Slutreplik

Publicerat i Folkvett nr 1/1998.

Låt mig först säga att det inte råder någon konflikt eller personliga motsättningar mellan mig och Clas Svahn. Vi har arbetat tillsammans med UFO-frågan under många år och hyser ömsesidig respekt för den kunskap vi båda har inom ämnesområdet.

En viss sanning ligger det i Clas påstående om våra olika bakgrunder. Eftersom jag kom in i UFO-rörelsen med en nyandlig bakgrund har jag av naturliga skäl koncentrerat mitt intresse för UFO på de religionshistoriska, psykologiska, kulturhistoriska och politiska aspekterna. Därav kan jag se UFO-rörelsen från ett perspektiv som Clas normalt inte prioriterar i sitt arbete för UFO-Sverige och därmed heller inte är lika medveten om.

Jag lämnar mitt engagemang inom UFO-rörelsen huvudsakligen för att få tid att ägna mig åt andra frågor som jag finner viktigare och intressantare. Självklart finns det kvar en nyfikenhet på de få oförklarade UFO-fallen men efter cirka 30 år lämnar jag över till andra att fortsätta de djupstudier som dessa fall kräver.Jag kan inte som Clas uppleva att “varje enskilt fall är intressant”. Här är det istället verkligen ett “sisyfosarbete” att ständigt förklara för människor att de misstolkat en planet, bolid, flygplan, strålkastare etc. Jag menar inte att ufologer skulle sluta undersöka UFO-fall men vidhåller min ståndpunkt att den lilla och krympande restgruppen svårförklarade UFO-observationer inte motiverar en riksorganisation för UFO-frågor.

Tyvärr blir det så att även en seriös organisation som UFO-Sverige för att överleva ekonomiskt måste, i viss mån, göra eftergifter åt sensations- och mystiksidan. Hur många gånger har jag inte kritiserat UFO-aktuellts redaktör för att tidskriften tagit in annonser för nyandliga och ockulta grupper och böcker. Eller för att new age-litteratur öppet säljs vid UFO-Sveriges riksstämmor. Något som till och med fått besökare att undra vad UFO-Sverige egentligen står för.Vid UFO-Sveriges riksstämma i Ängelholm 1996 frågade jag en intresserad forskare om han kunde tänka sig att arbeta med UFO-Sverige. Efter att ha beskådat bokbord samt Gösta Carlssons sten och ring som han enligt egen uppgift fått av “rymdmänniskor” konstaterade mannen kort: Det här är för mycket new age för min smak. Jag kunde bara hålla med honom.

Genom denna framtoning och detta arbetssätt har UFO-Sverige självklart bidragit till den problematik som jag berört i avsnitten imageproblemet, mytspridarproblemet och det politiska problemet. I den här bemärkelsen kan UFO-Sverige mycket väl ha lett in okritiska ungdomar i extrema politiska eller religiösa grupper. Det förvånar mig att Clas inte ser denna koppling.

Det är riktigt att jag kritiserat skeptikergruppernas ovilja att själva undersöka UFO-fall. Skeptikerrörelsen, åtminstone i Sverige, har därmed ofta framstått som alltför kategorisk med för svagt empiriskt underlag. Jag vill dock påstå att UFO-Sverige med sina undersökningar i huvudsak bekräftat den skeptiska ståndpunkten. Men det är naturligtvis UFO-Sveriges förtjänst, inte skeptikerrörelsens. Det är viktigt att vara skeptisk även mot skeptiker. Det är inte nödvändigtvis så att den som är mest skeptisk också är mest vetenskaplig. Skepsis måste förenas med gedigen sakkunskap för att vara fruktbar.

I det samhällsklimat vi har idag fyller den internationella skeptikerrörelsen en viktig funktion. Den håller upp facklan för det vetenskapliga kunskapssökandet och den kritiska granskningen som en motvikt till pseudovetenskap, nyandlig vidskepelse och antiintellektualism. Därmed försvarar man värden som jag som kulturradikal anser vara omistliga. Vilken inriktning UFO-Sverige kommer att ta på sikt är inte givet. Tyvärr är inte alla medlemmar lika klarsynta och sakkunniga som Clas Svahn.

Håkan Blomqvist