Bortträngda minnen

bortträngda-minnen-sigmund-freud

Sigmund Freud och hans psykoanalys har bidragit till föreställningen om bortträngda minnen.

Bortträngda minnen, en föreställning om att traumatiska upplevelser kan trängas bort fullständigt från en persons medvetande, för att enbart kunna plockas fram med hjälp av psykoterapi. Detta ska inte blandas ihop med att man inte minns allt från sin barndom, eller att en person inte vill tänka på vissa obehagliga minnesbilder och därmed medvetet undviker att behöva närma sig dessa.

Idén om bortträngda minnen är nära förknippad med de pseudovetenskapliga psykoterapimetoder som syftar till att återuppväcka dessa ”minnen”. Det är en mycket riskabel metod som innebär stor risk för inplanterandet av falska minnen. Ofta är varken terapeuten eller klienten är medveten om att de ”minnen” man letar fram i själva verket lika gärna kan vara nypåfunna.

Teorin om bortträngda minnen har bidragit till felaktiga domar

Påståenden om bortträngda minnen har lett till att personer dömts för incest, men sedan friats när det visat sig att de påstått bortträngda minnesbilderna i själva verket var ett resultat av terapeutens förväntningar. En annan risk med att terapeuter tror på fenomenet ”bortträngda minnen” är att de lätt tolkar alla klientens symptom som tecken på ett tidigare (numera glömt) övergrepp. Därmed riskerar man både en felaktig diagnos, falska utpekanden av förövare och att de verkliga orsaken till problemen inte adresseras.

I Sverige är historien om den påstådda seriemördaren Thomas Quick ett exempel på hur en terapeuts förväntningar på bortträngda minnen kan få en person att fantisera fram historier. Ett annat exempel, som liksom Quick-skandalen avslöjades av journalisten Hannes Råstam, är ”Fallet Ulf” där en pappa dömdes till åtta års fängelse efter att hans dotter i psykoterapi börjat ”minnas” ett hundratal grova sexuella övergrepp. Han visade sig senare vara oskyldig.

Vidare läsning: