Forum för vetenskap och folkbildning

Hos mig har den det mot dig. Det vet jag och erkänner villigt, men kanske inte glatt. Jag vill inte ursäkta den hårdare tonen, men jag är helt enkelt trött på att försöka, försöka, försöka och bara mötas att häxbrännarskitsnack och tramsande om vetenskapstroende, och ett fullständigt förakt för den faktiska kunskap som finns hos så många här, men som du handviftande avfärdar för att den motsäger din tro. Gång på gång.


För min del har det inget med Garvarn att göra.

Jag berörs inte så mycket för egen del, men det bekymrar mig att personer som verkar ha huvudet på skaft och verkar vara schyssta personer anammar en sån dålig pedagogik, för du kan väl inte mena att du tror att den skulle han någon positiv effekt? Förvisso kan den skrämma bort en del woowoos eller oliktänkande, men i det långa loppet vad vinner ni på det? Ingenting, snarare förlorar ni, förlorar i trovärdihet och ni gör alla de som sitter inne med kunskap här en otjänst, de dras ju ner i smutsen med er.



Nej jag hoppas inte det, han är ett bra ex på hur man inte ska gå till väga.

Vad gör dig till lämplig att bedöma det? Alla olika typer av pedagogik har använts till dig... helt utan resultat.
Vissa är helt enkelt obildbara och de har mycket lite att lära ut om vilken pedagogik som fungerar... då INGEN fungerar på dom.

Nyfikenhet fungerar på mig!

Vad är en nyfiken pedagogik och vad har du lärt dig med den? Att evolutionen inte är intelligent? Att dina spöken med absolut största sannolikhet inte är spöken? Att även ditt minne kan lura dig precis som alla andras?

Då verkar det än märkligare att du inte läser litteratur eller länkar du får som tips.

Jag vet inte om du menar mig där, men jag föreställer mig att jag har anammat förhållandevis god pedagogik mot dig ett bra tag. Och vad har jag/vi fått för det? Jo, häxbrännarjämförelser, fascistanklagelser, gnäll om censur för att vi rättar dig när du har fel, ett evinnerligt tjat om att du minsann tar till dig vad vi säger, för att två inlägg senare bete dig som att inget i ämnet har sagts femtusen gånger tidigare.

Respektlöst är det minsta jag vill kalla det.


Jag tror själv att man inte vinner något på att sätta motståndaren i försvarsställning alla gånger. Tillvägagångssättet måste enligt mig anpassas efter vem man adresserar och vad man vill uppnå. I det här avsnittet av For Good Reason tog man upp just konfrontering och argumentation med troende. Carol Tavris påstod att ett "Du har fel, du är dum!" är kontraproduktivt, och det är inte första gången jag har hört det heller.

Men, hur länge ska man underlåta sig att kräla i pedagogikträsket när det inte ger någonting? Därmed inte sagt att man måste bli oförskämd, men att man kanske ska säga "det här ger inget".

Garvarn, om du läser detta vore det intressant med din syn på Tavris inställning. (Om du ids lyssna på avsnittet, d.v.s., för jag minns inte exakt vad hon sade, men andemeningen var den jag beskriver ovan).


Jag tror att hans taktik har sin plats, men att den också ibland kan vara helt fel.

Det har redan påpekats innan, men jag reagerar på detta. Du säger så hela tiden, men visar du det? Du säger att du är nyfiken och vill ta till dig kunskap, men du stretar emot hela tiden. Varför? Istället attackerar du vetenskapen som sådan och den vetenskapliga metoden, som du inte ens förstår (det är ganska klart vid det här laget, men du vill säkert påstå motsatsen). Varför?

Vad är du nyfiken på och hur tillgodoser du den nyfikenheten? Inte med att ta till dig vetenskaplighet och vetenskapliga rön i alla fall. Visst får du vara nyfiken på andra sätt (läs: att hålla fast vid dina övertygelser på alla fronter), men låtsas inte som att det är en motsvarighet till ett öppet sinne och kritiskt tänkande.

Jag såg detta lite sent och hinner inte lyssna nu men jag tar tag i det när jag kommer tillbaka. I tråden Om skeptisk påverkan tror jag att jag betonade att en pedagogisk ansats i en icke-pedagogiska kontext är vansinne och dess legitimitet snarare är ett uttryck för viljan att bevara "pedagogens" självbild - en saklig och metodisk framställan har snarast motsatt effekt om mottagaren redan gett uttryck för en position. Framställan blir då snarare en övning att skärpa den egna positionen, som man är mer lojal mot. Men jag återkommer!

Jag har just lyssnat igenom detta, och inget nytt under solen där, det hon säger har jag försökt att säga länge( fast i lite andra ord), man kommer ingenstans med en garvarnpedagogik, att säga "att detta ger inget" är ett alternativ, för det är möjligen så det är.
Bra inslag och en smart kvinna, måste det till en kvinna för att ändra på språkbruket hos (vissa) skeptiker?

Nåja, snarare en kritiskt tänkande individ. Men hon är inte först, varken som kvinna eller som individ. Hon uppmärksammas för boken, inte för att det skulle vara nydanande med den sortens bemötande.

För övrigt är det ett bra program. Rekommenderar det (och tidigare avsnitt) även i fortsättningen, simone!

Jag skulle vilja säga att Garvarns "pedagogik", om det finns någon sådan, mer handlar om att utbilda de som tittar på, samt naturligtvis Garvarn själv.
Jag har lärt mig massor av Garvarn.

Håller med om det ,och därför ligger det på mina favoriter för närvarande.

Jag ifrågasätter inte Garvarns kunskap, men däremot hans sätt att debattera mot meningsmotståndare. Fast egentligen brister den delen av hans kunskap, den pedagogiska, tror inte att han vinner vanligt hederligt folk på sin sida när det gäller sättet att debattera på, förutom folk med mobbingtendenser.

Min "pedagogik" - ett begrepp som inte är relevant för denna kontext eller diskussionen vi för här och annorstädes - är mycket medveten och fullt ändamålsenlig. Det är nog snarast så att jag inte har det syfte både folk och fä tycker att jag borde ha, kombinerat med att man i båda läger förväxlar rationalitet med fördomar. Själv är jag mycket nöjd med vad jag åstadkommit.