Publicerat i Folkvett nr 1/2006.

Bakom clownens mask. Sanningar, sekter och sex. Conny Larsson. Stockholm: Debutantförlaget, 2005. ISBN 91-974438-5-9. 256 s.

Svensken Conny Larsson var under tio år engagerad i TM-rörelsen (transcendental meditation). Han lämnade den för att bara ett par år senare dras in i Sai Baba-rörelsen, där han tillbringade mer än tjugo år av sitt liv. Detta är en självbiografisk bok där huvudbudskapet är en uppgörelse med Sai Baba.

Larssons engagemang i TM var mycket intensivt. Han ägnade sig vissa perioder åt meditation uppemot 20 timmar per dygn. Vi får veta att han var Maharishis “personliga sekreterare”, vilket borde ha gett honom åtskilligt intressant att berätta. Han nöjer sig dock med att berätta något om guruns nattliga umgänge med unga damer.

I boken säger han att han lämnade TM eftersom han “inte trodde ett dugg på dessa nya tekniker för självförverkligande”, d.v.s. tekniker för att levitera och göra sig osynlig. I en text på internet ger han dock en annan version, nämligen att han lämnade TM “mostly due to organisational reasons” (home.hetnet.nl/~ex-baba/). Man får lätt intrycket att Larssons uppgörelse med TM-rörelsen är tämligen ofullständig. Han är idag verksam som meditationslärare på Cypern.

Om Sai Baba är Larsson desto mer avslöjande. Han ger mycket intressanta interiörer från Sai Babas högkvarter i Putthaparti, dit han återvände flera gånger årligen under sin lärjungetid. Vi får t.ex. veta hur Larsson upptäckte att Sai Babas “materialisationer” av aska och guldföremål var trolleritrick. Han berättar också om en svensk diabetiker som uppmanades av Sai Baba att sluta med insulin och använda helig aska i stället. Men bokens fokus är på Sai Babas sexuella övergrepp. Larsson hörde själv till dem som utnyttjades sexuellt av Sai Baba. Guruns förevändning var att korrigera hans “kundalinikraft”. Så småningom blev Larsson varse att många andra män utsattes för samma behandling under de “privata intervjuer” som särskilt utvalda lärjungar blev tilldelade. (Kvinnliga anhängare slapp guruns sexuella uppmärksamhet.) Många av dem som utsattes för detta blev mycket förvirrande, men i regel vågade de inte ifrågasätta guruns gudomliga syften. När någon hade svårt att acceptera de sexuella inslagen lyckades i regel andra troende övertala honom att godta förklaringen med kundalinikraften.

För Larsson, liksom för många andra avhoppare, var det Sai Babas pedofili som slutligen fällde avgörandet. Mycket annat gick att blunda för, men inte att gurun utnyttjade unga pojkar sexuellt. Avslöjandet om detta har fått många att lämna Baba-rörelsen. Det finns idag en mycket aktiv rörelse av f.d. Baba-anhängare som stödjer varandra och sprider information om guruns övergrepp och bedrägerier. Se t.ex. nätsidan www.exbaba.com. Där finns en stor samling vittnesbörd från avhoppare, däribland sexton redogörelser från personer som själva utnyttjats sexuellt av Sai Baba. (Där återfinns också filmklipp som visar hur gurun fuskar med materialisationerna.)

Larssons bok är lättläst och fängslande. Däremot fyller den inte de krav på dokumentär noggrannhet som en forskare skulle ställa. Det är t.ex. mycket ont om årtal, och många episoder är knapphändigt beskrivna. Ett exempel: Larsson beskriver hur han efter en knäoperation anlände till Putthaparti på kryckor. Baba tog från honom kryckorna och beordrade honom att stödja på det onda benet. Benet bar honom, vilket Larsson då uppfattade som ett mirakel. I boken skriver han: “Sai Baba visste hela sjukdomsbilden och hade diskret kollat med en läkare om benet skulle hålla att stå på. Det fick jag veta flera år senare.” Man undrar förstås hur och av vem han fick veta detta.

Som personligt vittnesbörd är detta en mycket värdefull bok. Larsson väjer inte för de frågor som är svåra för honom själv. Han var ett offer för Sai Babas manipulationer, men inte bara ett offer. Under en tid var han ledare för Sai Baba-rörelsen i Sverige. Han hörde till dem som sökte lugna sexuellt utnyttjade män och övertyga dem om behovet av att få kundalinikraften balanserad av gurun. Efter avhoppet har han förebrått sig själv för detta. Det är en ärlig och övertygande uppgörelse som bidrar till att göra detta till en läsvärd bok.

Sven Ove Hansson
Vetenskap och Folkbildning