Misslyckad Bem-uppföljning publicerad
En av de mest omtalade parapsykologiska artiklarna under senare år författades av Daryl Bem och publicerades i Journal of Personality and Social Psychology (JPSP, vol. 100, 2011, s. 407–425). Bem påstod att han funnit stöd för prekognition (att se in i framtiden). Studien fick mycket massmedial uppmärksamhet, men metodologiskt kunniga kritiker var föga imponerade. (Se även Peter Olaussons text om illustrerad ovetenskap i detta nummer.) James Alcock publicerade i Skeptical Inquirer (March/April 2011, s. 31–39) en mycket skarp metodologisk kritik av studien. Flera replikeringsförsök sattes igång, men JPSP meddelade överraskande att man inte tänkte publicera några sådana. Detta besked gav också upphov till kontrovers. Enligt Skeptical Inquirer (March/April 2013, s. 5–6) har dock JPSP:s redaktion ändrat sig, för i dess sista nummer 2012 (vol. 103, s. 933–948) finns en replikeringsstudie publicerad. Den misslyckades med att upprepa Bems positiva resultat.
JJ

GWUP:s tester 2012

VoF:s tyska systerförening GWUP (Gesellschaft zur wissenschaftlichen Untersuchung von Parawissenschaften) genomför under någon helg varje år tester av personer som påstår sig besitta paranormala förmågor. Föreningen har utlyst ett pris på 10 000 euro om någon skulle få ett resultat som tyder på paranormal förmåga. Den 20–21 augusti var det dags för 2012 års tester, som genomfördes under ledning av Rainer Wolf. Fyra personer testades, alla med påstått likartade färdigheter, nämligen att ta reda på saker med slagruta, pendel eller dylikt. (Även andra organisationer som testar personer med påstått paranormala förmågor brukar rapportera att rutgängarna är i klar majoritet bland testkandidaterna.)

Först ut var Wolfgang Raschky, ägare till en handelsträdgård i Österrike. Han använder sin pendel för att skilja ut bra och dåliga produkter eller växtplatser. Han sade sig med pendel kunna urskilja om ett ägg är ekologiskt eller ej, eller huruvida utsäde är obehandlat eller betat. Han testades med både ägg och frön. I äggtestet skulle han i 13 testomgångar finna i vilken av tio små pappaskar som ett ekologiskt ägg fanns (i de övriga nio fanns konventionella ägg). I frötestet skulle han i 13 testomgångar finna i vilken av tio små påsar som obehandlade pumpafrön fanns (i de övriga nio var utsädet betat). Man kan förvänta sig 1,3 rätt av en slump. I äggtestet fick Raschky noll rätt, i frötestet ett rätt. När resultatet meddelats uttryckte han förvånat vissa självtvivel och beklagade inför de närvarande journalisterna att dessa kommit förgäves.

Sedan testades 78-årige Edwin Duffner. Denne hade under sitt yrkesliv som byggare haft nytta av sin förmåga att med slagruta ta reda på var t.ex. strömkablar och jordstrålande störzoner varit belägna. Även Duffner deltog i två tester. I det första skulle han i 50 omgångar säga vilken av två elkablar som var strömförande (till en bygglampa på 400 W). I det andra skulle han i 50 omgångar detektera huruvida en plasthink täckt med en handduk innehöll en järnstång eller ej. I bägge testerna kan man förvänta sig 25 rätt av en slump. Duffner skulle ha minst 40 rätt för att gå vidare till fler testomgångar. Han fick 24 respektive 27 rätt. Han ansåg dock att störfält varit närvarande i det ena testet.

Den tredje testpersonen var Stefan Herrmann. Även han skulle i 50 testomgångar avgöra huruvida en kabel var strömförande eller ej. Herrmann använde L-formade pekare (ett slags slagruta). Han fick 28 rätt, vilket faller väl inom det slumpmässigas ramar. Liksom Raschky uttryckte Herrmann vissa självtvivel när han fick reda på resultatet, och han skulle fortsätta att pröva sin förmåga hemma.

Sist ut var Sabine Jaworin, som sade sig kunna ange alla möjliga saker med hjälp av sin pendel. Om någon exempelvis slog upp en bok, sade hon sig med pendeln kunna ta reda på vilken sida som var uppslagen. Man hade kommit överens om att testa henne med mynt. Hon skulle i 50 testomgångar avgöra om ett mynt som placerats under en uppochnedvänd kopp visade krona eller klave. Även Jaworin fick 28 rätt.
GWUP:s prispengar finns fortfarande kvar.
(Källa: Skeptiker 3/2012, s. 124–125.)
JJ

Vad blir Mansi-fotots öde?
Det foto som allmänt anses vara det mest suggestiva av ”Champ”, sjöodjuret som ska finnas i Lake Champlain mellan Vermont och New York i USA och Québec i Kanada, togs en julidag 1977 av Sandra Mansi. Fotot visar en dinosaurieliknande djurkropp, med en karakteristisk lång hals som sticker upp ur vattnet, likt en plesiosaurus (svanödla). Det är inte givet att fotot alls föreställer ett djur – även flytande stockar har föreslagits som motiv. Fotot är svårbedömt av framför allt två anledningar. För det första finns inget negativ kvar. Mansi har förklarat att det slängdes bort, trots att hon också har uppgivit att hon omedelbart förstod att detta foto var mycket viktigt. För det andra har det aldrig fastslagits var exakt fotot togs (vilket försvårat bedömningen av avstånd och storlekar i bilden). Mansi har sagt att bilden togs mellan St. Albans och den kanadensiska gränsen, en sträcka på ca 30 km, men har inte kunnat ge noggrannare besked, och har inte heller varit särskilt intresserad av att bidra till att bringa klarhet i frågan. Robert E. Bartholomew menar i Skeptical Inquirer (May/June 2013, s. 45–48) att dessa omständigheter utgör ganska stora problem för dem som vill tro på bildens äkthet, och han drar fram nya uppgifter som visar att Mansi har ändrat sin historia om vad som hände med negativet.

Tänkvärt är också att Mansi-fotot fram till 1990-talet ofta brukade jämföras med det berömda Wilson-fotot från 1934, mest känt som ”the surgeon’s photo”, föreställande Loch Ness-monstret som ett plesiosaurus-liknande djur. När Mansi-fotot blev allmänt känt i början av 1980-talet var det många som slogs av fotonas likheter, och även forskare spekulerade att de båda odjuren kanske tillhörde samma art. År 1994 erkände en person hur Wilson-fotot arrangerats med bl.a. en leksaksubåt. Frågan är om något fuskerkännande så småningom kan komma för Mansi-fotot. För Wilson-fotot tog det 60 år.
JJ

Röda hund-epidemi i Järna
Ett allmänt vaccinationsprogram mot sjukdomen röda hund infördes i Sverige 1982, och sedan många år är sjukdomen därför extremt ovanlig – varje år smittas som regel 0–5 personer i hela landet. Under sommaren 2012 utbröt dock en epidemi i Järna-trakten. Smittan härrörde från en man som varit på utlandsresa i Centraleuropa. Totalt blev 50 personer smittade, varav 41 barn i åldrarna 1–13 år. 48 av de 50 drabbade var ovaccinerade, medan två vuxna uppgavs vara vaccinerade. Röda hund är framför allt farlig om den drabbar gravida kvinnor, då infektion under tidig graviditet medför stor risk för allvarliga foster­skador orsakade av rubellavirus. Senast ett barn föddes i Sverige med svår fosterskada pga rubella var 2011.

Smittskyddsinstitutet kommenterar utbrottet på sin webbplats: ”Inom ett land som Sverige, med hög vaccinationstäckning mot mässling-påssjuka-röda hund är en större spridning av sjukdomen ovanlig på grund av flockimmuniteten, men en oskyddad person riskerar självklart smitta vid utlandsresa till länder där sjukdomen cirkulerar. Om sjukdomen sedan kommer in i en oskyddad grupp kan spridningen bli omfattande, som illustreras av årets utbrott i och omkring Järna. De milda symtomen gör också att infektionen kan spridas relativt obemärkt, och därmed ökar risken för att gravida utsätts för smitta. Så länge röda hund inte eliminerats i världen är det därför extremt viktigt att den höga vaccinationstäckningen upprätthålls i Sverige så att de gravida får såväl eget skydd som skydd av flockimmuniteten.”

Som Folkvetts läsare säker känner till är det ingen slump att röda hund-epidemin upp­stod kring Järna. Där bor många antroposofer, kända för sitt programmatiska motstånd mot vaccinationer.
JJ

Fängelse för andeutdrivning
Som vi rapporterade i Folkvett nr 1/2012 (s. 77f) väcktes åtal under våren 2012 mot en pappa och en styvmamma till en 12-årig flicka i Borås. Pappan och styvmamman ska ha hotat och misshandlat flickan, bl.a. med en glödande kniv, genom att dunka hennes huvud i golvet och genom att hindra henne från att få mat och uträtta sina behov. Pappan och styvmamman trodde att flickan blivit en häxa. Denna typ av föreställningar hade de tagit med sig från Kongo-Kinshasa. Fallet har nu gått igenom tingsrätt och hovrätt. I tingsrätten friades de åtalade. Tingsrätten betonade i domen bl.a. att det råder religionsfrihet i Sverige. I hovrätten fälldes däremot både styvmamman och pappan, och dömdes till fängelse i 2,5 år respektive 2 år och 3 månader. Även en pastor som varit involverad i händelserna dömdes till fängelse i ett år och tre månader.
JJ

Kanal med alternativa sanningar
Den 12 maj arrangerades Brytningstider i Stockholm, en alternativ minimässa med föredrag, workshops med mera. Flera av talarna har gjort sig kända för olika konspirationsteorier: Ann-Charlotte Stewart om vacciner, Peter Wahlbeck om chemtrails, Mats Sederholm om VoF, för att bara nämna några få exempel.

En av attraktionerna var öppnandet av en ny webb-tv-kanal: Canal 2nd Opinion, ”nyhetskanalen som utmanar de rådande paradigmerna”. I skrivande stund har man på Youtube lagt ut ett reportage från just Brytningstider och två trailers. Där kan man se smakprov ur längre intervjuer med kända namn som Niels Harrit (9/11), Erik Enby (ofta omnämnd i Folkvett, som när han 2007 blev av med sin läkarlegitimation) och Maj Britt Theorin (som när hon satt i EU-parlamentet och försökte få klarhet i vad HAARP egentligen gick ut på).

Kanalen kommer åtminstone till att börja med att lägga ut allt material gratis. Hemsidans adress, www.2op.se, är registrerad på Heléne Bengtsson. Hon driver annars företaget MediaBasen som levererar video och bilder till media.
PO

Ny riksstyrelse
Årsmötet 2013 röstade lugnt och stilla igenom en av de största omvälvningar föreningen har varit med om under sina 30 år. Initiativet till förändringarna togs av valberedningen. Den mest företrädda bostadsorten i den nya styrelsen är för första gången inte Stockholm, utan Uppsala. För första gången finns ingen ledamot av grundarstyrelsen från 1982 med. Sex ledamöter avgick, inklusive vice ordföranden, kassören och sekreteraren. Och medelåldern hos ledamöterna har sjunkit betydligt.

Bakom denna ganska radikala förändring ligger inte, som man skulle kunna befara, osämja eller en upsaliensisk palatskupp. I stället handlar det om att valberedningen visste att styrelsen skulle rekommendera grundandet av en lokalavdelning i Stockholm, och att en motion om detta med stort stöd från aktiva medlemmar skulle behandlas av årsmötet. Motionen gick igenom. Den nya styrelsen är alltså tänkt som en renodlad riksstyrelse. Den är mera utspridd över landet och blir ännu mer än tidigare beroende av telekonferenslösningar som Skype. Ledamöter saknas dock alltjämt i Göteborg och Malmö trots valberedningens ansträngningar.

Vi hoppas få återse flera ledamöter från föregående styrelse när en Stockholmsavdelning konstituerar sig. På denna kommer riksstyrelsen överlåta planeringen av verksamheten där.

Styrelsen har valt Christine Öberg till sekreterare. Kassör saknas ännu i skrivande stund.

MR

Den nya styrelsen
Ordf. Martin Rundkvist, Stockholm (omval)
Vice ordf. Maria Berglund, Stockholm (tidigare ordinarie ledamot)
Veronica Gardell, Stockholm (omval)
Joacim Jonsson, Uppsala (omval)
Fredrik Julihn, Uppsala (omval)
Dan Larhammar, Uppsala (omval)
Kjell Strömberg, Örebro (omval)
Gunilla Burell, Uppsala (nyval): doktor i psykologi med mångåriga föreningsmeriter. Bl.a. f.d. ordförande i VoF Uppsala.
Linda Strand Lundberg, Karlstad (nyval): utbildningshandläggare på universitetet, medgrundare av en kommande värmländsk lokalavdelning, vill förbättra föreningens arbete bland icke-akademiker.
Jonas Vils, Hultsfred (nyval): fältbiolog med breda vetenskapliga intressen som kan öka aktiviteten i södra Sverige.
Christine Öberg, Stockholm (nyval): nydisputerad molekylärbiolog som läser journalistik och kan stärka föreningens kommunikationsarbete.

Vetenskap och Folkbildning