper” om paravetenskap inte är särskilt djup. Mycket av informationen hämtas från kabel-tevekanaler som Discovery men också från TV3 och TV4 men mera sällan från SVT. Den stora boomen kom i början av 90-talet då kabel- och satellit-kanalerna etablerade sig i Sverige. TV3 satsade stort på en egen serie under vinjetten ”Möte med det okända” där man också producerade en del av inslagen själva.

Informationen om ämnen som ligger utanför dem som vetenskapen kunnat belägga har varierat genom årtiondena. Själv växte jag upp på 70-talet då framför allt veckotidningarna genom artikelserier och reportage försåg läsekretsen med information om spöken, livet efter döden, reinkarnation och liknande. Svensk teve visade endast undantagsvis något program med sådana inslag (med undantag för den stora Uri Geller-febern 1974). Ufo förekom nästan inte alls med ett lysande och omdiskuterat undantag: Werner Aspenströms ”Med egna ögon” som visades i TV1 den 10 januari 1971 [4]. Pjäsen var regisserad av Bengt Lagerkvist och kan liknas vid senare års dokumentärfiktioner som ”Blair Witch Project” med ett flitigt bruk av skakiga handkameror. Handlingen i Aspenströms manus står att känna igen från verkligheten. En pojke ser ett ”flygande tefat” men ingen tror honom. En privat utredare reser till byn där pojken bor och under en semestervecka försöker han få svaret på frågan om pojken ljuger eller talar sanning. För Aspenström var svaret inte givet och inte så enkelt. Tittaren fick själv bilda sig sin egen uppfattning om vad som egentligen hänt. Men sådana teveinslag var alltså undantag.

Dagens paravetenskapliga utbud är mycket stort, särskilt genom teve. Tidningar och tidskrifter spelar numera en mindre roll. Förra året publicerade Lars Ahlin vid teologiska institutionen vid Lunds universitet en avhandling [5] där han specialstuderat Hemmets Journal och Svenska Dagbladets Idag-sida mellan åren 1974 och 1995. Totalt studerade Ahlin ungefär 900 artiklar i Hemmets Journal och 6000 Idag-sidor i Svenska Dagbladet.

Studien pekar på det faktum att paravetenskapliga frågor har givits stort utrymme i dessa båda tidningar. Ahlin påpekar att det är svårt att belägga om allt fler svenskar omfattas av alternativa trosföreställningar eller inte, men han misstänker att så är fallet. Han tycker sig också se att komponenter från den nya världsbilden lyfts fram och blir viktigare än den ursprungliga världsåskådningen. Att de olika komponenterna kan vara sinsemellan oförenliga blir inget problem för den enskilde så länge de var för sig fyller en funktion. Till skillnad från Sjödin menar Ahlin att vår svenska religiösa karta kommer att förändras. Att en sådan förändring skulle vara bestående eller av viktigare karaktär är dock tveksamt med tanke på Sjödins siffror.

Eftersom Ahlin analyserar new age-kulturens framväxt genom endast två enskilda tidningar blir en del av hans iakttagelser något inexakta. Han konstaterar bland annat att det under våren 1988 för första gången görs en koppling mellan reinkarnation och star people-begreppet i Hemmets Journal; alltså att människor kan återfödas också på andra planeter – bland annat på jorden. Men tanken var långt ifrån ny (den har sina rötter i 1800-talets teosofi) och hade förts fram av den amerikanske författaren Brad Steiger redan 1981 [6]. Tanken var spridd hos svenska new age-intresserade men fördes fram i bokform först 1990 [7]. Star people-konceptet har sedan förts ut till en svensk publik framför allt genom Kristina Wennergrens böcker och hennes arrangemang av så kallade stjärnresor [8].

Också Svenska Dagbladets Idag-sida behandlade ofta paravetenskap och new age på ett positivt och knappast granskande sätt. Men till skillnad från Hemmets Journal behandlade man ofta rörelser, metoder och företeelser istället för enskilda människors upplevelser. Sidans chef Marianne Fredriksson sade sig också i en intervju i Sökaren ha som ambition att utmana det vetenskapliga etablissemanget och denna policy kom att prägla sidan under de nästan 15 år som Fredriksson var dess chef. Men från och med 1983 kom också kritiska röster att publiceras. Sidans positiva fokus låg på individen vars ”möjligheter framställdes som praktiskt taget obegränsade” enligt Ahlin. ”Tro på dig själv” var en slogan som knappast mötte någon kritik under Idag-sidans vinjett.

I dag är antalet artiklar i veckotidningarna inte längre lika stort. Inriktningen har också kommit att förändras. Under 90-talet började allt fler artiklar innehålla kritiska synpunkter på den tidigare så omhuldade ET-hypotesen. Alternativa synsätt på fenomenet fick komma fram [9].

Antalet undersökningar om svenskarnas tro är få. Den första genomfördes av Institutet för Marknadsundersökningar (IMU) på uppdrag av veckotidningen Allers 1978 [10]. Resultatet visade att två av tre vuxna svenskar ansåg att man kunde ha ”övernaturliga” upplevelser. Också då med en tydlig övervikt för kvinnor. Men de flesta grundade sin tro på andrahandsinformation. Endast en av tio hade själv haft några paranormala upplevelser.

När det gäller faktakontrollen av det material som återges i samband med artiklar om paravetenskap i pressen är den oftast bristfällig eller uteblir helt. Exemplen är många där reportern helt litar på de uppgifter som lämnas av den intervjuade utan att försöka undersöka dem närmare. Orsaken till detta är att ämnet behandlas som underhållning och inte som information. Trots att de fakta som presenteras påverkar människors livsåskådning behandlas frågan ofta utan de kontrollinstanser som är naturliga vid publicering av annat material.

Även om många svenskar alltså tror på övernaturliga och svårgripbara fenomen är siffrorna ännu högre i andra länder. En opinionsundersökning publicerad i tidskriften Life [11] visade att så många som 30 procent (felmarginalen var +/-2,5 procent) av amerikanerna tror att varelser från andra planeter någon gång har besökt jorden. Undersökningen som genomfördes i januari 2000 gjordes bland 1564 personer från 18 år och uppåt. Undersökningen kom att handla om UFO och utomjordiskt liv, två områden som ofta blandas ihop och görs synonyma.

Svaren visar på flera intressanta fakta: Det är fler män (59%) än kvinnor (49%) som tror att det finns intelligent liv också utanför jorden. Ju längre till vänster på den politiska skalan man står desto större sannolikhet är det att man också tror att det finns liv på andra planeter. Av undersökningen framgår också att män och kvinnor är lika benägna att tro att vi har besök av utomjordiska varelser (30%) och att ufo-fenomenet är verkligt (43%). Hela 6% säger sig också ha sett ett oidentifierat fenomen som de inte har kunnat förklara. Också här är siffrorna lika för män och kvinnor. 13% säger sig känna till någon som har sett ett oidentifierat flygande föremål.

Betydligt färre uppger att de själva har mött varelser från en annan värld. Men frågan är ställd på ett sätt som förutsätter att man säkert vet att den varelse man säger sig ha sett verkligen kommer från en främmande planet. Hur man nu ska kunna avgöra det framgår inte av undersökningen. Av de tillfrågade uppger 1% att de har sett sådana varelser och 98% att de inte har det (6% av dessa känner dock någon som har gjort det).

När det gäller inställningen till om vi har haft besök av utomjordiska varelser är det fler lågutbildade amerikaner (30%) än högutbildade (26%) som svarar ja på den frågan. Oväntat nog håller 42% av båda grupperna med om att ufo-fenomenet är ett verkligt fenomen. Resultatet påminner om Ulf Sjödins undersökning av svenskarnas inställning i samma fråga. Här svarade 6% av de högskoleutbildade ja på påståendet ”Det finns utomjordiska varelser som ibland besöker jorden (exempelvis flygande tefat)” medan hela 12% av de grund- eller folkskoleutbildade höll med om det.

Det amerikanska undersökningen visar också en grundmurad misstro mot den egna regeringen. Hela 49%, alltså varannan amerikan, svarade ja på frågan om USA:s regering hemlighåller information angående ufo-fenomenet.

Det kan vara intressant att jämföra Lifes undersökning med en amerikansk Gallupundersökning från 1947. Frågan gällde då ”Vad tror du att de här flygande tefaten är?”. Där fanns över huvud taget inte svarsalternativet ”utomjordiskt” med och de flesta (33%) svarade ”vet ej”. Övriga svarsalternativ rörde misstolkningar av olika slag förutom det öppna alternativet ”andra förklaringar” som 9% kryssade för.

I mars 2000 publicerades i brittisk press [12] också en undersökning från Storbritannien som visar att fler brittiska ungdomar mellan 15 och 24 år tror på spöken än på gud. Ufo och utomjordingar (som här använts synonymt) kom på andra plats:

Spöken 67%
”Ufo” 61%
Gud 39%

Båda dessa undersökningar antyder att samhället i dag accepterar en typ av tro som var helt okänd för drygt 50 år sedan.

Trots all uppmärksamhet kring de paravetenskapliga ämnena är intresset för vetenskap starkt och hela 59 procent av alla i Ulf Sjödins undersökning svarar att de är mycket eller ganska intresserade av vetenskap. Samtidigt ger vetenskapens snabba framsteg också en bild av de vetenskapliga resultatens relativitet när den ena sanningen ibland ersätts av en ny. Detta i sig underblåser också vissa new age-aspekter där just tanken på att ”vi vet ju inte allt” är bärande. Genom att hänvisa till vetenskapens ständigt nya rön ger man paravetenskapliga tankar stöd.

En intressant siffra i sammanhanget är att ufo-fenomenet toppar den lista över paravetenskapliga fenomen som svenskarna tror kommer att kunna förklaras av vetenskapen. 59 procent tror detta. Bara 13 procent tror att samma sak kommer att hända med levandes kommunikation med döda.

Clas Svahn är journalist vid Dagens Nyheter och ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige.

Referenser

  1. Ulf Sjödin: Flygande tefat, spöken och sanndrömmar (Religionssociologiska skrifter 8, Uppsala 1994).
  2. Ulf Sjödin: En skola – flera världar (Plus Ultra 1995).
  3. Ulf Sjödin: Mer mellan himmel och jord? (Verbum 2001).
  4. Lena Rydin: ”Mellan sanning och lögn” (Röster i Radio-TV 3/71).
  5. Lars Ahlin: New age – konsumtionsvara eller värden att kämpa för? (Teologiska institutionen, Lunds universitet 2001).
  6. Brad Steiger: The Star People (Berkley Books 1981); Starborn (Berkley Books 1992).
  7. Kristina Wennergren: Inre kontakter med yttre världar (Regnbågsterapier 1990).
  8. Kristina Wennergren: Star People och stjärnresor – SOS (Regnbågsterapier 1991).
  9. Olav Hammer: På spaning efter helheten. New age – en ny folktro? (Wahlström & Widstrand 1997).
  10. Owe Wikström (red): Att se det dolda (Natur & Kultur 1998).
  11. Life March 2000.
  12. Citerad i Nya Dagen 21/12 -91 med flera svenska tidningar.