Forum för vetenskap och folkbildning

Precis den vansinniga tolkningen som omöjligen kan vara sann, gjorde jag också.

Jag kommer att tänka på feministen som försökte bevisa att fysik var en patriarkalisk vetenskap i och med att klassisk mekanik fick mer plats i undervisningen än flödesmekanik. Projektiler är manliga medan vätskor är kvinnliga, menade hon.

Källa: Boken Mumbo-Jumbo - hur skitsnacket erövrade världen.

JAg talade just med min dotter. Hon förstod inte begreppet "död materia". däremot förstod hon begreppet "saker som inte lever".

Jag vet inte om det här är "typiskt flickor" eller "typiskt barn", att en viss sorts abstrakt uttryckssät är svårare att ta till sigän det konkreta.

Jag har ingenting emot att man i fysikutbildningen följer samma mognadsprocess som den mänskliga idéhistorien, dvs att man utgår från ett kännande, filosoferande tänkande som observerar och drar upp spekulationer om hur saker skulle kunna vara utan att försöka fastställa om det man har tänkt fram är rätt eller fel.

För eller senare kommer man dock till den brutala puberteten, då allmänna funderingar skall skrapas av mot ett galileiskt experimenterande. och följas upp med en matematiskt logisk rationalism. Jag vet inte vid vilken ålder detta skall ske, men att undrhålla barnet från det och ändåp få det att tro att det är "fysik" det läser vore att göra barnet en pedagogisk björntjänst.

Sören Holst och jag har satt ned foten med anledning av att Moira von Wright föreslagits som ny rektor för Södertörns högskola.

Bra, det är dock så jävla tragiskt att genusvetenskapen i så stor utsträckning domineras av sådana vetenskapliga ärkerelativister som von Wright verkar vara. Fast nu har jag i ju för sig bara läst den omtalade rapporten.

Bravo Olle Häggström. En utmärkt artikel!

Har nu under några dagar försökt googla reda på om von Wright har någon fysikutbildning överhuvudtaget. Det verkar inte så.

ja, man blir lite orolig om genusvetenskapen helt ska domineras av hermeneutik, strukturalism och dylikt, och tränga undan mer empiri: konkret statistik t ex.

Tyvärr har den här sortens berättigade och sakliga kritik av vissa delar av genusforskningen en tendens att locka fram massa dräglande dårar till rabiata antifeminister från sina hålor, vilket syns i kommentarsfältet.
Tacka vet jag Silvio Berlusconi.

Som lite kuriosa så är Moira von Wrights farfar Georg Henrik von Wright, så vitt jag har förstått.

Ojdå, då kan man säga att äpplet föll långt från trädet, eller det kanske var ett löv som blåste långt bort till förvirringens land.

Det skulle behövas ett upprop till försvar för sanningssökandet och mot flummet som breder ut sig på universitet och högskolor.

Fast GH von Wright är kanske född lite väl sent (1916) för att vara farfar? Fick uppgiften på en liten fest i tisdags...

Men FFS! Tar det aldrig slut på stollar? Faktum är att jag känner mig personligen förorättad som kvinna över detta fullkomligt... blodtryckshöjande... skitsnack!

Moira von Wright har nyligen blivit förslagen som rektor vid Södertörns högskola. Kritik mot detta finns att läsa på newsmill

Mycket bra artikel.

Vill inte egentligen försvara von Wright, men hon pekar på ett pedagogiskt problem där läraren (och skolan i stort) missar en sak. Läraren tar ett exempel ur vardagen (ett exempel han inte är intresserad av) för visa sin poäng och när flickan tar exemplet på allvar står läraren handfallen.

Många har väl hört den om Per som är ute och rastar hunden, och då råkar på sin engelsklärare. Läraren som är en vänlig själ frågar "Hej Per, är du ute och går? Vad heter hunden?", och Per svarar "T-t-the d-dog".

Flickan i von Wrights exempel missar att hennes lärare är just lärare, och som sådan kommer med abstrakta exempel som inte har ett dyft med verkligheten att skaffa, och att han inte är intresserad av ett svar på själva grundfrågan som i någon mening är retorisk, och endast ett led i hans abstrakta resonemang.

Per å sin sida förmår inte se att en lärare faktiskt kan ställa en rak fråga som han eller hon faktiskt inte vet svaret på.

Flickan kan mycket väl ha ett vetenskapligt sätt att tänka, men gör missen att hon tror att lärarens fråga (i vardaglig bemärkelse) var ärligt ställd. Per kan inte tänka tanken att den skulle kunna vara det.

Detta är en pedagogisk och inte en vetenskaplig, fysisk fråga. Hur ärlig kan man vara som pedagog utan att förlora lyssnaren. Var hittar vi pedagogiska exempel ur vardagen?

Jag kan bli dyster till sinne när jag tänker på framtiden, eftersom vetenskapen i mycket är så specialiserad och kräver så mycket bakgrund att inte ens den vetenskapligt allmänbildade förmår ha ett kritiskt förhållande till all påstådd empiri och teoribyggande vi bomarderas med via media. I den meningen kan vi inte som lekmän ha ett vetenskapligt förhållningssätt, utan får acceptera eller förkasta utsagor på känn.

Och faktum kvarstår, vi har få kvinnliga fysiker.

Vänligen, Ylan