Publicerat i Folkvett nr 1/1991.

Sverige

Grafologi utan återvändo?

Som ett led i konkurrensen med flyget delar SJ ut tidskriften Tur & Retur till sina resenärer. I nr 5/1990, återfinns en artikel av “skriftpsykologen” Teut Wallner under rubriken “Kan chefer väljas efter handstilen?”. Rubrikens fråga besvaras positivt, och läsarna uppmanas godta att deras handstilar analyseras av “seriösa konsulter” när de söker arbete. Så här argumenterar Wallner:

“Enligt Bielefelder Graphologische Bibliographie, 1988, publicerades fram till år 1978 över 6000 böcker och artiklar till ämnets försvar enbart på tyska.

Självklart är kvantitet inget mått på bakomliggande kvalitet. Men bland dessa publikationer finns mer än 150 doktorsavhandlingar. Och åtminstone dessa vetenskapliga verk bör ha någon vetenskaplig tyngd – får man i alla fall tro! Hur många publikationer som finns på övriga språk för vi veta först, när bibliografins andra volym kommer, med minst 24 språk, representerade.”

Om det är någon som tycker att argumentet verkar övertygande, så pröva att ersätta ordet Graphologische med Rassenbiologische i citatet.

TM och gulfkriget

I Dagens Nyheter 4/11 1990 uttalade sig en företrädare för Transcendental Meditation (TM), dr David Orme-Johnson, om meditationens kraft. Om många människor mediterar enligt TM-Sidhitekniken sägs detta påverka “det så kallade enhetliga kraftfältet” och därmed kunna förändra händelseförloppet i världen.”Det behövdes 1500 Sidhiutövare för att stämma USA positivare till Sovjet, och 1700 får samma verkan på Sovjet” hävdade Orme-Johnson. Han ville också, enligt DN “tillskriva TM en hel del av förtjänsten för att Berlinmuren revs och Östeuropa befriades”.

Månaden dessförinnan, i oktober 1990, hade 4000 meditatörer i Iowa, USA, ägnat en vecka åt att sprida fredsbefrämjande energi för att påverka utvecklingen vid Persiska viken (DN 22/10 1990). Orme-Johnson besökte Sverige i samband med att drygt 5000 personer TM-mediterade i Globen i Stockholm, bl a i syfte att påverka förloppet i Persiska viken.

De torde knappast kunna vara nöjda med resultatet.

SOH

Astrologi slår Gud i sifo

Bland 527 ungdomar som Sifo tillfrågat svarade 22 % att de tror på Gud och 23 % att de tror på astrologi. Var tredje tror på ett liv efter detta. Däremot är det bara en av fyra ungdomar som tror på opinionsundersökningar.

(TT nov 1990)

Fanatism och ödesprofetior 1

Under 1991 kommer de! Utomjordingarna som ligger 800 000-900 000 år före oss i utvecklingen och som redan har kontaktat stormakternas ledare om att de är på väg.

– Året innan perestrojkan kom gjordes 400 observationer av rymdskepp i veckan i Sovjet. Lägg ihop ledtrådarna så förstår du, säger Sten Lindgren i ett föredrag på Café Pan i Stockholm (kritiskt skildrat av Birgitta Hedman i SvD 18 nov 1990).

Café Pans besökare är “öppna”. Många är stamgäster på detta centrum för “hälsa, enhet och nytänkande”.

Sten har haft kontakt med utomjordingarna i 25 år och visar egna och andras bilder på märkliga varelser och farkoster.

– I år kommer de och en stor presskonferens utlovas genom Sten Lindgren.

Fanatism och ödesprofetior 2

– Vi närmar oss ett millenieskifte…en fruktbar tid för fanatism och ödesprofetior, skriver Göran Rosenberg i en ledare i tidskriften Moderna tider (dec 1990).

Han skriver att Ronald Reagan (som ju är känd för sin något vidskepliga läggning) har sagt att “vi kan bli den generation som får uppleva Harmageddon”. Det är den plats där det sjunde inseglet ska brytas, den sista striden stå och domedagen falla över oss (Johannes uppenbarelse 16:16). I en TV-debatt senare backade han dock om tidpunkten.

Men Reagan är dessvärre inte ensam om att varna för Harmageddon, och flera vill sätta denna domedag i samband med kriget i Persiska viken. Björn Rosengren citerar en ledare i tidningen Dagen den 27 oktober: “Det fantastiska är att det nutida Jerusalem hotas från exakt samma land som för 2 600 år sedan och att Bibels förutsett just det scenariot… Det innebär att det inte finns rum för enbart ångest utan också för förväntan. Historiens Gud har utvecklingen under kontroll. I en sådan tid som vår är tron guld värd.”

– I en sådan tid som vår är en sådan tro livsfarlig skriver Rosengren, utbudet av vidskepelse och fanatism växer. De islamiska fundamentalisterna kräver heligt krig mot den stora Satan i väster. Tidningen Dagen ser fram emot Harmageddon.

– I en religion förbereds Messias ankomst, i en annan hans återkomst och i en tredje den rätta trons slutgiltiga seger.

Kurs i spökerier

Varför går man en “kurs” i parapsykologi på en herrgård i Skåne och betalar 2860 kronor för en helg? Kanske för att tillgodose något slags behov av att bli skrämd. Samma behov som får Gröna Lund-besökaren att njuta lite av skräcken i Spöktunneln eller TV-tittaren att njuta av spänningen i en läskig thriller?

Att den parapsykologi som lärs ut på Vettinge herrgård inte har något med vetenskap att göra det framgick tydligt för reportrarna Margareta Eberhard och Hans Jonsson som skrev ett stort reportage om Vettinge och dess kursledare Örjan Björkhem i Nordvästra Skånes Tidningar (25 nov 1990).

Enligt ägarna till Vettinge är gården ett medialt center där det bedrivs parapsykologisk forskning. Kursdeltagarna får hjälp att utveckla sin mediala förmåga. I reklamen står det att bl a präster och företagsledare deltar i kurserna.

I artikeln intervjuas Berit Broström Akelius som fick en annan bild av verksamheten efter en hastigt avbruten kurs på Vettinge.

– När jag och min väninna var där deltog ett tiotal överspända, halvtokiga och godtrogna fruntimmer, säger hon.

– Mycket handlar om sex, men det mesta tycks gå ut på att lura folk på pengar.

Första natten vid midnatt hölls en suggestiv ceremoni och ett speciellt te inmundigades. Därefter skulle kursdeltagarna tysta gå till sängs.

– Natten var värst. Vi fick inte låsa dörrarna till våra rum eftersom vi skulle få besök av ett okänt väsen.

Berit och hennes väninna flydde från gården mitt i natten. Alla telefoner på gården var urkopplade, men efter viss möda hittade de en telefon och ringde 90 000.

Gårdens ägare, Göran Klingberg, säger till NST att inget av vad Berit berättar stämmer och att berättelsen skadar verksamheten på Vettinge.

– Jag står fast vid varje ord, säger Berit Broström Axelius.

Anna Schytt

Internationellt

Denna gång ska vi se närmare på två nummer av Skeptical Inquirer.

Patent på evighetsmaskin?

I nr 3 (vol 14, 1990) berättar tidskriftens redaktör, Kendrick Frazier, vad som hänt med amerikanen Joseph W Newmans “energimaskin” (dvs evighetsmaskin) som enligt honom själv skulle lösa världens alla energiproblem. Maskinen var för något år sedan aktuell i Sverige, eftersom Vattenfall satsade pengar på att undersöka den.

När Newman krävde att få patent på sin maskin gav en federal distriktsdomstol i uppdrag åt standardiseringskommissionen (National Bureau of Standards) att undersöka om maskinen verkligen producerade mer energi än vad den tillfördes. Mätningen visade att det i själva verket var tvärtom: den producerade energin var lägre än den som tillfördes.

Newman överklagade beslutet med motiveringen att maskinen hade varit jordad när testningen utfördes. Den fungerar nämligen, hävdar han, enbart om den inte jordas. Den federala appellationsdomstolen avvisade klagomålet med hänvisning till att Newman i förväg visste exakt hur testerna skulle gå till. Han borde ha framfört sin erinran i förväg. Något patent ville inte domstolen ge honom, eftersom maskinen inte gör vad den i patentansökan uppges göra.

Newman avser att överklaga till Högsta Domstolen. Det återstår att se om han lyckas få maskinen att fungera bättre till dess!

Nancy Reagan och astrologin

Frazier redovisar också en del nya uppgifter om Nancy Reagans astrologiska engagemang. I sin självbiografi har fru Reagan berättat att hon var fylld av skräck på grund av den s k 20-åriga dödscykeln för amerikanska presidenter. (Under mer än 100 år fram till Reagan gällde att varje president som valdes eller omvaldes ett år med slutsiffran 0 dog i ämbetet.) Farhågorna skruvades upp ytterligare efter mordförsöket den 30 mars 1981. Det var i det läget hon blev kontaktad av astrologen Joan Quigley. Denna berättade att den 30 mars enligt horoskopet var en mycket dålig dag för Reagan. Han hade kunnat undvika attentatet om han stannat hemma den dagen.

Fru Reagan tog intryck av detta, och började att regelbundet inhämta information från Quigley om presidentens “bra” och “dåliga” dagar. Informationen användes för att justera planeringen av hans resor och framträdanden. Fru Reagan är enligt egen utsago “aldrig säker på att Joans astrologiska råd hjälpte till att skydda Ronnie, men faktum är att inget sådant som den 30 mars någonsin hände igen.”

Det fanns åtminstone en person som inte behövde vara missnöjd med arrangemanget: Joan Quigley. Enligt CBS fick hon 3 000 dollar i månaden av fru Reagan, diskret utbetalt genom en bulvan.

Förenklad astrologi

I samma tidskriftsnummer citeras också FG Eaton, f d redaktör för Daily Telegraph i Michigan. Under några veckor av hans redaktörstid uteblev leveransen av astrologikolumner. Han beslutade då att återpublicera gamla horoskop, med datum och stjärntecken slumpvis omkastade. “Eftersom stjärnorna i själva verket inte påverkar det dagliga livet på jorden tyckte vi att vi inte hade åsamkat någon person någon skada.”

Åtminstone inte någon annan skada än den som de “korrekta” horoskopen åsamkar.

Kan man spå i händerna per telefon?

I nr 3 rapporterar Robert Sheaffer om nya framsteg inom kiromantin, dvs konsten att spå i händer. Han hämtar sina uppgifter ur Mensa Bulletin, ett organ för medlemmar i klubben Mensa (där enda kravet på medlemskap är högt IQ). Mensa-medlemmen Steve MacDonald har utvecklat en ny teknik för att spå i händer, nämligen medelst klärvoajans över telefon. Så här står det i “genibladet” Mensa Bulletin: “Du ska gnida din handflata över telefonlurens mikrofondel, och sedan vara tyst och låta honom tala om dig.”

Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma, bara man är tillräckligt intelligent.

Ljuger lögndetektorer?

I nr 3 av Skeptical Inquirer återfinns också en både kunnig och avslöjande artikel av Elie Shneour om lögndetektorer. En lögndetektor är som bekant en apparat som mäter fysiologiska reaktioner (t ex hudens elektriska motstånd) hos en förhörsperson. Lögndetektorer har kritiserats hårt av psykologer och biologer, som framhåller att man inte känner någon fysiologisk respons som är unik för just lögn.

Enligt Shneour spelar förhörsledarens samtal med den förhörde före själva testet ofta en avgörande roll. Då intalas nämligen “offret” om metodens effektivitet, så att hon ska tro att det inte är lönt att ljuga under testet. Ofta kompletteras denna intervju med en s k “stim”-test (stimulanstest) som syftar till att imponera på offret. Hon kan t ex få välja ut spelkort vars framsida förhörsledaren inte ser, varvid förhörsledaren identifierar korten, till synes med hjälp av lögndetektorn (men i praktiken ofta med märkta kort eller andra liknande trick). På detta sätt kan man lura “offret” att tro att det inte lönar sig att säga annat än sanningen när lögndetektorn är på.

Den rent fysiologiska mätningen med lögndetektorer är däremot i de flesta fall av mycket begränsat värde för att avgöra om någon ljuger eller talar sanning. Enligt Shneour är det dessutom en allmän erfarenhet att de vanliga testförfarandena oftare ger falskt positivt än falskt negativt utslag. Med andra ord ger de oftare besked om att en person ljuger när hon i själva verket talar sanning än tvärtom.

Shneour ger följande, något tillspetsade råd: “Om du är oskyldig, så gå aldrig med på ett lögndetektortest. Men om du är skyldig, se till att genomföra det eftersom du kan bli frikänd.”

Lögndetektorer är uppenbarligen inget lämpligt hjälpmedel i rättsväsendet. Det finns inte heller bekantligen någon rättsstat där domstolar godtar utslag av en lögndetektor som bevis för att någon är skyldig.

Däremot används lögndetektorer i stor skala i de säkerhetskontroller av personal som genomförs inom den amerikanska krigsmakten. Under 1980-talet mer än trefaldigades antalet säkerhetskontroller med lögndetektorer inom USA:s krigsmakt, och det är nu uppe i över 20 000. I övrigt är användningen av lögndetektorer “nästan okänd i resten av den civiliserade världen”.

I samma tidskriftsnummer recenserar Lewis Jones en ny bok om hypnos. Där framhålls att även hypnos är en mycket riskabel förhörsmetod. Den är minst lika bra på att locka fram fantasier som på att locka fram sanningen. “Det troligaste resultatet av att låta polisen använda hypnotisörer skulle vara övertro på felaktiga uppgifter.”

Slut på New Age?

I nr 4/1990 av Skeptical Inquirer rapporterats att beteckningen “New Age” är på väg att förlora sin popularitet. Amerikanska bokhandlare som för fem år sedan bytte ut skylten “Occult” mot “New Age” uppges vara på väg att byta tillbaka till det gamla namnet igen.

Men det är inte företeelsen utan namnet som är på väg ut.”Vad som återstår att avgöra är vilken [ny] term som ska utgöra rubrik för de omtuggade gamla visdomar som ska serveras som ‘det senaste nya’.”

Att se en aura

I samma tidskriftsnummer redovisar filosofen Robert Loftin sina försök att utröna varför somliga människor anser sig kunna se en “aura” runt andra personers huvuden. Frånsett bedrägeri finns det två rimliga förklaringar, menar han. Den ena är att aurasynska personer verkligen ser något som finns runt människors huvuden (t ex värme eller magnetiska fält). Den andra är att auran uppstår först i den synskes ögon eller hjärna. I det första fallet kan man förvänta sig att auror ska gå att se också i mörker. Loftin fann en samarbetsvillig person som uppgav sig vara aurasynsk, och satte igång ett experiment. Experimentet byggde på en enkel princip: Försökspersonen skulle i totalt mörker avgöra om det fanns två eller endast en person i ett rum.

Loftins artikel visar på ett utmärkt sätt hur svårt det är att genomföra ett välkontrollerat experiment. Han lade ned åtskillig möda på försöksplaneringen, och fann åtskilliga felkällor som måste elimineras. Men trots alla förberedelser fanns det saker som måste justeras under experimentets gång. Till råga på allt elände måste försöket avbrytas därför att försökspersonen fick svåra allergiska besvär av fotokemikalierna i det fotografiska laboratorium som användes för försöket. När verksamheten återupptogs i en annan lokal lyckades hon i 13 av 30 fall att avgöra om det fanns en eller två personer i rummet. Rent statistiskt är detta föga imponerande.

Mer att läsa

De här båda numren innehåller åtskilligt mer att läsa. Båda innehåller artiklar om den intensiva mytspridning om satanskulter som pågår i USA. I nr 3 skriver bl a Carl Sagan om bristerna i det amerikanska utbildningsväsendet. I nr 4 finns artiklar om hur dagstidningar rapporterar om spökerier, om kritiskt tänkande, gråtande statyer, biorytmer och mycket annat.

Adressen är: Skeptical Inquirer, Box 229, Buffalo, NY 14215-0229, USA.

SOH