post id: 25123
    cats: 1
    out: 1
    tn: https://loremflickr.com/960/480/nature,sky,clouds?lock=25123
  

Personer som spontant fattar eld

Spontan själv­förbränning (engelska: Spontaneous Human Combustion eller SHC) är idén att en levande mänsklig kropp riskerar att fatta eld av sig själv och helt brinna upp, utan yttre påverkan. Fenomenet finns beskrivet första gången 1763 i Jonas Duponts verk “De Incendiis Corporis Humani Spontaneis”. Flera skönlitterära verk, bland andra Charles Dickens roman ‘Bleak House’ (1852-1853), har använt SHC som en spännande del av intrigen i sina historier.

Kända exempel på SHC

Flera fall av SHC finns rapporterade, här är ett urval:

• 67-åriga Mary Reeser hittades uppbränd i sitt hus den 2 juli 1951 i Florida efter att hyres­värdinnan lade märke till att husets dörr­handtag var ovanligt varmt. Tillkallad polis hittade Reesers förkolnade kropp, endast det ena benet återstod. Även stolen hon hade suttit i hade brunnit upp.
• I Dublin på Irland hittades 89-åriga Margaret Hogan död och bränd i sin fåtölj den 28 mars 1970. Plastblommor som stod mitt i rummet hade smält av värme­utvecklingen, precis som rutan på hennes TV-apparat. Ingen yttre eldkälla kunde identifieras.
• 1980 hittades 73-årige Henry Thomas i sitt vardagsrum i Södra Wales. Hans kropp hade förbränts av eld och endast hans huvud och benen nedanför knäna fanns kvar. Fötterna och smalbenen var fortfarande klädda i strumpor och resterna av byxbenen.
• I december 2010 tillskrevs Irländske Michael Flahertys död “spontan själv­förbränning” av myndigheterna. Han hittades liggande på ryggen med huvudet närmast en öppen spis. Brand­skadorna var begränsade till vardags­rummet och den helt brända kroppen, samt taket ovanför och en del av golvet där han hittades.

Vetenskapliga undersökningar

I början av 1980-talet ägnade Joe Nickell, känd utforskare av paranormala påståenden, tillsammans med kriminal­teknikern John F. Fischer två år för att undersöka ett 30-tal fall av spontan själv­förbränning. De kom fram till att kropparna dessa fall hade befunnit sig i närheten av eldfarliga saker såsom stearinljus, eldstäder eller oljelampor och dylikt. Man behövde inte ta till någon “spontan antändning inifrån” som förklaring. Vidare fanns det ofta brännbart material i närheten, till exempel kuddar eller soffdynor. Även offrets kläder eller kanske en filt kunde förklara en mer grundlig förbränning av kroppen genom den så kallade veke-effekten.

Veke-effekten

Veke-effekten, som bland annat testades i ett avsnitt av TV-programmet Q.E.D. på engelska BBC, innebär att kläderna på en kropp fungerar ungefär som en veke i ett ljus. Precis som när man bränner ett ljus så är det inte i första hand tyget som brinner utan det förångade (kropps-)fettet. Försök med griskadaver visar att en sådan eld kan brinna under lång tid med höga temperaturer och med korta lågor, vilket skulle kunna förklara hur en kropp kan förkolnas väldigt grundligt utan att antända omgivningen.

Slutsats

Brandolyckor med tragiska slut förekommer dessvärre och ibland kan omständig­heterna se märkligt och förbryllande ut. Själva branden gör att det kan vara svårt att exakt avgöra hur det har gått till i det enskilda fallet. Men man kan konstatera att det inte finns några belägg för att en kropp spontant kan fatta eld. Veke-effekten är vidare en trolig förklaring till hur en mänsklig kropp kan förtäras på ett till synes obegripligt sätt.

Länkar:
Wikipedia: Spontaneous Human Combustion
Wikipedia: the Wick effect
Edinburgh Skeptics: Spontaneous Human Combustion
the Skeptic UK: Spontaneous Human Combustion: The truth behind the myth of Mary Carpenter
Wikipedia: Jonas Dupont

Skeptisk måndag med VoF
Varje måndag publicerar vi ett blogginlägg om ett ämne som berör våra intresse­områden, dvs vetenskap, pseudo­vetenskap, myter, kon­spirations­teorier eller skeptiker­rörelsen som sådan.