Internationella notiser

Veganbarn dog

Makarna Manuelyan, boende i Storbritannien, har befunnits skyldiga till barnmisshandel. De är veganer och äter sedan några år enbart frukt och nötter. De försökte föda upp sin dotter på samma diet, och tog ingen notis om de varningar som riktades mot dem då bröstmjölken befanns vara för näringsfattig. Deras dotter dog nio månader gammal i juni 2000 av sjukdomar orsakade av undernäring och uttorkning. Domaren ansåg att paret genom dödsfallet hade straffats nog, och de slapp därför fängelse.

(BBC News 2001-09-14)

Klassisk pendelartikel översatt

Pendlar och slagrutor kan röra sig av till synes egen kraft, men i själva verket rör de sig pga. små, omedvetna men viljestyrda muskelrörelser hos handhavaren. Detta brukar kallas ideomotoriska effekten. Den första som korrekt beskrev och förklarade sådana rörelser var den franske kemisten Michel Eugène Chevreul (1786-1889), som i ett öppet brev till fysikern A. M. Ampère år 1833 beskrev ett pendelexperiment som han själv utfört. Brevet bär titeln "Lettre à M. Ampère sur une classe particulière de mouvements musculaires". En komplett översättning till engelska har publicerats i Skeptical Inquirer July/Aug 2001.

Psykoanalysen i dödsryckningar

Psykoanalysen, Freuds skapelse, är i djup kris. Det saknas fortfarande belägg för många psykoanalytiska idéers existens (t.ex. "oidipuskomplex", "kastrationsångest", "bortträngning"). Trots detta fortsätter analytikerna att använda dem. Av de idéer som inte visats vara fel, är många så vaga att de inte kan testas. Psykoanalysen har blivit mer religion än vetenskap, skriver Robert F. Bornstein i Psychoanalytic Psychology vol. 18 (2001), s. 3-20. "Är det för sent att rädda psykoanalysen? Kanske. Många vetenskapliga psykologer och forskningssinnade utövare hävdar att psykoanalysen är så allvarligt sjuk att den omöjligen kan räddas. Om de tillfrågades skulle dessa kolleger mycket väl kunna föreslå att det är dags att lägga ordern Ingen återupplivning i den psykoanalytiska journalen och vänta på teorins alltför sena bortgång." Bornstein ser två framtidsscenarier för psykoanalysens vänner. Antingen måste de ta sig i kragen, öka de vetenskapliga kraven och slänga ut de garanterat felaktiga delarna av teorin, eller också får de hoppas att psykoanalysens efterlämningar kan tas upp i andra psykologiska teoribildningar.