Av: Bengt Österdahl

Bengt Österdahl — Sat, 16 Oct 2010 11:58:31 +0000

Läste valda delar av behörighetsutredningen och blev lite intresserad av hur norrmännen i Tromsö bedriver sin ”forskning” inom KAM. Det visade sig att rätt mycket handlar om attityder till alternativmediciin, och det kastar väl knappast något ljus över områdets berättigande utan avslöjar snarare befolkningen okunnighet. Men så hittade jag en doktorsavhandling (The ACUFLASH study. Acupuncture treatment for postmenopausal hot flashes : can traditional Chinese acupuncture in addition to self-care reduce hot flash frequency and intensity, compared with self-care alone?) som kortfattat ansågs kunna leda till slutsatsen att akupunktur är verksamt i att minska besvären av typ vallningar och nattsvettningar som många kvinnor i menopaus upplever. Man behandlade två ”matchade” grupper – den ena med akupunktur och den andra endast med rådgivning om egenvård. Resultatet blev att en viss skillnad förelåg till akupunkturens fördel. Självklart tas en sådan studie som en indikation (uttrycks säkert ofta som ”bevis”) på att akupunktur ”fungerar”. Den slutsatsen kan man inte dra! Däremot kan man kanske dra slutsatsen att placebo fungerar – och det visste vi redan. Ska man göra studier över akupunkturen så får man nog lov att som kontrollgrupp använda sig av personer som får verkningslös akupunktur. Det kan man åstadkomma genom att inte sticka nålarna i de s k akupunkturpunkterna utan på andra slumpmässigt valda platser på kroppen. Jag tror att akupunktörerna inte är så intresserade av att göra en sådan studie de kanske anar att det faktiskt inte spelar någon roll var man sätter nålarna.
En annan intressant aspekt är att det torde vara omöjligt att bedriva forskning om många av de alternativmedicinska terapierna eftersom man ju vill göra jämförelser med skolmedicinen. Men flera AMK-terapier har en helt annan utgångspunkt (t ex opåvisade ”flöden” eller ”energier”, ”meridianer” mm) vilket för med sig att ett sjukdomstillstånd hos en individ beskrivs i två helt olika världar som inte går att förena. T ex har man ju inom homeopatin överhuvudtaget inget diagnosbegrepp utan utgår enbart från symtom. Symtomet trötthet ska enligt homeopatiska grundprinciper behandlas på ett sätt oberoende av vilken orsak som skolmedicinen anser som upphovet till tröttheten. Ett forskningsupplägg under de förutsättningarna som båda parterna (homeopaten och skolmedicinaren) kan vara nöjda med är inte möjligt att formulera.

Kommentarer på: Det norska experimentet – NIFAB – del 4

Av: Bengt Österdahl