Publicerat i Folkvett nr 1/2003.

Hans Isaksson & Dan Larhammar. 2002 blev ett skördeår för alternativmedicinen, som flyttat fram sina positioner gentemot skolmedicinen. Det vetenskapliga stödet för alternativmedicin förblir dock lika skralt som tidigare.

Intresset för alternativ- och komplementär medicin ökar. Detta budskap har blivit en mantra inom alternativrörelsen, men få beslutsfattare begrundar det faktum att ökningen sker helt enligt marknadens spelregler, inte tack vare dokumenterade effekter. Politiker oavsett ideologi förefaller villiga att tillmötesgå de krav som enligt alternativbranschen härrör från allmänheten. Önskemål framförs om mer forskning kring alternativmedicin, ökad integration med skolmedicinen och momsbefrielse. Men måste ökad konsumtion verkligen betyda att “det ligger något i det”? Jämför den ökade konsumtionen av pizza, godis och alkohol! Betänk att åderlåtning användes i årtusenden i flera kulturer innan det slutligen avfärdades på 1800-talet efter de första statistiskt utvärderade kliniska studierna.

Ytterligare en aspekt måste beaktas: 2002 var ännu ett år då stressrelaterade åkommor dominerade sjukdomspanoramat, sjukskrivningsstatistiken och inte minst den allmänna debatten. Problemformuleringsinitiativet vreds gradvis ur händerna på dem som främst velat söka de primära orsakerna till det ökade ohälsotalet i samhället genom att granska själva arbetsgolvet, ekonomin och samhället. I stället återgick initiativet till de kvarter där folk främst är duktiga på att räkna pengar.

Självfallet har vi alltid haft de stressrelaterade sjukdomarna omkring oss, fast de ännu är vagt definierade om än påtagliga sjukdomstillstånd, där mycket litet evidensbaserad behandling finns att tillgå. Men nu har vi en mycket stor grupp av patienter, till stor del kvinnor, som mår rejält dåligt. De har en intensiv önskan om att snabbt må bättre och kunna arbeta. Försäkringskassa och arbetsgivare har samma önskan för deras del. 2002 var följaktligen ett skördeår för entreprenörer inom den expanderade branschen alternativ medicin. Det gäller såväl marknaden för egenvård som egentlig behandling i privat eller offentlig regi.

Övervikt och åldrande

I tusentals år har vi människor haft klart för oss att en lagom blandning av vila och anspänning, ett moderat, helst allsidigt kostintag, ett lagom mått av kroppsrörelser och tillräckligt med sömn i stort sett är vad vi själva, i lyckliga fall, kan försäkra oss om för att vidmakthålla en god hälsa. Att därutöver för individen göra något för att förbättra hälsan och förlänga livet torde nu, som före 1800-talets medicinska revolution, vara övermäktigt för den enskilde individen, men upphör aldrig att vara ett lockande projekt, som exploateras av charlataner och kvacksalvare.

Vad gäller egenvården tycks intresset nu förskjutas från kroppsrörelser till kosten. Som alltid spelar media en paradoxal dubbelroll: Aldrig har TV-kanaler och press till den grad flödat över av anvisningar om hur man tillreder mängder av fettdrypande och hälsovådlig kost och dricker rätt slags alkohol därtill. Kroppsvikten ökar ständigt i befolkningen vilket ger utrymmer för skrupelfria ockrare att sko sig på förtvivlade människors förhoppningar. Minska i vikt 11 kg på 5 veckor med Pu-Erh tekapslar – utan jojo-effekt! Gå ned upp till 25 kg på 30 dagar med den sällsynta fruktsyran HCA – utan diet! (Eat & Lose kan dock tänkas fungera för den som är villig att acceptera förmaksflimmer och psykiska biverkningar, eftersom detta preparat är kryddat med sköldkörtelhormon.)

Men kroppsvikten låter sig sällan ändras av vackra formuleringar eller ens enstaka preparat ty metabolismens många buffrande system kräver i allmänhet mer genomgripande förändringar än ett enstaka preparat, om än aldrig så uråldrigt och orientaliskt. Gemensamt för många s.k. alternativa kostråd är att man tar avstånd från vår gängse, moderna “industriella” mathållning och rekommenderar att den skall ersättas med en kost som är rik på oraffinerade, “organiska” eller till och med “levande” produkter, oftast vegetariska. Kvacksalverilagen förbjuder att man påstår sig bota allvarliga sjukdomar med sina råd, men att påstå sig förebygga har man rätt till, enligt utsago genom att exempelvis medelst olika dieter “stärka kroppens immunsystem” eller genom att förhindra oxidanters nedbrytande verksamhet på olika organsystem. På detta sätt antyder man stundom rentav att man skall kunna få ett längre liv. Man sprider gärna föreställningen om att vår normala kost inte ger oss tillräckligt av ena eller andra spårämnet eller vitaminen – en brist som man är mer än villig att, mot vederbörlig ersättning, avhjälpa.

De “nya” folksjukdomarna

Vi är alla eniga om att vi idag i sjukvården möter ett stort antal stresspatienter som i en bättre värld aldrig skulle behöva hamna i sjukvården. Vi uppfattar – i bästa fall – att patienten lider svårt av sitt tillstånd men vi har ofta svårt att klassificera detta enligt etablerad medicinsk terminologi, för att inte tala om att behandla. Det finns sålunda f.n. en mycket stor efterfrågan på effektiv behandling av tillstånd som “kroniskt trötthetssyndrom”, fibromyalgi, sömnrubbningar, utmattningsdepression och spänningssmärtor. Långa, i sig stundom invalidiserande, sjukskrivningsperioder blir ofta konsekvensen, och stora förändringar i arbete och livsföring på gott och ont en förutsättning för att komma vidare. Den offentliga vården och den medicinska professionen är dåligt rustad att handskas med denna situation, och inom politiken och näringslivet förefaller man mera intresserad av att “minska sjukfrånvaron” än av att skapa förutsättningar för att förbättra hälsa och välbefinnande. Detta diagnostiska och terapeutiska vakuum utfylls nu raskt av andra, kommersiella aktörer.

Energimedicin

Inom New Age och alternativmedicin är energi ett av de mest använda orden av tekniskt-vetenskapligt ursprung. Det är så till den grad vanligt att det nästan blivit en markör för modern pseudomedicin. Det mest typiska är att användningen aldrig är kvantitativ. Hur mycket kosmisk energi, vitalenergi, livsenergi, subtil energi eller universell energi etc. det rör sig om mätt i Joule eller kalorier får man aldrig veta. Förutom att den alternativa energin aldrig är kvantitativ är den nästan alltid fullständigt osystematisk och inkonsekvent. Ibland talas om positiva och negativa energier, eller goda och onda energier osv. Det finns energicentra och energimönster.

Försöker man pressa en person som på detta sätt talar om energi, eller kanske till och med om energier, på preciseringar och detaljer kommer man oftast ingenstans. Mycket snabbt erkänns att det rör sig om något helt annat än naturvetarens energi. Det handlar här om psykisk energi som det inte finns några metoder att enkelt mäta. Ofta refereras till exotiska, helst orientaliska, uråldriga tankesystem eller naturuppfattningar vars relevans i sammanhanget förutsätts vara svåra att vederlägga eller verifiera för den västerländska normalpersonen. Energibegreppet, använt på detta sätt, är bara en allmän metafor för livskraft eller vitalitet eller något annat, helt ogripbart. Kort sagt det är bara ord, ord och åter ord. Dessutom ord som har till huvuduppgift, verkar det, att dölja en total brist på klarhet, definitioner och metoder.

För den “trötte och spände” finns det numera “energimassage” – där redan namnet måste verka vitaliserande, i synnerhet för den som betalat 500 kronor. Energimassage är “en form av akupunkturmassage, där man med snabba tryck stimulerar bestämda punkter längs kroppens ‘meridianer'”.

Överhuvudtaget är det för alternativmedicinen specifika begreppet “biologisk energi” något som det i alla bemärkelser görs mycket affär av: Mot “energilöshet” kan man för 400-500 kronor per behandling erhålla chakraterapi. (Följande citat är sammandrag från Ákos Horvath, chakraterapeut, Linköping [1]). “Chakraterapin utvecklades genom urgamla teorier om energiströmmar som ger näring åt både den subtila och den fysiska kroppen och håller den vid liv. Genom olika behandlingssätt (…) påverkar terapeuten de subtila energiströmmarna som balanserar hela människan. Detta skapar avspänning, vitalitet och ett harmoniskt sinnelag. Behandlingens mål är att söka sig fram till chakraströmmarnas ursprungliga stabilitet som vi hade vid födelsen (…) Chakraterapi bör inte kombineras samtidigt med andra terapiformer.”

Eller man kan erhålla kristallterapi, där olika halvädelstenars undergörande krafter utnyttjas, genom att placeras på motsvarande chakrapunkter för att hjälpa till att balansera energiflödet. Eller massage med eteriska oljor, aromterapi. Aromaterapi är en “holistisk och förebyggande terapi där stress och spänningar behandlas med framgång”.

Eller varför inte gå ett steg längre och själv utbilda dig till terapeut och lära dig bioenergisk metod, dvs. att “genom beröring påverka kroppens bioenergi, det energifält som finns i och runt omkring kroppen. Du får också lära dig mentala tekniker för att utan beröring förbättra patientens hälsa. Genom mental träning och koncentrationsövningar föreställer du dig personens kropp, dess inre organ och dess olika system för cirkulation och utrensning.” Vilket inom parentes torde öppna lukrativa möjligheter att behandla patienter per telefon.

Det alternativa i offentlig vård

Det finns alltså ett ökat behov av verksamma förebyggande och behandlande metoder för de “nya” sjukdomarna. Vi har ökande sjukvårdskostnader och ständigt ökade besparingskrav inom det offentliga. Man skulle i detta läge ha förväntat sig en ökad restriktivitet från sjukvårdshuvudmännens sida när det gäller bekostande eller rekommendationer av alternativa metoder som ovanstående. Inte bara emedan de saknar dokumentation (sådan har dessvärre varit svår att åstadkomma även för många etablerade metoder t.ex. inom fysioterapin) utan framför allt eftersom man med rätt stor säkerhet kan säga att de aldrig kommer att kunna dokumenteras såsom effektivare än vanlig handpåläggning. De kan i vissa fall vara rent skadliga genom att sprida vanföreställningar om människokroppens funktion, försvåra verklig egenvård genom att mystifiera sjukdomars verkliga uppkomstmekanismer, eller genom att, som citatet från chakraterapin antyder, förhindra eller fördröja insättandet av bättre dokumenterad behandling.

Myndigheterna tycks dock delvis ha gått motsatt väg. Det har blivit på modet hos många sjukvårdshuvudmän att tala om behovet av att “integrera” den alternativa medicinen med “skolmedicinen”. Möjligheterna därtill har utan tvivel ökat genom avskiljande av utförar- från beställarfunktionen. Landsting och Försäkringskassa, för att inte tala om storföretagens personalavdelningar, saknar numera egna personalresurser att utföra rehabilitering av stora patientgrupper och upphandlar därför tjänster från privata utförare s.a.s i paket. Arbetsgivarnas inköp av behandling eller förebyggande insatser görs i stor utsträckning av icke sjukvårdskunniga beställare, som står under direkt inflytande av medias reklamkampanjer för alternativa behandlingar. Det var inte AstraZenecas forskningsavdelning som bjöd in Susanna Ehdin att hålla föredrag, det var personalavdelningen. Alltför ofta blir det fråga om totalt odokumenterade metoder som likt ovanbemälda inte kommit till för att bota eller förebygga utan för att sälja. I vissa fall rör det sig om metoder som sedan länge befunnit sig så nära bevisad verkningslöshet som det överhuvudtaget är möjligt.

Akupunktur köps och används i ökande utsträckning på lösa indikationer. Det förtjänar att upprepas att denna metod har en viss dokumentation vad gäller smärta efter tandkirurgi och möjligen på illamående under graviditet och efter kemoterapi (se bl.a. [2, 3]). Bevis saknas för att det skulle ha någon som helst effekt på t.ex. kronisk neuralgisk smärta eller sådana smärttillstånd där centralnervös sensitisering anses spela en roll (t.ex. fibromyalgi, fibromuskulära smärtsyndrom). Det är nästintill bevisat att akupunktur är verkningslöst för rökavvänjning och dess effekt på stress, ångest och sömnrubbningar är ej heller belagd – men metoden används ändå i ökande utsträckning på dessa indikationer.

Olika former av massage tillhandahålles också. De rabatteras i regel inte av Försäkringskassan, men köps ofta av privata beställare och förekommer hos leverantörer till Försäkringskassa och landsting. Uppenbarligen upplevs många former av massage som mycket positiv av de sjuka, och vi har numera rätt goda neurohormonala modeller som kan tänkas förklara varför [4]. Effekten är dock i allmänhet kortvarig, behandlingen kostsam och det torde vara en långsiktigare och mer ekonomisk strategi att lära ut metoden till patienterna och deras anhöriga/arbetskamrater än att behandla. Och att, som nu sker, köpa behandling hos chakra-, kristall- eller bioenergiterapeuter borde inte förekomma.

Ökad användning, ökad forskning?

Användningen av alternativmedicin förefaller öka men endast några enstaka undersökningar av användningen är gjorda. En ofta citerad amerikansk undersökning [5] ansågs på sin tid visa en stor och snabbt ökande användning. Slutsatserna baserades på en telefonenkät, där 1539 personer av ursprungligen screenade 5158 besvarade frågor om sin hälsa och om den typ av behandling man använde. Studien rapporterade en hög användarfrekvens (34%) i stor utsträckning genom att tillämpa en så vag definition av alternativmedicin att inte bara zonterapi, örtmedicin och homeopati, utan också metoder som ryggradsmanipulation, relaxation och hypnos – dvs. sådana som i rätt sammanhang sedan länge anses ha en plats inom naturvetenskapligt grundad medicin, inkluderades däri. Homeopati hade nyttjats av 1% av de intervjuade, likaså akupunktur, således inte speciellt höga siffror.

Samma mönster går igen i en liknande telefonenkät av 1000 personer i Stockholms läns landsting [6] som påstås visa att 20% hade använt alternativmedicin under det senaste året. Men hälften av dessa hade vid sitt senaste besök åtnjutit massage. 75% av alla terapier gällde rörelseapparaten. Bland terapier som är representerade i branschorganisationen KAM (Kommittén för alternativ medicin) hade endast några promille av de tillfrågade använt homeopati eller zonterapi vid sitt senast terapitillfälle.

Storbritannien lär ha fler alternativmedicinska terapeuter än allmänläkare. Allmänhetens direkta avgifter (out of pocket) i USA är lika stora för alternativmedicin som för konventionell sjukvård. Undra på att även konventionella sjukhus i USA öppnar avdelningar med alternativmedicinska terapier för att erbjuda kunderna (snarare än patienterna) ett fullständigt utbud. Marknadsföringen är intensiv, enbart i USA finns 50-60 företag som säljer homeopatika och världsmarknadens omsättning inom denna lära, en av de mest absurda alternativmedicinska verksamheterna, uppskattades för flera år sedan till 18 miljarder kronor.

Det hävdas allt som oftast att det borde forskas mer på alternativmedicin. De som framför denna åsikt vet knappast att USA:s särskilda institut för detta ändamål, NCCAM (National Center for Complementary and Alternative Medicine), inrättat av politiker, i år har mer än 100 miljoner dollar att spendera. Detta är nästan tre gånger så mycket som den totala budgeten för Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin. Med tanke på den stora satsningen i USA är det anmärkningsvärt att utbytet i form av tolkningsbara resultat hittills är näst intill obefintligt. Vår uppfattning är därför att Sverige gör klokt i att avvakta resultaten från USA:s enorma satsning innan några beslut fattas om eventuellt ökad på forskning kring alternativmedicin.

Om det överhuvud taget ska vara värt att forska kring alternativmedicinska terapier måste deras företrädare dels kunna redovisa ett mått av rimlighet och dels vara beredda att upphöra med terapin i den händelse det skulle visa sig att evidens ej kan påvisas, på samma sätt som skolmedicinen upphört med koppning, mumiepulver, åderlåtning, operation av vandrade njurar m.m.

Hans Isaksson är med. dr och företagsläkare vid Hälsovårdscentralen i Ljungby. Dan Larhammar är professor i molekylär cellbiologi vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Båda är medlemmar i VoF:s styrelse. Denna artikel har i en längre version varit införd i Läkartidningen nr 3/2003.

Referenser

  1. http://members.fortunecity.se/akoshorvath/c.htm.
  2. Carlsson CPO. Long-term effects of acupuncture. Akademisk avhandling, Lund 2000.
  3. NHS Centre for Reviews and Dissemination (Cochrane Collaboration). Acupuncture. Effective Health Care 2001;7(2). ISSN: 0965-0288.
  4. Olausson H, Lamarre Y, Backlund H, Morin C, Wallin BG, Starck G, Ekholm S, Strigo I, Worsley K, Vallbo AB, Bushnell MC. Unmyelinated tactile afferents signal touch and project to insular cortex. Nature Neuroscience 2002;5(9):900-904.
  5. Eisenberg DM, Kessler RC, Foster C, Norlock FE, Calkins DR, Delbanco TL. Unconventional medicine in the United States. Prevalence, costs, and patterns of use. New England Journal of Medicine 1993;328(4):246-52.
  6. Stockholmare och den komplementära medicinen. HSN12/01. Hälso- och sjukvårdsnämnden, Stockholms läns landsting. 2001.
Vetenskap och Folkbildning