Forum för vetenskap och folkbildning

Eftersom buggis inte verkar veta hur man startar en ny tråd tänkte jag hjälpa till.

Frågan är alltså: Finns det ett korn av sanning i antroposofin och ska man ta det eventuella kornet på allvar?

/Jonas

..och vari består det, skulle jag vilja veta?

Först och främst behöver vi veta vad kornet är, som sagt.

Att antroposofer och andra ockult-bekännare tycker att det existerar är ju uppenbart.

Det här ser intressant ut om man tänker på vad som skrevs i den förra tråden som odlaren startade.

Jag skrev där att jag anser att det finns ett korn av sanning i det som Steiner sa och som jag värderar högre än Chicagoskolans finanspolitik.
-Det är skillnad mellan tro och vetande. Jajamän innan idé prövats så befinner den sig på trostadiet, när idén prövats vet man om den var bra eller ej.
-Övning ger färdighet, ja det är väl egentligen samma som ovanstående. Fast mer rekursivt, dvs att man upprepar sina försök utifrån vad man tror att man vet om utfallet från det förra försöket och korrigerar med hänsyftning till vart man tror att man är på väg.
-Det gör ont när knoppar brister. Det gör ont när det går snett typ, halkar eller kör huvudet i väggen. Men det är då man märker att det är nåt på g.

Det här är vad jag vaskat ut från Steiners böcker och föredrag med mera. Jag är inte den där fundamentalistiska typen som sväljer allt med hull och hår. Bara för att nån har rätt i en fråga så innebär det inte att den har rätt i alla andra.

Waldorfpedagogiken bygger väldigt mycket på personligt övande, därför tycker jag att den är bra och jag ser att det oftast fungerar bra. Däremot tror jag inte på allt som folk säger bara för att de är eller säger att de är antroposofer. Mycket får man bara låta passera men jag tycker att det är viktigt att både lärare och elever får tillfälle att pröva sina idéer och kunskaper, det är ett bra sätt att bli klokare på. Och då är det bra om man känner till från början att det inte är en katastrof om det blir fel ibland. det är ju så man lär sig det mesta, man provar och försöker tills det funkar.

Sen har vi det där med andevärlden, etervärlden och den fysiska världen. Den indelningen kanske var unik på 1800-talet men det är den inte idag. Nybörjare har ofta en tendens att överdriva sitt engagemang och skaffar sig gärna ett språkbruk som ska verka mer insiktsfullt än det är, men det imponerar inte på mej, snarare tvärtom.

Härmande verkar snadrare vara ledstjärnan.

Vad händer om läraren upptäcker att waldorfpedagogiken inte fungerar lika bra som annan pedagogik?

Unik på 1800-talet? Den var väl snarare högsta mode? Exotism, Esoterism, Spiritism, Magnetism, Blodsmystik, Niebelungens ring, Blavatsky, Steiner, Teosofi, Antroposofi etc. etc.

Unik, nä. Steiner snodde ju allt det där från andra, och kokade ihop sin egen kompott.

Ursäkta, men vilket var kornet?

Det undrar jag med. Det jag lyckats uttyda ur buggis text är att han anser waldorfpedagogiken är bra för att den bygger på övande.

"Trial by error" och allmänt övande är ju centralt även i den behavoristiska pedagogiken, en inriktning som jag misstänker att waldorfanhängare ogillar starkt.

Du upprepar dig bara!

Ja, det är skillnad mellan tro och vetande. Antroposofin (aka. Steiner) har ingen filosofiskt eller moraliskt godtagbar lösning på det problemet.

"Övning ger färdighet". Snarare är det så att ritualiserad upprepning ger indoktrinering.

"Det gör ont när knoppar brister". Visa mig dom knoppar som brister i Waldorfutbildningen.

Jag antar att du inser att det inte var Steiner som skänkte mänskligheten dessa insikter.

Speciellt det här med tro är en svår avdelning i samband med Steiner.
Det som han la fram i sina böcker och föredrag ansåg han vara den högsta graden av vetande, ett vetande som bara de få människor som var lika högt utvecklade som Steiner (enligt Steiner) kunde vara del av. De som kallar sig antroposofer vet inte, men tror på vad Steiner sade.
Antroposofin är helt enkelt en religion och Steiner är dess profet.
Steiner kallade det 'andevetenskap', men det är ju bara trams.

Jaså? Av alla beskrivningar jag fått (av såväl motståndare som anhängare) så verkar alla öva på exakt samma saker. Kan det bli mindre personligt än så?

Nej men han samlade ihop vad han visste med en teknikers nitiskhet till ett tankesystem som ledde till en teori om hur barn bäst borde undervisas för att kunna stå på egna ben både när det gällde tänkande, görande och kännande. Den klassiska skolan bygger fortfarande på att man ska bli en bra anställd, inte en bra människa. Jag ser att det fungerar i praktiken men inte utan undantag. Waldorflärare är inte perfekta minsann och jag gillar verkligen inte troende antroposofer. Det har jag aldrig gjort.

Ja man kan förstås inte öva åt nån annan. Jag har hört många versioner av "House of the rising sun" men ingen är rätt, så som jag spelar den alltså..