Att synas i media

Publicerat i Folkvett nr 3-4/2000.

De synliga. Nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress. Anders Sahlstrand. JMK, Stockholms universitet, 2000.

I den presentation som tidigare inledde varje nummer av Folkvett heter det att föreningen bildades “av människor som oroades över att ockultism och pseudovetenskap så ofta fått stå oemotsagda, och att vetenskapens metoder är så dåligt kända”. En bok som tittar närmare på nyhetsflodens källor är kanske därför extra intressant för medlemmar i Vetenskap och Folkbildning. Vi är kanske extra känsliga, åtminstone för alla dessa pseudoexperter och scharlataner som vi tycker blir behandlade alldeles för vördnadsfullt av dåligt pålästa journalister.

Boken är en doktorsavhandling, som försvarades på JMK (institutionen för journalistik, medier och kommunikation) 11/2-00. Författaren har tidigare varit lärare vid institutionen. Han arbetar numera som informationsrådgivare.

Förutom av fältstudier med intervjuer har han använt sig av 2000 “nyhetsartiklar av riksintresse” ur DN, SvD, GP och Sydsvenskan från april -97 till juni-98.

Och vad har han funnit?

Knappast något sensationellt nytt. Snarast tycker man sig få sin allmänna bild bekräftad, i huvudsak serverad med den akademiska stringens som det svårfångade ämnet tillåter. Vi ser den tidspressade nyhetsjournalisten, fångad i “nyhetsnätet”, intäktskravet och alla genrekonventionerna. Av slentrian och/eller tidsbrist anlitar han oftast de mest mediemässiga källor som tidigare visat sig lämpliga, och av samma skäl låter han de muntliga (med 72 procent!) dominera över de mer arbetskrävande skriftliga. För att slippa ta ställning gömmer han sig dessutom ofta bakom sina källor och agerar nyhetskanal. Men då gäller det, framförallt om ämnet är kontroversiellt, att för balansens skull ha med många källor. Medeltalet i det här materialet är 3,0 källor per artikel.

Sahlstrand granskar alltså källor och källanvändning för det totala nyhetsflödet genom storstadsmorgonpressen. Följaktligen upptar behandlingen av det jag särskilt tittat på, “vetenskapskällorna”, en mycket liten del av bokens 268 sidor.

Författaren konstaterar att vetenskapskällorna i förhållande till andra typer får relativt dålig publicitet, sämre än “näringslivsintressen” och “arbetsmarknadens parter”, men faktiskt bättre än “myndigheter”. Hur skall då en källa vara för att oftare komma in i nyhetssammanhanget? Sahlstrand använder sig bl.a. av de sex faktorer som (enligt Herbert Gans, 1979) visat sig viktigast:

• tidigare visad lämplighet
• produktivitet (mycket nyheter för pengarna)
• tillförlitlighet
• trovärdighet
• auktoritativitet(!)
• mediemässighet

Ett intressant påpekande görs av Gans beträffande faktorn tillförlitlighet: “Den är inte alltid ett krav för nyhetskällorna. Det viktiga är i stället, enligt de intervjuade journalisterna, att journalisten är noga med att citaten blir ordagranna”. Kan den sista faktorn, mediemässighet, misstänkas ha betydelse för vetenskapskällornas relativt dåliga förmåga att hävda sig, trots att “vetenskapen i högre grad än särintressena kan tillföra information av vikt för medborgarna”? Sahlstrand tror det.

“En förklaring hänger samman med möjligheten till dramatisering. (…) Vetenskapskällor är ovanliga i artiklar där det förkommer konflikter. (…) De tycks inte medverka till konfliktvinklar”. Dock, skyndar sig författaren att påpeka några rader senare (s. 151): “Det måste understrykas att även om vetenskapen till det yttre kan upplevas som konfliktfri så är detta inte fallet i verkligheten. Vetenskapskällor står sannolikt ofta i konflikt med andra vetenskapskällor”.

Denna förmodan leder omedelbart till en tanke om att mera konfliktfyllda vetenskapskällor lättare skulle kunna få tillträde: “Att storstadsmorgonpressen kan öka andelen vetenskapliga intressen, eventuellt på särintressenas bekostnad, är därför fullt möjligt – även med bevarande av konfliktvinkeln”.

Vad kan, sammanfattningsvis, en källa göra för att bättre komma till tals också i nyhetssammanhang? Författaren ger några avslutande råd:

• aktivt söka kontakt med nyhetsmedier
• formulera sig så mediemässigt som möjligt
• skaffa sig kunskap om nyhetsjournalistikens villkor

“Källstrategier är förenliga med och även en förutsättning för demokratin. (…) Om källor blir mer professionella finns det rimligtvis skäl att även journalister blir det”.