Förstucken andlighet

Publicerat i Folkvett nr 2-3/1998.

James Hillman: Själens kod. Att söka sin natur och livsuppgift. Natur och Kultur. Översättning Per Rundgren.

Det finns ett slags halvkvävda andliga uttalanden som jag har svårt med. Det är när någon hävdar existensen av något “annat”, något “utöver vad vetenskapen känner” etc men avstår från att närmare beskriva vad detta andra skulle bestå i. Detta är naturligtvis ett sätt att kittla religiositeten utan att behöva ta ansvar för några mer konkreta religiösa uttalanden.

Den här boken är ett exempel på sådan förstucken andlighet. Författaren hävdar att människan är något mer än en produkt av sitt arv och sin miljö, men är förtegen om vad detta ytterligare inslag i våra liv skulle bestå i.Det centrala temat är att alla människor anses ha en kallelse eller livsuppgift. Denna kallelse är något som vi föds med, men den är oss given på annat sätt än genom arvsanlag. Något närmare besked om hur den kommer till oss ges inte.

För att underbygga sitt resonemang refererar författaren uppgifter om ett stort antal kända människors liv. Särskilt hänvisar han till händelser i deras barndom som sägs peka fram mot deras huvuduppgifter senare i livet.

På grund av urvalsproblem hör en sådan argumentation naturligtvis inte hemma i en vetenskaplig diskussion. Med fritt valda exempel kan man som bekant bevisa i stort sett vad som helst. Intressant nog tar författaren också avstånd från “den vetenskapliga psykologin”, och räknar sig uppenbarligen inte själv dit. Han hör i stället till den jungianska traditionen. I ett förord till boken presenteras han av en ledande svensk jungian som representerande “det absolut bästa som idag står att finna inom jungiansk psykologi”. I den mån som detta är riktigt har denna riktning inte mycket med modern psykologisk vetenskap att skaffa.

Sven Ove Hansson