Som alla andra följde vi rapporteringen den 7 april med bestörtning. I första hand går våra tankar till offren, deras nära och kära.

Stockholmarna har uppträtt lugnt, medmänskligt och med en imponerande beslutsamhet att inte låta sig skrämmas. Polisen, vården och andra som ska hålla oss säkra och trygga har gjort ett strålande arbete.

Samtidigt kan vi konstatera att många som arbetade med nyhetsbevakningen inte höll måttet.

När våldsamma händelser inträffar mitt i vår vardag är grogrunden optimal för förvirring, ryktesspridning och konspirationsteorier. Då är det särskilt viktigt att motarbeta rykten och desinformation – och särskilt svårt, när känslomässig närhet, osäkra uppgifter om viktiga saker, tidspress med mera sätter in.

Vi får ofta höra från etablerade medier om hur vi ska förhålla oss källkritiska, inte sprida obekräftade uppgifter, och så vidare. Den 7 april såg vi samma medier sprida obekräftade uppgifter som om de aldrig gjort annat. I efterhand står det klart att många av uppgifterna de spred, för många, var falska. Många av dem bidrog till oron. Några förvärrade situationen, som när folk som uppmanades av polisen att lämna innerstan drog sig för att ta sig genom något av de många områden där det rapporterades om skottlossning.

Vetenskap och Folkbildning har förespråkat vetenskapliga metoder och källkritik i 35 år. Vi vet att det ibland är lätt att göra rätt, ibland svårt. Men ju svårare det är att vara källkritisk, desto viktigare är det.