Mileva skrev:
jayeye skrev:
Mileva skrev:
Flickan? Pratar hon om en speciell händelse, eller menar hon faktiskt flickor generellt? Oroväckande resonemang oavsett! Så vetenskapligt tänkande kan sättas mot "kvinnligt tänkande" (vad nu det är...), är det verkligen så hon menar? Som kvinna inom natuvetenskapen sitter man och är förolämpad nu.
Har väldigt svårt att förstå vad flickexemplet har med något att göra. Bägge gör ju typ fel. Han har skapat ett fall för att visa på hur ämnens lösningshastighet är beroende av temperaturen, han valde te och socker för illustrationens skull, felet han gör är att inte förklara det.
Flickans fel är mer vetenskapligt, för att få bra data och minimera felmätningar så gör man så många undersökningar man kan. Minimerar mätfel och få många mätvärden för en bra statistik. Egentligen kanske det också är hans fel att han inte förklarar det. Flickans invändning skulle då vara ointressant.
Man skulle ju också kunna anklaga läraren för att diskriminera flickan i det här fallet. Han förklarar ju inte alls varför det är bättre med flera mätpunkter. Man skulle kunna hävda (utan belägg, men ändå) att hade det varit en pojke som hade haft samma invändingar som flickan hade han kanske tagit sig tid att föklara istället för att avfärda eleven. DET hade ju varit ett verkligt problem, om flickor och pojkar blir bemötta på olika sätt i den här situationen. Det är ju vad det borde handlat om..
Vill inte egentligen försvara von Wright, men hon pekar på ett pedagogiskt problem där läraren (och skolan i stort) missar en sak. Läraren tar ett exempel ur vardagen (ett exempel han inte är intresserad av) för visa sin poäng och när flickan tar exemplet på allvar står läraren handfallen.
Många har väl hört den om Per som är ute och rastar hunden, och då råkar på sin engelsklärare. Läraren som är en vänlig själ frågar "Hej Per, är du ute och går? Vad heter hunden?", och Per svarar "T-t-the d-dog".
Flickan i von Wrights exempel missar att hennes lärare är just lärare, och som sådan kommer med abstrakta exempel som inte har ett dyft med verkligheten att skaffa, och att han inte är intresserad av ett svar på själva grundfrågan som i någon mening är retorisk, och endast ett led i hans abstrakta resonemang.
Per å sin sida förmår inte se att en lärare faktiskt kan ställa en rak fråga som han eller hon faktiskt inte vet svaret på.
Flickan kan mycket väl ha ett vetenskapligt sätt att tänka, men gör missen att hon tror att lärarens fråga (i vardaglig bemärkelse) var ärligt ställd. Per kan inte tänka tanken att den skulle kunna vara det.
Detta är en pedagogisk och inte en vetenskaplig, fysisk fråga. Hur ärlig kan man vara som pedagog utan att förlora lyssnaren. Var hittar vi pedagogiska exempel ur vardagen?
Jag kan bli dyster till sinne när jag tänker på framtiden, eftersom vetenskapen i mycket är så specialiserad och kräver så mycket bakgrund att inte ens den vetenskapligt allmänbildade förmår ha ett kritiskt förhållande till all påstådd empiri och teoribyggande vi bomarderas med via media. I den meningen kan vi inte som lekmän ha ett vetenskapligt förhållningssätt, utan får acceptera eller förkasta utsagor på känn.
Och faktum kvarstår, vi har få kvinnliga fysiker.
Vänligen, Ylan