Ledare: Vad får en läkare göra?

Under slutet av 2011 har två rättsfall avgjorts som båda handlar om läkare som förenar sin läkarverksamhet med kvacksalveri.
I det ena fallet gällde det allmänläkaren Anders Pettersson som hade behandlat sina patienter med homeopatiska preparat, under förevändning att dessa preparat var verksam behandling. På grund av detta och sin undermåliga journalföring hade han fått en treårig prövotid för sin legitimation. Men han överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, och där fick han framgång. Domstolen upphävde beslutet om prövotid och lämnade Petterssons agerande utan påföljd. Beslutet var ett nederlag för Socialstyrelsen som hade hävdat att läkarens verksamhet stod i strid med lagens föreskrift att läkare ”skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”. Domstolen menade att sanktioner bara kunde ha kommit i fråga om Socialstyrelsen hade kunnat påvisa att läkarens agerande hade medfört fara för en enskild patient.

Denna lagtolkning är naturligtvis problematisk för patientsäkerheten. Den innebär att myndigheten inte kan ingripa förebyggande mot potentiellt farliga förfaranden, utan måste avvakta tills patienter faktiskt utsätts för fara.

I det andra fallet gällde det läkaren Jan Oleby som under senare år marknadsfört sig som medium och healer. Han anmäldes till Socialstyrelsen för annonser där han gjorde reklam för sin healingverksamhet och samtidigt framhöll att han är läkare. Efter försäkringar om att han inte blandar ihop de två verksamheterna beslutade Socialstyrelsen att låta honom behålla legitimationen. Efter beslutet sade Oleby enligt Aftonbladet: ”Nu vill jag ta det här ett steg längre och införa healing inom vården.” På hans hemsida står det (1 december 2011):

”År 2008-2010 genomgick jag utbildning till healer och medium hos Terry Evans. Nämnda kunskaper samt kunskaper utifrån mitt yrke som läkare utgör grunden för min verksamhet.”

Hans verksamhet syftar således till ett slags kombination mellan healing och läkaryrket. För detta har han dock inte Socialstyrelsens stöd. Tvärtom säger Anders Tegnell, avdelningschef vid myndigheten, att healing inte kommer att tillåtas inom den svenska vården. ”Ska man ge sjukvård i Sverige ska det vara enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.” (Aftonbladet 26 november 2011)
Det är viktigt att observera att dessa rättsärenden inte handlar om vilken slags verksamhet som ska få förekomma. Frågan var alltså inte om homeopati och healing ska vara tillåtna eller ej. I stället handlade det om vilka verksamheter som är förenliga med läkaryrket och med vanlig sjukvård. Birgitta Rydberg och Anna Starbrink, som båda är landstingsråd i Stockholm, tog upp denna fråga i en debattartikel:

”Läkarrollen är inget man hänger av sig vid arbetsdagens, eller det direkta yrkeslivets, slut. Humbugdoktorer av vilket slag det än är ska inte kunna utnyttja läkarrollens auktoritet och lura systemet genom ordklyverier om vad de gör i egenskap av läkare eller inte.” (Svenska Dagbladet 31 oktober 2011)

Enligt Rydberg och Starbrink finns det ”uppenbarliga hål i hälso- och sjukvårdens säkerhetssystem som humbugdoktorerna kan krypa igenom”. Om så är fallet är det, som de också påpekar, nödvändigt att se över lagstiftningen. Läkare ska ägna sig åt den vård och prevention som har bäst stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Som patient ska man kunna vara trygg i att det är detta och inget annat som är grunden för de behandlingar som man erbjuds.
När en passagerare blir akut sjuk under en flygresa frågar kabinpersonalen: ”Finns det en läkare ombord?” Det finns ett skäl till att de inte frågar: ”Finns det en homeopat ombord?” eller ”Finns det en healer ombord?”