Jehovas Vittnen och blodtransfusioner

Publicerat i Folkvett nr 2/1994.

Carl Olof Jonsson: Blodfrågan. CKI-förlaget, Göteborg 1993.

Jehovas Vittnens motstånd till blodtransfusion har sitt ursprung i den hårda kampanj mot vaccinationer som samfundet drev under en tidigare period. På 1930-talet skyllde man bl a cancer, spanska sjukan och psykiska besvär på vaccinationerna. Som “bibliska skäl” mot vaccination anförde man blodförbudet i Moseböckerna, som man ansåg förbjuda användningen av serum framställt av djurblod. Mot slutet av 1940-talet överfördes dessa resonemang till att också gälla blodtransfusioner. Sedan 1952 är Vittnena inte längre motståndare till vaccinationer, men motståndet mot blodtransfusioner kvarstår. Varje Vittne, även barn, är ålagt att bära med sig ett undertecknat “Medicinskt direktiv”, där det står: “Jag föreskriver att inga blodtransfusioner (helblod, röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar eller blodplasma) ges mig under några som helst omständigheter, även om läkare anser det nödvändigt för att bevara mitt liv eller min hälsa.”

Carl Olof Jonssons lilla 62-sidiga häfte i blodfrågan granskar den bibeltolkning som ligger till grund för Vittnenas transfusionsförbud. Han visar övertygande att Vittnenas ståndpunkt saknar grund i bibeltexten. Dessutom går han noga igenom Vittnenas ståndpunkter till olika blodprodukter, och visar på mycket stora inkonsekvenser. Så t ex får ett diande spädbarn dagligen i sig fler vita blodkroppar genom modersmjölken än vad det skulle få med dagliga blodtransfusioner. Ändå förbjuder Vittnena transfusion av vita blodkroppar, men (som väl är) tillåter de amning.

Blodfrågan är en utmärkt liten skrift, som bl a kan rekommenderas till sjukvårdspersonal som kan komma att få ta hand om Vittnen som behöver transfusion.

Sven Ove Hansson