Dûrion Annûndil skrev:
...
Dûrion Annûndil skrev:
Den större frågan huruvida vår vilja verkligen är fri besvarar du alltså inte, utan du nöjer dig med att kalla "valmöjligheter" (oaktat att de alltså är begränsade av så många faktorer) för uttryck av en en fri vilja.
<...>
Individen möjlighet till ett
fritt val kommer alltid begränsas av att valmöjligheterna är begränsade,
Butiker med olika sortimentJag har inte läst igenom tråden (bara några inlägg här på slutet) men jag noterar att du här verkligen ringat in problemets kärna - att vi väljer bland alternativ. Eller annorlunda uttryckt: "
Vi väljer bara på det som finns i butiken".
Man bör därför se upp med vilka "butiker" man besöker, så att den frihet vi trots allt har inte begränsas på ett felaktigt sätt.
En kristen tänkare på 1800-talet påpekade, i polemik med sin tids teologer och filosofer (och i någon mån även Luthers syn på detta) genom att fastslå att vi verkligen HAR en fri vilja. Det naturalistiska alternativet (att vi är hjälplöst i händerna på enbart visserligen komplexa men naturliga processer, vore att förneka möjligheten för människan att sätta sig ÖVER just dessa "lagar", bland annat genom att visa nåd och barmhärtighet - dvs tvärt emot naturen som inte visar någon nåd åt de dåligt anpassade). Att det finns ett mått av frihet är alltså helt grundläggande för att kunna se någon mening med Bibelns (Guds) övergripande budskap till människorna.
Men tänkaren konstaterade inte bara att det finns ett mått av frihet (som dock begränsas av alternativen), utan han gick vidare och definierade de två olika frihetsbegrepp som om de sammanblandas ställer till oreda när vi funderar kring vår fria vilja. Han indelar fri vilja som:
§1.
Aktiv fri vilja ("fullständig frihet", dvs vi skapar även alternativen att välja på).
§2.
Passiv fri vilja (Vi väljer bland alternativ, dvs "vi väljer BARA på det som finns i butiken")
Man kan nu tänka sig att BÅDE fri vilja enligt §1 och §2 förekommer, men då troligen på helt olika nivåer. Jag kan ju bestämma mig för att börja tillverka två slags ostar, så att jag kan välja en passande sort för olika måltider. Notera även att sedan jag nu själv skapat ostarna nu också kan välja på om jag överhuvudtaget vill ha ost eller inte som tillbehör till måltiden.
Alla ostars moder!Men så en natt drömmer jag om en helt fantastisk ost, en som alltid är god, en vars smak och konsistens passar till alla drycker, och som aldrig tar slut hur mycket man än äter av den. Drömosten. Alla ostars moder.
Men denna ost kan jag inte själv skapa. Jag kan inte äta den, jag kan inte ens "välja" den, för den finns inte. Det alternativet finns inte. Den finns inte i butiken, och jag kan inte ens själv skapa den, inte hur gärna jag än skulle vilja!
Jag har alltså i fråga om Drömosten endast "Passiv fri vilja", jag kan bara välja det alternativet om det finns. Jag har inte den 'Aktiva fria vilja' som skulle krävas för att kunna själv skapa den Drömost jag så gärna skulle vilja ha.
Och om jag byggde mitt liv på illusionen om min frihet att välja att leva endast på min Drömost kommer mitt liv med säkerhet att få ett snöpligt slut. Men jag kan förstås välja att slösa bort mitt liv även på det sättet (återigen ett Passivt fritt val, mellan två alternativ, att sluta svamla eller att välja något ätbart bland verkliga existerande ostar).
Vad lär Bibeln explicit om valfrihet?Som klassiskt bibeltroende blev jag genast mycket intresserad av Bibelns syn på detta, efter att jag fick nos på indelningen av den fria viljan i
Aktiv fri vilja respektive
Passiv fri vilja. Eftersom de flesta nutida teologer skäms för Bibelns Gamla Testamente så sökte jag naturligtvis, rebell som jag är, som ivrigast just i den "butiken" efter relevanta exempel på fri vilja. Jag menar, GT är ju bara an "gammal bok" med en vidrig despot till Gud som domderar och lever om och skrämmer folk till total underkastelse?
Mose - en lagisk frihetskämpe?Jag kom rätt snabbt fram till att Moses, han med lagen ni vet, var den som kanske tydligast av alla proklamerade människans frihet att välja! Låt mig, precis som Mose gjorde på slutet, göra en lång historia kort:
Strax innan Mose dog och under förberedelserna för överlämnandet av ledarskapet till Josua, detta alltså alldeles vid slutet av den långa "ökenvandringen", eller uttåget ur fångenskapen i Egypten, då sammanfattar Mose alla de senaste 40 årens vedermödor under den vandring de gjort tillsammans. Det fanns mycket att berätta, men alla kände ju till vad som hänt, både ont och gott, både de trevliga incidenterna och de förtvivlade situationer de med knapp nöd kommit sig levande ur, så Mose uttrycker sig därför mycket summariskt och hjälper alla att lyfta tanken från de förtretliga detaljerna upp till en högre abstraktionsnivå - Han ber dem minnas hur deras liv hade räddats, men också hur dödens verklighet hade drabbat några av dem.
Mose bad dem alltså dra sig till minnes alla välsignelser, men också förbannelser som hade drabbat dem under det senaste fyrtio (40) åren. Folket måste vid detta tillfälle ha lyssnat mycket intensivt på det Mose sade, för de visste att detta kanske var den allra sista gången de fick lyssna till den älskade och respekterade ledare som de gått igenom så mycket tillsammans med. Mose var nu omkring 120 år gammal, men hans blick var enligt Bibelns fortfarande glasklar, och alla insåg att Mose nu öppnade sitt hjärta och lade ut sig fullständigt för sina älskade landsmän en sista gång.
Och så yttrar Mose slutligen de ord som är så avgörande för alla människor, de få ord med vilka Mose sammanfattande vilken sorts fri vilja alla människor har inför Bibelns hemska despotiska Gud:
Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig [berättat om, påmint om]
liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, Ditt valDu må välja. Ett "passivt val" visserligen (dvs vi väljer på färdiga alternativ)(. Men vi uppmanas att välja Livet. Inte döden. Och inte förbannelsen. Vi väljer alltså på det som finns i butiken.
Bibelns Gud, Skaparen, som alltså har koll på helheten i hela universum, Han är den som tillhandahåller alla de viktiga alternativen, de som gäller liv och död. Din frihet förutsätter att han ger dig alternativen. Så att du kan välja. Alla MÅSTE välja.
Men man
måste inte välja livet, absolut inte. Inte om man inte vill. Sådan är han alltså. Skaparen. Bibelns Gud. Han som bara vill ha frivilliga omkring sig. Och om någon ännu inte tror att detta är hur Bibelns Gud ger dig sin inbjudan att komma, så vill jag påminna om att Jesus, han som var ifrån begynnelsen, och som är, och som skall komma, sade följande till sina trognaste efterföljare, efter att han sett stora skaror slutligen lämna honom på grund av hans irriterande sätt att alltid framhålla sanningen åt folk:
Joh 6:67 skrev:
Då sade Jesus till de tolv: "Icke vill väl också ni gå bort?"
Typ. Han kunde lika gärna ha sagt: Stick. Vad står ni här och hänger för? Ni har ingen aning om vilka fasor som väntar er, men här står ni och dreglar och väntar er att få fina positioner i landets nya ledning under mitt välde, och jag säger bara; Psssst, glöm det. Varför tar ni inte bara och drar, som den där folkhopen därborta, som redan gett sig iväg? Nå? Schas på er!.
[Men] Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.
Trots att Petrus uttrycker sig på detta sätt menar han inte att det inte fanns ett alternativ. De kunde ju faktiskt välja det andra alternativet, det som INTE var Livets ord, nämligen dödens eller den totala intigheten. Förbannelsen.
Vi kan alltså välja att inte ens gå till butiken. (Guds "butik" är dock fortfarande öppen, men Bibelns eskatologi ger vid handen att öppettiderna är tämligen osäkra).
// Rolf Lampa
Edit: Stavn + formulering.